Lucka 17, 2018 års musikkalender

Länge velade jag fram och tillbaka om den här skivan skulle få komma med i min kalender. Likaså släppen med Muse, The Pineapple Thief, Anomalie och In the woods. Alla nämnda har gjort plattor jag gillar, men som inte nödvändigtvis gjort ett så stort intryck på mig att jag vill sätta mig vid tangentbordet och skriva om det. Men en hattdragning av dessa namnen senare, så är det Svavelvinter som får åka, så här i min lilla uppsamlingslucka.

Vad är det här? Jo, det är progressiv metal med lite av allt. Lite? Nej, det är fel ord. These go to eleven. Vem har sagt att less is more? More is more! Christian Älvestam har inte sparat på krutet när det gäller Svavelvinter. Det är en wall of sound med detaljer, idéer och en anstormning som kräver så mycket av lyssnaren att jag blir helt matt. Det är en sån här skiva som man kan dra på valfri låt på, gilla och nicka och tycka att det är riktigt jävla bra. Men en hel skiva? Tänk tillbaka på skoltiden. Föreläsningen börjar lovande, men efter 10 minuter sitter man och pillar med något och tänker på något annat. Full uppmärksamhet kan bara krävas av lyssnaren i max en kvart. Kanske är det därför jag tycker att minin som markerade starten för Svavelvinter är bättre; just för att den är kortare. Eller är det bara att den är mer stringent? Fast nej, Den gudomliga väven låter precis som en låt från minin. Stilen är densamma. Men snälla Christian, du kan inte kräva min uppmärksamhet i en hel timme med det här. Är man inte vaken hänger man inte med. Det är insta-köttkoma. Till slut mår man lite illa och vill bara stänga av för att få en lugn stund för öronen. En hel timme med det här? Hur fan tänkte du?

Svavelvinter finns inte att hitta på Spotify. Eftersom jag följer bandet på Facebook har jag förstått hur viktigt det är för Christian att man ska köpa hans verk i fysiskt format. Inget fel i det, jag köper gärna det jag gillar skarpt. Men det är lite otidsenligt att kräva detta. Vill man sprida sin musik i dagsläget måste det vara en bättre strategi att erbjuda sin musik ”gratis” för att även erbjuda en fysisk produkt. Det tror jag i alla fall. En poäng kanske det finns ändå? Köper jag den fysiska skivan så ger jag den givetvis mer av min uppmärksamhet; det är ett större projekt att resa på sig och dra på en skiva än att fippla lite på mobilen. Det är ett mindre projekt att stänga av en skiva än att fippla lite på mobilen.

Jag är nu inne på sista låten. Titelspåret. Jag tröttnade för ca. 20 minuter sen. Skivan har rullat till och från här i ett halvår nu, men jag kan inte påminna mig om att jag har hört den här låten förut. Så det är väl slutklämmen. Till nästa skiva. Bestäm dig för helvete. Du kan inte göra precis allt på en gång, det blir för jobbigt!