Hypno5e har det inte gjort lätt för
varken sig själva eller mig. Glappen mellan ytterligheterna är lite
för stora. Influenserna för många. Jag har dragit mig för att
skriva om Shores of the abstract line eftersom det är svårt att
skriva om något som försöker vara allt på en och samma gång. Det
låter lite som en sågning va? Det är inte direkt en sågning, det
är kritik. När man som artist nästan urskillningslöst blandar upp
på det här sättet så får man räkna med att alla inte kan hänga
med i svängarna. När det blir för rytmiskt och atonalt skruvar jag
på mig. Likaså när det blir för mjukt.
Allt var lättare förr. En låt var
antingen bra eller dålig. En musikstil antingen passade eller inte.
Och visst är det fortfarande lite så. Fick en liten tår i ögat
förut när Tom Waits gamla ballad Martha rullade in på spellistan.
Enklare blir det knappast. När jag upptäckte att jag gillade musik
så var det Metallica och Iron Maiden som gällde, uteslutande. Sen
kom man snabbt in på dödsmetall och sålde av sina Maiden-skivor.
Sen fick man panik ett gäng år senare och köpte tillbaka dom igen.
Jag insåg att det inte bara var en sak som gällde, bra musik är
bra musik. Jag har sen dess lärt mig att uppskatta ganska mycket
olika musik. Visst brinner hjärtat mest för hård musik, men det
händer att jag kan lyssna på Kent eller Björk en dag. Eller ovan
nämnde Tom Waits. Men jag tröttnar så jävla fort på det. Det
måste ruska om lite för att jag ska hålla intresset uppe!
Jag tror egentligen inte att jag kan säga eller skriva mer om Hypno5e. Du bör nog ha fått kött nog på benen för att bilda en uppfattning om det är värt besväret att ta dig an Hyno5e eller ej med informationen ovan. Om inte, så kan jag tillägga att de är ett mycket krångligare Hacride. Bättre så?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar