Lucka åtta

Vissa saker förstår jag att jag är dömd att hajpa själv. Att ens hajpa dom lite försiktigt medför dummihuvet-stämpel. Att, som jag helst vill, gå till Stora torget med ett stort plakat och skrika på folk för att de ska förstå hur bra det är, ja det förstår ni ju själva hur det skulle bli. Kuebiko är en sån skiva, är jag rädd för.

2016 är året jag började köpa skivor igen. Det har inte blivit så många, men för första gången har det bara blivit bra grejer. Gloria Morti upptäckte jag genom discover weekly på Spotify. Här hittar jag ganska mycket intressant, och väldigt mycket mög. Men de flesta veckorna är det nåt intressant att sätta tänderna i. Gloria Morti var mycket riktigt intressant. Vad jag fick höra var andra låten från nya skivan Kuebiko. Först ut är Syntymä (ja de är finnar) och sen kommer The foul stench of vomiting blood. Ja, det luktar inte något vidare. Intressant låt, rivig och inte alls tokig. Jag blev så nyfiken att plattan fick rulla på. Efterföljande Josef Fritzl och Chimeral form är plattans svagaste del. Jag tänkte väl att ok, tål att lyssnas på nån gång ibland. Death by a thousand cuts (Lingchi) höjer min puls en smula igen. Sen sätter det fart.

Case No. 1102162. Ja, inte så att låten är så mycket snabbare, bara att den är bättre. Vet inte om den bara passar min smak bättre eller om den är ett bättre hantverk, men bättre är den. Tillsammans med den avslutande trojkan Gallows built in rows, Executioner och The termination of all bonds så är det den starkaste avslutningen på en death metal-skiva jag hört i år. Jag vet faktiskt inte om jag någonsin har sprungit på fyra så bra låtar i rad på en death metal-platta. Jag kanske har det, men det var i såna fall riktigt länge sen. Det är ett sånt äg att jag blir helt matt. Jag blev tvungen att skicka efter en skiva och en tröja med bums. Jag är inte så mycket till ljudnörd. Men mp3-versionen och Spotify-versionen av Kuebiko låter ganska illa. Burkig. Skivan låter långt bättre. En modern tappning av death metal. Avskalat. Opolerat. Episkt. Till skillnad från Fleshgod Apocalypse så gör de det med små medel. Med känsla. Självförtroendet är det inte heller nåt fel på. När solot i Gallows sätter in så är det en gitarr, trummor och bas som hörs. Ett riktigt Pantera-solo. Effektivt och oväntat. Executioner är den riktiga hiten på plattan. Jag låter den få utmärkelsen årets DM-låt 2016. Hursomhelst så imponeras och förtjuses jag lika mycket av avslutningen på skivan. En tolvminuters death metal-låt borde inte få vara så här krossande samtidigt som den är lättlyssnad. Men här är den, mot alla odds, The termination of all bonds.

Ibland önskar jag att jag bara lite snabbt kunde göra en copy paste på vad jag känner när jag lyssnar på det här. Det hade varit så mycket lättare. Istället kan jag bara å det grövste rekommendera det, om du inte har något emot att bli helt mosad av en melodiös finsk ångvält.

Antagligen står jag själv på torget och tycker att Kuebiko är en av årets plattor. Det är okej med mig.