Discgolf i Östergötland - del 12 - Häfla Bruks Discgolfpark

Lars Jansson (designer) och Martin Wärn (ordförande) klipper bandet.

Först är det krokig asfaltsväg till Borensberg. Sen är det krokig asfaltsväg till Kvarn, där börjar det bli bättre tills man svänger av vid Tjällmo. Har är det skumpigt och dant hela vägen till Prästköp. Sen är sträckan till Hällefors den bästa på resan, synd att den är så kort. Mellan Hällefors och Igelfors går det i ca 50 km/h, det är så smalt och kurvigt. Från Igelfors upp till Regna är vägen ganska skaplig, men gropig. Sen är det bara 12 km grusväg när man äntligen ser en skylt det står Hävla på. 82 km totalt, ungefär 90 minuters körning. Jag kan nästan varje kurva utantill. 

När jag spelade med Big Jerm på Ale vit frågade jag under rundan ”how do you like Ale?” Svaret var ”what's not to like?” Lite samma känsla får jag i Häfla. Vad finns att inte gilla? Det enda som är tråkigt med Häfla Bruks Discgolfpark är resan. Det ligger långt från allt. Vi är så nära Sörmländska gränsen att lokalbussarna har bytt färg. Ganska nära Tisnarens strand ligger parkeringen vid klubbhuset. När man kliver ur bilen händer det mer ofta än inte att Axel kommer springande och möter upp, tätt följd av Stellan. Att det finns en bana så långt från en större ort är häftigt. Att den är bra är häftigt. Att den är helt fantastiskt bra är skithäftigt. 

Det här är bra discgolf! Flera år efter öppning är jag fortfarande nyförälskad. Jag var där när 10 hål var spelbara första gången. Älskade det. Det blev bara bättre ju fler som tillkom. Och när man puttat ut på 18, går mot klubbhuset och vänder sig ut mot sjuttonde green, så tänker man att det blir inte mycket bättre än så här. Det roliga är att det på nästan alla hål fortfarande finns förbättringar att göra. Treans bakre utkast behöver höjas upp. Fairway på fyran städas. Mandot på åttan är jätteskumt. Nians utkast lutar, och visst behövs en kortare tee för gula slingan här? Greenen på 12:an är lite stökig, likaså 13. En samlad stenmur på 14 kanske istället för ett stenröse? Backa korgen lite? Höja teen på 16? Fortsätta jobba med fairway och green på 17. Manikyr och pedikyr banan igenom. Men det här är bara detaljer som skulle göra det perfekt, det är redan hur bra som helst.

Så här glad är jag efter en runda på Hävla

Jag är glad och tacksam att klubben i samarbete med Lasse Jansson gjorde slag av saken. Jag hade kunnat få obegränsat med tid på mig att gå runt i området, men jag hade inte vågat mig på att rita ett hål som 17. Hade inte hittat hål 8. Hade med stor säkerhet inte gjort det lika bra. Jag har inte spelat alla banor Lasse har gjort, men det här är den överlägset bästa jag spelat. Lundsbrunn är där och nosar lite, men den ligger ändå en klass under. Det jag är väldigt glad över är att han hörde av sig till mig när det var dags att skissa på röda slingan på banan. Bland annat är röd 12 min idé. Jag är glad att det blev av, det är en av Sveriges häftigaste tee's på ett av Sveriges bästa par 4-hål. Med röda slingan i spel känns banan mogen för större tävlingar också. Ja det finns både längre och tuffare banor, men den här är definitivt utslagsgivande nog att spela en NT eller ett SM på. Junior-SM har redan gått här. Så jag håller tummarna.

Från röda teen på hål 12. Sveriges dyraste tee?

Är det här den snyggaste banan i Östergötland? Nej, den är lite rough på sina ställen. Bästa tee's? Nej. Finast med bänkar osv. runt banan? Ok, bänkarna är skithäftiga Svåraste? Längsta? Nej och nej. Men designen, variationen och naturen tillsammans för den här upp en nivå över övriga. Det är vad jag tycker är viktigt, det är vad som är wow för mig.

