Lucka elva

I den nya världen finns inte plats för dissidenter. Alla bär samma kläder. Har samma åsikter. Samma rutiner. Samma smak. Hurra! Hurra! Hurra!

Det där kallas dystopi. Välkänt, omtyckt och ofta använt. Motsatsen är utopi. I den nya världen har musikministeriet bestämt att alla skivor som släpps sjungs av Devin Townsend. Hurra! Hurra! Hurra!

Devin Townsend är den bästa sångaren. Ingen annan behöver ens försöka. Men det ovan kanske ändå är överdrivet? Har jag inte kommit överens om att man måste höra en del dåligt för att förstå hur bra det bra är? Jomensåvardetnog.

Devin Townsend är som bekant den bästa sångaren. Tur för mig att han har skivsläppsdamp och bara skiter ur sig skivor hejvilt. Jag upptäckte honom för ungefär 15 år sen och har fortfarande inte hunnit lyssna igenom allt han har släppt. Det är nämligen så att han inte alltid skriver de bästa låtarna. Skivan vi talar om nu är Transcendence med Devin Townsend Project. Det skiljer sig från Devin Townsend Band genom att, ja jag har fan ingen aning. Det spelar egentligen ingen roll, förutom att det är en jävla röra i min Devin-mapp på datorn. Så lite hatar jag karl'n också. Men han sjunger som sagt bra.

Vad man får till livs är här, som vanligt när det gäller Devin, en stor fet wall of sound rätt i nyllet med så mycket hjärta, smärta och känsla att man ligger där som en överkörd daggmask och kippar efter luft, eller vad nu en sådan brukar företa sig. Trenden var klar på förra släppet, det lossnar lite. Jag saknar de uppstudsiga pop-metal-dängorna som bjöds då (Fallout, Universal flame, titelspåret Sky blue etc), men jag gillar det mer seriösa och tunga anslaget. Vågar man hoppas på ännu mer over the edge nästa gång? Eller blir det som vanligt, nåt helt nytt tokskap, med nytt namn och ökad entropi i Devin-mappen? Jag gissar på det senare. Men förr eller senare måste han väl växa upp?

Jag har svårt att tro det. Förutom en fullmatad platta så bjuds på Transcendence en bonusskiva med vad jag antar är demos som inte kom med på plattan. Jag vet inte. Men det är en fullängdare i sig. Och faktiskt är flera av låtarna bra nog att ha varit toppnummer på plattan, om än i en lite annan stil. Och där till slut kommer Canucklehead, det stora beviset att Devin trots allt inte är mycket äldre än 12 år. Jahaja, det är bara att förbereda mappen och sinnet för 2017 och den drös av skivor han släpper under 12 olika pseudonymer då.