Lucka nitton

Vi kör ännu en double whammy! Banden är trots en del skillnader ganska lika varandra. Violet Cold är ett enmansprojekt från Azerbajdzjan (den stavningen fick jag faktiskt googla). Det som framförs är atmosfärisk black metal blandat med shoegaze, ungefär. Helt instrumentalt. Det är något jag aldrig har uppskattat förr, helt instrumental musik. Violet cold ändrar till viss del på det. Visst saknar jag den extra dimensionen som sång ger emellanåt, och ibland tappar jag intresset och glömmer att lyssna. Men så kommer det nån melodi som är helt bedårande och jag fastnar igen. En stor överraskning i år, så oväntat.

Jag har alltså mer eller mindre upptäckt atmosfärisk black metal i år. Så därför har jag ingen aning och koll alls. Men tydligen gjorde Georg Börner, mannen bakom musiken, ett rejält avtryck med minin TheStarsAreDeadNow 2005 och fullängdaren Melancholie2 2008. Melancolie2 har jag gett ett par spinn, och den är bra, men enligt mig ett par divisioner under nya Autumn. Det bjuds på en hel del extra krydda här i form av fioler och nyckelharpor. På ett smakfullt och snyggt sätt, ska tilläggas. Inte råfult som tillexempel i fallet Saor. Så, då fick jag det sagt. Usch och fy för såna pajaskonster. Nä, så här ska de vara. Dimensionshöjare, inte dominerande.

Redan i inledande Scars har Börner fångat mitt intresse. Fantastiska melodier och atmosfär. Efterföljande Void drar ner tempot, men behåller mitt intresse likväl. Stämningen och melodierna vinner över mig. I breaket vid treminutersstrecket kapitulerar jag inför ColdWorld. Jag är fast. Efterföljande Womb of emptiness vinner nog priset för årets låt inom genren, men i hård konkurrens. Autumn shade lämnar BM-scenen ganska långt bakom sig, här får vi snarare depprock med vinande gitarrer. Hade skivan börjat så här hade jag inte skrivit om den. Nu flyter jag bara med.

Dagens text slutar där. Internetstrul och ryck i joggbenen, skyller jag på. Imorgon är en ny dag, det innebär en ny lucka. Inte många kvar att öppna nu!