Lucka fem

Inte ofta. Väldigt sällan. Aldrig hänt. Kommer antagligen aldrig hände igen. Att jag kör en dubbel med dansk musik på min blogg. En oväntad skiva och en helt ny upptäckt.

Vi börjar med den oväntade skivan. The Arcane Order släppte 2008 In the wake of collisions, en skiva där endast den första låten var värd att lyssna på. Resten var tråkig. Så att jag inte brydde mig om dom efter det är inte helt konstigt, och bör nog ursäktas. Av någon anledning så kollade jag ändå så småningom upp 2015 års Cult of none så här i början av 2016, när det råder stiltje för oss som jagar nya släpp. Jag blev emellertid direkt golvad av första låten på skivan, och till skillnad mot föregående släpp så finns här även ytterligare att glädjas åt. Vad är det som vankas då?

TAO är ganska egna. Episk metal, med inslag av death och thrash. Låtarna är i allmänhet lite överarbetade, en aning för långa och lite långtråkiga. Det är bara det att de hittar min nerv titt som tätt. Då är det säg ett The Haunted med en extra dimension adderad. Inledande Reviver är en fantastisk låt, Exo reign håller fanan högt, Ahab är ett gungande litet monster och Void maker innehåller skivans vassaste refräng. Bra jobbat danskjävlar! De avslutande fyra låtarna är mer av samma sort, men ärligt talat så är jag lite mättad och känner mig klar efter halva skivan. Oavsett, ett oväntat starkt släpp från ett band jag hade räknat ut.

Vi går vidare till den nya upptäckten. För länge sen bokade jag biljett för att se Katatonia uppe i Stockholm. Som förband hade de nåt helt vidrigt odugligt band. Förband till förbandet var VOLA. Jag testade nån låt av båda banden innan för att se om man skulle komma sent eller om man missade nåt. VOLA var en chock. Jag kan inte säga att jag direkt gillade dem, men jag tyckte de var intressanta. Hade inte hört nåt sånt här innan. Det går inte att lyssna på mer än några minuter VOLA innan man tänker Mew. Mew, även de danskar, även de unika. Men här finns klara likheter. Ett Mew med bredare mellan fötterna och en jämnare låtskrivare? Ja varför inte. För grejen var att lagom till konserten så var jag lika uppspelt på att se VOLA som jag var att se Katatonia, då bör ni veta att Katatonia är ett av mina favoritband. De besvek inte, varken VOLA eller Katatonia. VOLA såg så sjukt trevliga ut att man bara ville le. De hade kul på scenen, var väldigt tacksamma för bra respons från publiken. Jag drar till med ett felcitat från Emman som var med. ”De är jättegölliga!”. Jag har svårt att sia om framtid och så inom musik, men antagligen och förhoppningsvis går VOLA en ljus sådan till mötes. De är värda det. En så jämnbra skiva som Inmazes får man inte ofta sig till livs, inte en dålig låt så långt ögat når och säkert fem låtar som har hitpotential rent kommersiellt.

Jag skulle avslutningsvis vilja utropa Inmazes med VOLA till en av 2015 års bästa skivor som man inte trodde fanns. Heja Danmark!