Det här är klass, mina damer och herrar! Sveriges mest påkostade bana som drivs av en förening och inte en entreprenör, det kan jag nästan garantera. Jag måste erkänna att jag inte trodde på det här från början. Jag visste inte vem Simon var. Det har inte funkat förut. Munnen var inte rättad efter matsäcken. Det skulle bli pannkaka. Jag hade helt fel. För Simon tänkte på ett sätt som fler föreningar i Sverige borde ta efter. Att lägga tid och energi på att söka bidrag för material och arbete istället för att bara söka bidrag för material och sen göra allt byggande själva. Är man bra nog på det kan man komma väldigt långt. Som till exempel att markbereda och så fairways inne i skogen. Vilken klubb drömmer inte om det till sin bana? Här är det verklighet! Så från ingenting till en toppbana i Sverige på en handfull år, och det på en väldigt liten ort utan en jätteförening med halvt utbrända medlemmar. Så ska det göras!
Från början var Discgolfpark involverade, främst Lasse har jag för mig, men även jag var med på ett litet hörn. Hål 16 är faktiskt min idé från början. Det känns inte som mitt hål längre, då fairway öppnades upp till vänster och korgen förlängdes upp till vänster, och det är mer parkkänsla nu mot skogshålet vi tittade på inledningsvis, men visst har jag varit med och fuskat lite här med. Jag och Simon var även och tittade på hål i hagen bakom 13 och 14, som aldrig blev realiserade. Men det här var lite innan man insåg vidden av vad som här skulle komma att bli till verklighet. Det är samma upplevelse som jag hade i Ale 2013, då jag var med från starten. Det var svårt att se visionen som Camilla och Jonas hade.
Allt på den här anläggningen är av högsta kvalité. Ytorna som bjuds har utnyttjats på bästa möjliga sätt. Utan att skämmas för det erkänner jag att guldslingan är för svår för mig. Tror jag som bäst har tragglat mig runt på par i vindstilla förhållanden. Vid blåst +6, bara för att jag verkligen spelade safe. Det är inte rolig discgolf. Däremot är jag riktigt förtjust i blåa slingan. Den erbjuder rimliga utmaningar för mig, och här kan jag göra birdies! Har spelat den 4 gånger och landat på mellan -5 och -7 varje gång. Jag får kasta alla mina discar, på olika vinklar och med olika hårdhet, och det är ett tecken på bra design. Hur som helst så har jag roligt på blåa slingan, inget hål är farligt, slingan är vettigt lagd och allt är bra. Och med det sagt så känns de här slingorna väldigt vettiga att ta hit större tävlingar på fortsatt. Damer och gubbar från blå, Open på guld.
Tre bra hål
Nästan alla hål är bra, men jag väljer att lyfta fram tre personliga favoriter
Hål 9, 94 meter, par 3. Absolut inte ett av de svåraste hålen på banan, men en personlig favorit. Linjen är snygg, känsla premieras, den som kan sina discar har fördel. De flesta kan nå hålet, för mig räcker det med en midrange, men alla kan göra bogey på det om man missbedömer vind, vinkel eller hårdhet.
Hål 12, 262 meter Gold, 200 meter Blå, par 5. För mig är det här ett av de roligaste hålen att spela från blå tee. Senast hade jag kedjor ut för eagle, efter att ha gjort en pangdrive och ett riktigt fett inspel. De som kastar svinlångt har nog samma känsla från guldtee. Härifrån kan jag fortfarande göra en birdie, men då måste jag spela smart och bra. Jag har gjort en 8 här när jag varken spelat smart eller bra.
Hål 18, 130 meter Gold, 100 meter blå, par 3. Från blå tee är det ett utsökt midrangekast för mig. Sätt vinkeln och stå och le medan discen glider mot korgen. Från guld är det en mardröm för mig, då jag måste börja hyzerflippa något i nerförsbacke med sidvind, det är väääldigt mycket begärt. Men för proffsen finns här flera val att göra. En forehand på vänsterkanten? En midrange rakt på? Snyggt hål och en snygg avslutning på banan.
