Discgolf i Östergötland - del 1 - Introduktion

Efter min succéartade comeback som discgolfbloggare fick jag blodad tand. Jag ondgjorde mig över proffsens rankning av banorna de tävlade på, så varför inte sträcka ut nacken och göra samma sak? Så tänkte jag. Men jag är ju inte ute och tävlar så mycket. Mest på hemmaplan. Då slog det mig. Jag tar alla 18-hålare i Östergötland! Några av dem hade jag inte ens spelat. En del har jag varit med och utformat. En del har jag varit med och byggt. Andra har jag spelat sönder och samman. Vissa besöker jag ganska sällan. Jag hyser en osunt stor passion för bandesign. Så jag kommer inte att kunna hålla mig undan från att påpeka saker jag inte gillar. Sånt som går emot mina principer. Sånt som är direkt farligt, och sånt som jag bara tycker är dåligt. Så jag ber om ursäkt för alla ömma tår det här kan leda till. Det här bara en väldigt insnöad individs åsikter. Tro mig; jag vet hur mycket jobb det ligger bakom att bygga och driva en bana. Tro mig; jag vet att saker inte alltid blir som man tänkt sig, p.g.a. markägare, markförhållanden, andra aktiviteter, många olika viljor, ork, tid och budget osv. Men samtidigt känner jag mig manad att göra det.

Östergötland hade två 18-hålsbanor när jag började spela. Nu är antalet snart 17. Många nya banor sedan 2009 och Östergötland har blivit ett av Sveriges bästa discgolflän. Men hur är det med kvaliteten runt omkring? När det gäller bollgolf är det inte vem som helst som ritar upp en bana, utan nästan undantagslöst utbildade och erfarna golfbanearkitekter. I discgolf är det inte ofta så. Vi är en dryg handfull i Sverige som faktiskt jobbar med att designa discgolfbanor, och ingen gör det på heltid. Jag är inte väldigt erfaren som discgolfbanedesigner. Några 12-hålare, några niohålare och ett par 18-hålare. Ganska många mindre ändringar av redan etablerade banor. Jag tror inte någon innan mig har gett sig på något sånt här, kanske av naturliga skäl. Risken att man retar upp folk som man senare hamnar i samma grupp med under en tävling är ju inte obefintlig. Och det kräver ju ändå lite tid och energi att göra. Men jag ska göra det. Jag ska ge mig på att utvärdera och ranka Östergötlands 18-hålsbanor!

Hur går man till väga? Det kan man inte göra objektivt, utan mycket hamnar under tycke och smak. En gång i tiden gav jag mig på att försöka komma på ett sätt att faktiskt torrt och objektivt ranka banor, för tävlingssyften. Vad skulle behöva ändras för att banan skulle bli bättre att tävla på? Det här skulle kräva lite folk att göra. Jag tänker en 1000-ratad spelare, en 940-ratad spelare, en 870-ratad spelare, en damspelare och en juniorspelare. Minst. Och så får alla ett formulär där de betygsätter banan hål för hål. Formuläret skulle innehålla en rad kriterier. T.ex. dessa:

• Är tee bra nog?
• Hur stor risk att träffa folk med discar?
• Finns det blinda kast?
• Är hinder tydliga och synliga?
• Väl definierad fairway?
• Rimlig bredd på fairway i förhållande till hålets längd?
• Rimlig ruff? För tjock? För gles?
• Rimlig landningsyta?
• Finns vägval?
• Är kastet tvingat, eller finns alternativ?
• Finns strategival? Spela safe eller gå för det?
• Belönas bra kast?
• Straffas ett dåligt kast? Hur mycket?
• Finns psykologiska utmaningar såsom OB, tjock ruff?
• Mandatorys?
• Mandatorys i spel?
• Premieras längd eller precision eller båda?
• Bingokänsla?
• Hur bra kast krävs för att lyckas? För lätt/svårt?
• Favoriseras RHBH eller LHBH? Är kurvan omöjlig för vänster eller högerhänta?
• Vägval. Är båda vägarna lockande?
• Måste man kasta långt för att klara hålet eller finns alternativ?
• Spelglädje? Är hålet roligt att spela?
• Visuellt fint hål?
• Finns det risk att fastna någonstans på hålet?
• Markförhållanden
• Är hålet för lätt/svårt jämfört med andra på banan?
• Finns det sätt att lura designern och spela hålet på ett alternativt sätt?

Så, det var en liten checklista man kan gå igenom hål för hål. Det blir ju en del ja och nej, som då måste viktas på olika sätt. Och ett hål spelas sällan bra för alla olika kategorier av spelare. Så vilken är målgruppen? Har man flera olika slingor? Samma procedur där. När man gått igenom banan hål för hål och fått lite omdömen som trillat ut, är nästa steg att mer öppet bedöma själva banan, och vilka saker tittar man på där?

• Hur är hålkartorna. Aktuella? 
• Finns översiktskarta?
• Vilken typ av tees?
• Vilken typ av korgar?
• Finns driving range?
• Finns puttyta?
• Bänkar vid tees?
• Toaletter?
• Omklädningsrum?
• Mat?
• Parkering?
• Vattenpåfyllning?
• Papperskorgar?
• Etc.

Efter detta har vi ett ack så viktigt område, som ofta försummas av en klubb som bygger en bana.

Vilken är målgruppen för banan, eller slingan, och har man träffat rätt här? Det viktigaste för en bana för nybörjare är att den är säker. Sen får den gärna vara rolig, lättförstådd, enkel att hitta runt på, inbjudande till att lära olika typer av kast på osv. Bygger man en bana för stortävlingar ändras egentligen alla kriterier, utom att den måste vara säker. Många banor som anlades på 90-talet fick senare problem med skötsel och vikande speltryck. De byggdes lite för svåra och bara de redan invigda hittade runt på dem. Innan Udisc så fick man hoppas på att man kunde hitta runt om man åkte själv och besökte en bana man aldrig spelat innan. Jag har gått på många sådana nitar i min karriär. Nu finns Udisc för oss invigda, men för de som inte är invigda behövs fortfarande översiktskarta, pilar, hålkartor, mm.

Hur är variationen på banan? Kastar man samma disc överallt, eller krävs många olika typer av kast och discar? Även här spelar målgruppen stor roll. Det som är utmanande för en glad amatör kan vara för lätt för en duktig spelare, det som är bra för en duktig spelare kan vara alldeles för krävande för en amatör osv.

Är banan lagd i en vettig slinga? Inte för långa promenader mellan hål, inte ologiska dragningar

Hur väl är ytan utnyttjad? Det här är väldigt viktigt för mig, och många andra. Få saker dödar en runda som att få gå oändliga promenader mellan hålen. Har jag gått långt för att komma till ett mediokert hål blir jag faktiskt riktigt sur. Särskilt om det hade gått att göra ett bra hål på ytan jag precis har gått över. En del skiter i den tänkta slingan och hoppar mellan hålen om det känns lättare. Det kan leda till sura miner om det är högt tryck på banan.

Saknas det typer av hål och kast, finns ett överflöd av hål med samma kast? Även här måste man göra skillnad på nybörjare, amatörer och proffs.

Och så vidare, egentligen.

Det där är väldigt många olika punkter. Jag kan givetvis inte göra en sån här bedömning på alla länets banor. Jag måste istället utgå för vad som är viktigt för mig. Det är ju här det blir så väldigt subjektivt. Det räcker att kolla omdömen på Udisc, en del ger en femma och andra en etta. Jag vill inte påstå att min bedömning är värd mer än andras, men jag vill hävda att den ganska säkert är mer genomtänkt. For the record då så är jag i dagsläget ratad 939, men jag har varit uppe mot 980 och nosat. Och jag har spelat med många olika spelare med olika styrkor och svagheter genom åren, så jag tror mig ha bredd nog för att kunna göra en ganska bred utvärdering.

Med det sagt så är det saker som känns väldigt viktiga för mig. Det måste kännas säkert att spela. Både risk att träffa andra i området och andra discgolfare är väldigt kinkigt för mig. Det måste vara roligt att spela. Det innebär för mig rimliga utmaningar, rättvisa hål och gärna strategiska val. Ett hål jag kan spela på många olika sätt står alltid högt i kurs. Jag vill bli utmanad att kasta olika vinklar med olika discar från tee. Jag vill ha varierande svårighet. Är alla hål svåra blir det tråkigt, är alla hål lätta blir det också tråkigt. Så en balanserad utmaning. Jag tycker inte om när jag inte får spela som jag vill. Så för stängda linjer och hål där det finns en liten sweetspot går för det mesta bort. Jag tycker definitivt inte om mandon i spel. De bör användas för att begränsa en farlig linje på ett hål, inte som ett hinder att navigera runt. Kan jag pricka av allt det där på listan, och får jag dessutom en fin naturupplevelse så kan ni räkna med att jag trivs. Toppbetyg kommer att utdelas. Saker som är viktiga för andra är nödvändigtvis inte det för mig. Jag bryr mig inte särskilt om det finns en bänk vid tee eller inte. Jag bryr mig inte om ett par 3 går över oländig terräng (inom rimliga gränser), jag ska ändå landa framme vid korgen. Men om ett par 4 har en dålig fairway blir jag mer upprörd. Jag har spelat länge, så för mig är det helt okej med lite kortare enklare par 4. Allt behöver inte vara supersvårt eller superlångt. Bättre om det inte är det, för det är oftast roligare för fler då.

Så de här bedömningarna kommer från en som brinner för bandesign och älskar att kasta plast på vad jag anser är bra designade banor. Att kasta plast på farligt designade hål, dåligt designade hål, hål med för stor bingofaktor, alldeles för svåra hål eller hål som helt saknar utmaningar är inte alls lika kul. Även om jag tenderar att bli rejält grinig i de fallen, så ska jag i alla fall försöka vara konstruktiv. Men det kommer att bli gnäll också. Och beröm, där beröm förtjänas!

17 18-hålsbanor i Östergötland ska avhandlas. Först tänkte jag ta med såna som låg precis utanför, men 17 får räcka. Och jag kommer inte ta med en bana som Östra Husby, som har en 18-hålsslinga, för det är en sån slinga man bara kan spela om banan inte är full med andra spelare. Vadstena däremot, som har 18 utkast och 9 korgar får en plats. Ok? Beredda? Då kör vi. I bokstavsordning.