Jag för egen del blir rejält utmanad från tee. Om jag spelar röda slingan så är det lite för långt på sina ställen för att jag ska kunna glänsa, men jag har lika roligt på den gula. Jag använder alla discarna i väskan och jag får kasta många olika vinklar. Jag får kasta nerför, uppför, vänster, höger och rakt. Jag får tänka till på många ställen och avväga risk and reward. Beroende på dagsform och förhållanden ändrar sig sättet jag antar utmaningen. Om min forehand känns stabil kan jag dra nytta av den, men jag kan välja backhand om jag vill. Från utkastet på hål ett till Röda korgen på hål 18 är här fullpepprat av intressanta, utmanande och roliga kast i en underbar miljö. What's not to like?

Tre bra hål

Lika bra att medge det. Jag tycker att alla hålen är bra, mer eller mindre. Så.

Hål 5. Jag vet att den gamla Rocen är flippig nog för den här vinkeln.

Hål 5, 93 meter, par 3 Spikrakt, lagom tight, lagom långt, lagom allt. Solen lyser genom tallkronorna, vinden kommer snett mot från höger och kan göra kastet riktigt svårt. Det här är så rättvist ett hål kan bli. Gör det bra, bli belönad. Tallarna är så utspridda att det mesta inom 30 meter är räddningsbart, de grövre missarna kan lätt straffas med en bogey. När det är ganska vindstilla, och man sätter sin lätt flippiga midrange på rätt linje, då mår man gött. En typ av hål som alltid kommer att vara bra, aldrig utdaterat.

Röda teen på hål 12. En av Sveriges häftigaste.

Röd 12, 189 meter, par 4 Tack för att ni byggde det här utkastet. Jag tycker mycket om hålet även från gul, men det är från den röda teen det verkligen glänser. Du behöver göra en bra drive för att få ett öppet inspel. Punkt. Ju längre du kastar, desto lättare inspel, men desto tightare med vinklarna. Inspelet är riktigt känsligt, här gäller det att våga lita på att man tagit rätt beslut och committar. Och ska du verkligen gå för putten då? Nej det här hålet har allt, och är dessutom vansinnigt fint. Bäst i Östergötland? Tveklöst, enligt mig.

Inspelet på hål 12. Helst har man kastat sin drive minst 30 meter till, för härifrån är det inte särskilt lätt.

Röd 15, 198 meter, par 4 Från det gula utkastet kan man paja det här hålet. Med en perfekt drive finns inte mycket kvar. Men inte från röda. De tidiga träden är i spel här. Med en riktigt bra drive står man inför ett kast man nästan aldrig annars har. Nerför, i kurva, med OB bakom korgen. Och sen vattnet efter det, som stilla flyter ut mot Tisnaren. Blir det vackrare på banan än en sommarkväll på fairway 15? Knappt va?

Tre sämre hål

Gul 4, 66 meter, par 3 Det är lite blekt om man jämför med allt annat på banan. En anhyzer eller forehand utan några större krav alls. Hoppas att discen stannar nära. Det är inte dåligt, det är bara lite sämre än alla andra hål på banan.

Hål 14, 98 meter, par 3 Även här känns det lite blekt. Jag tänkte att om klubben får en massa tid och ork över, så skulle det vara snyggt att göra något med all sten som ligger på den sista delen av hålet. Helst hade jag sett korgen bakflyttad 5-10 meter till platån bakom, en mur med sten 10 kort om den och så fylla upp med massor för att få ett jämnt greenområde. Det är mycket begärt, men kom igen nu!

Gul 9, 123 meter, par 3 Det är bara för långt, tycker jag. Det här borde vara röd 9, gul 9 borde vara 110 meter eller så. Kanske skulle utkastet vara lite mer vänster då, dels för att det blir snyggare, dels för variationens skull. Så har man flexlinjen från bakre, och en rakare linje med aningen hyzer mot slutet från gul?

Målgrupp

Alla. Träffar man rätt? Absolut! De rena nybörjarna får roligt på 9-hålsbanan. När de är mogna växlar de upp till gula slingan. De duktiga spelarna har en rejäl utmaning i den röda slingan, utan att det kräver extrem längd på kasten för att lyckas.

Framtid

Den här banan är topp fem i Sverige för mig, som den står idag. Den kan bli ännu bättre än vad den redan är. Det finns massor att göra, för att förfina och förbättra. Men det här är verkligt bra discgolf för mig. USA-proffsen hade nog tyckt att den är för kort och för lite OB. De kan skita ner sig. Det här är bra discgolf, inte nån tempbana ihopsnodd på en golfbana med OB överallt.