lördag 17 december 2016

Lucka sjutton

Hypno5e har det inte gjort lätt för varken sig själva eller mig. Glappen mellan ytterligheterna är lite för stora. Influenserna för många. Jag har dragit mig för att skriva om Shores of the abstract line eftersom det är svårt att skriva om något som försöker vara allt på en och samma gång. Det låter lite som en sågning va? Det är inte direkt en sågning, det är kritik. När man som artist nästan urskillningslöst blandar upp på det här sättet så får man räkna med att alla inte kan hänga med i svängarna. När det blir för rytmiskt och atonalt skruvar jag på mig. Likaså när det blir för mjukt.

Allt var lättare förr. En låt var antingen bra eller dålig. En musikstil antingen passade eller inte. Och visst är det fortfarande lite så. Fick en liten tår i ögat förut när Tom Waits gamla ballad Martha rullade in på spellistan. Enklare blir det knappast. När jag upptäckte att jag gillade musik så var det Metallica och Iron Maiden som gällde, uteslutande. Sen kom man snabbt in på dödsmetall och sålde av sina Maiden-skivor. Sen fick man panik ett gäng år senare och köpte tillbaka dom igen. Jag insåg att det inte bara var en sak som gällde, bra musik är bra musik. Jag har sen dess lärt mig att uppskatta ganska mycket olika musik. Visst brinner hjärtat mest för hård musik, men det händer att jag kan lyssna på Kent eller Björk en dag. Eller ovan nämnde Tom Waits. Men jag tröttnar så jävla fort på det. Det måste ruska om lite för att jag ska hålla intresset uppe!

Så här är vi nu, i slutet av 2016. Vad ruskar om mig? Shores of the abstract line börjar med en pianoslinga och barnröster. Vad som sen följer... är precis allt. Låtarna blir långa och en aning oformliga. Var den ena slutar och den andra tar vid är inte alltid lätt att urskilja. En dryg timme av det här gyttret av olika musikstilar är i mäktigaste laget. Det låter ganska mycket som kritik det här va? Det är det också. Skälet att skivan är med här i kalendern är de stunder då de verkligen lyckas skapa något unikt och äkta. Som 9 minuter in i South shore – Blind man's eye. Mellan 9:02 och 10:25 så lyckas de få tiden att stanna och världen att försvinna. Gåshud brukar jag skriva, det räcker inte här. Gåshjärna?

Jag tror egentligen inte att jag kan säga eller skriva mer om Hypno5e. Du bör nog ha fått kött nog på benen för att bilda en uppfattning om det är värt besväret att ta dig an Hyno5e eller ej med informationen ovan. Om inte, så kan jag tillägga att de är ett mycket krångligare Hacride. Bättre så?



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar