Bästa skiten 2016

Jag kunde inte hålla mig till topp 10. En sent inkommen och en skiva jag hade fattat fel om utgivningsåret på pajade mitt försök. Så topp 12 2016, håll till godo!


12. Underling – Bloodworship

Vad nu? En helt onämnd platta på topp 12? Stor, stor brasklapp här. Jag upptäckte den häromdagen precis, och vet inte hur bra den egentligen är. Men bra nog att få en egen lucka i kalendern, det är den. Så kanske tolva, kanske plats 25? Det är astight här. Egentligen är det bara de sju första som kändes givna, resten kunde varit lite vadsomhelst.

11. Fleshgod Apocalypse – King
Formeln är slipad, låtarna genomarbetade och kvalitén hög. Jag bara önskar att skivan var mer minnesvärd.

10. In mourning - Afterglow
Jämnaste plattan hittills även för In Mourning. Det är de lugnare partierna som är den stora begivenheten, för i ärlighetens namn tenderar de att bli lite långtråkiga med sitt meck ibland.

9. The Pineapple Thief – Your wilderness
Jämnaste PT-plattan hittills. De riktigt skyhöga topparna uteblir, men det finns många sådana på tidigare plattor. Det här är en växare, som gått från ”meh” till ”jafan!” under hösten och vintern.

8. Cult of Luna och Julie Christmas - Mariner
Mariner är en makalös skapelse. CoLs stelbenthet och Julie Christmas lekfullhet passar kompletterar varandra, vilket gör att summan blir större än komponenterna.

7. Insomnium – Winter's gate
Winter's gate känns fortfarande en aning för tillrättalagd och snäll för att hamna på min topplista. Ändå återkommer jag till den, om och om igen. Jag är svag för konceptplattor, så enkelt är det nog.

6. VOLA - Inmazes
Emellanåt har jag lite svårt för gitarrspelet på den här plattan. Det är kanske petitesser, men förutom dessa hade den här skivan hamnat ännu högre upp på listan. Danmark, ni överraskar mig storligen!

5. Vektor – Terminal redux
Sci Fi or die! Trodde aldrig att jag skulle ha med en thrash-platta på min årsbästalista 2016. Vektor är helt galna och jag gillar verkligen Terminal Redux mer än vad jag borde göra. Det gamla gardet klarar inte av att hålla fanan högt längre, Vektor mosar allt motstånd.

4. Black Crown Initiate – Selves we cannot forgive
Det tog tid innan Selves we cannot forgive satte sig tillrätta. Det beror på att den är så mättad. Varenda detalj är genomtänkt. Dynamiken är förbluffande. Kvalitén är skyhög. Publiken högt begränsad.

3. Khonsu – The Xun protectorate
The Xun Protectorate är en frisk fläkt i metalscenen. Det blandas friskt, men tack vare bra material så håller plattan ändå måttet hela vägen in. Jag hoppas på större integritet än vad brorsan hade, i så fall kan jag och Khonsu vara vänner länge framöver.

2. Gloria Morti - Kuebiko
Kuebiko blåste mig av stolen och jag har bara bitvis rest mig från golvet sen dess. Halvvägs upp blir jag återigen sugen på att lyssna, och pang så ligger jag där, raklång och tillplattad igen.

1. Katatonia – The fall of hearts
The fall of hearts är bandets mest varierade platta hittills. Det märks särskilt live, dynamiken i det nya ger Katatonia ännu en dimension. Den här skivan tar tid att ta sig in i, vilket gör att livslängden ökar rejält.