Tre sämre hål
Hål 2, 129 meter, par 3 Gold, par 4 Blå. Numera finns det en väldigt specifik forehandflex ner till en putt, men det gäller ändå att ha tur med träden den sista biten. Jag gillar inte designen här och hade hellre sett en tee 20 meter framåt och till vänster om nuvarande. Därifrån finns en synlig linje mot korgen, och det går att kasta både backhand och forehand. Det blir inte lika blint och farligt att spela det heller.
Hål 10, 215 meter Gold, 176 meter blå, par 4. Tallen i mitten är i vägen på Goldslingan. Den kan direkt döda hålet för dig som spelare. Fairway ner mot korgen skulle må bra av att åtminstone några träd togs bort. Dels för att det blir ett roligare och inte lika frustrerande hål att spela, men även för speed of play också. Det har varit kö här varje gång jag har spelat banan på tävling, och det är både trist och jobbigt. När det blir kö inför banans viktigaste utkast är det inte bra. Från blå gillar jag hålet riktigt mycket, trots de många träden, men då har jag bara en putter i handen för inspelet och ser alla träden på vägen mot korgen.
Hål 14, 92 meter Gold, 73 meter blå, par 3. Känns ändå som en nödlösning. Jag tycker att ön är för liten. Ja, den är jättestor till vänster om korgen, men om vinden ligger fel kommer man inte dit. Jag skulle helst se det så här: Ställ korgen mitt på ön. Öppna en lucka till vänster från tee sett, så man kan välja kast efter hur vinden ligger för dagen. Då köper jag hålet. Men när man spelar en tävling när det blåser, och ser att typ tre av 20 spelare i openklassen träffat ön, då är det för svårt. Blåser det är det mer tur än skicklighet att träffa ön i dagsläget. Alla vet nog att jag inte gillar konstgjorda hinder, så helst hade jag inte sett en ö alls. Men jag får köpa att en ö är sättet att göra det här området av banan intressant.
Målgrupp
Alla. Träffar man den? Nästan. Goldslingan utmanar duktiga amatörer till riktiga proffs, blå slingan utmanar duktiga amatörer till sämre amatörspelare, och det finns även en familjeslinga där vem som helst kan gå runt och ha roligt med discar.
Vägar framåt
Egentligen mest puts och fix. En del fairways på första nio är ganska stökiga, jämfört med de på sista nio. Bättre manikyr här hade ökat helhetskänslan ytterligare. Kanske ska man även fundera på ytterligare en slinga förutom guld och blå? Jag tänker en som riktar sig till spelaren under 900 och de som inte kastar speciellt långt. Min känsla är att banan fortfarande är nästan oöverkomligt tuff för dessa från blå tee. Och när ÖVERTID senast var på plats så dök deltagarantalet i damklassen betänkligt, så det kan vara ett sätt att få ännu fler att uppskatta banan.
Bottom line
Området är det som håller tillbaka banan från att bli absolut bäst, för mig. Ängshålen blir golf mellan vita pinnar, visuellt tråkiga och inte jättebra. Utslagsgivande, absolut. Rolig discgolf? Nja. Glappet mellan första 9 och sista 9 blir även det lite för stort för att vara med och fightas med banor som t.ex. Ale. Men trots det så är det här en riktigt jävla bra bana. Den är fortfarande ung och kommer bara bli bättre med tiden. Högsta klass på allt, har jag redan sagt det?





Håller helt med om hål 14! Jag som vänsterkastare utan en pålitlig forehand blir tvingad till en backhand med en understabil disc och hoppas jag träffar ön vilket är nästan omöjligt i orkan vindarna som det nästan alltid är där. Öppna upp en lucka till vänster så kommer det bli ett helt annat hål.
SvaraRadera