Kättsätter har en udda och intressant historia. Hur mycket av det här som är hörsägen vill jag lämna osagt, så ta det med en nypa salt. Någon gång för drygt tio år sedan föddes tanken Kättsätter. Som jag förstod det, och det här var länge sen nu, så tyckte Kent och hans dåvarande radarpartner Luftisbollen (känd från youtube och upphovsmannen till power grip forehand) att Folkparken inte var utmanande nog och att KFUM Norrköping inte gick att samarbeta med. Om jag minns rätt så ville de sätta upp en del mandon i Folkparken, för att göra banan svårare, men det ville inte föreningen. Jag kan ha fel där, det är länge sen. Ny klubb bildades och Kättsätter föddes. Jag vet om marken är kommunal och vem som har bekostat korgarna, men det tog inte så väldigt lång tid till att 18 korgar var utsatta och tre slingor uppritade. Många är de som kommit och gått i periferin, det enda konstanta genom åren har varit Kent. Så ganska många har varit med och skapat banan, men designen tror jag enbart kan tillskrivas Kent. För första gången fick vi se begrepp som ”Ultimate sweet spot”.
ÖVERTID har alltid varit på hugget att besöka nya banor, så vi såg till att få komma till Kättsätter. Tävlingen spelades 27/11 2016. Nio år sedan på dagen! Första tävlingen på banan. Bankartorna var klara, men OB-pinnarna satt inte uppe på banan. Vi lyckades övertala Kent att inte spela med OB där pinnarna inte satt uppe. Det var inte helt självklart. Han är svår att samarbeta med, vittnar de jag pratat med om. Vi fick en smak av det. Vi spelade den PRO-layouten, orange tror jag den är. Då inga tee's var klara så körde vi det som vi trodde skulle bli så banan spelades. Det var i det närmaste ospelbart. Dagsljuset försvann och vi spelade klart i mörker. Ett minne är att vi var klara 17:30. Kolla ut genom fönstret när du läser det här. En del svor att aldrig återvända, och minst en vet jag har hållit det löftet. Vi hade en lång diskussion i bilen hem om alla intryck, och jag tänkte att jag kunde inkomma med några synpunkter på designen. Det föll inte i god jord, stämningen blev ganska hätsk faktiskt. Det ledde inte till något handgemäng, något som faktiskt har ägt rum senare på banan. Banan var färdigdesignad. Så var det med det. Den var byggd för den nya generationens discgolfare. Det innebär väl att all form av kritik och förbättringsförslag av en som redan spelade inte var värt något, banan var i alla fall inte ämnad för oss.
Jag vet att det fanns en styrelse och en klubb, men senast jag hörde något hade väl typ alla hoppat av och klubben uteslutits ur svenska förbundet. Jag har inte hållit mig a jour så jag vet inte hur läget är nu. Allt det här har ju inte direkt med själva banan att göra, men det kan nog ge en del bakgrund om hur banan är, och varför den är så som den är, tänker jag.
Nåväl, när jag återkom till banan låååångt senare så var inte ett enda utkast på den orangea slingan byggt. Däremot spelades den blå slingan, som alltså skulle vara amatörslingan, och där finns det numera utkast. Senast jag var där så fanns alla utkast till den blå slingan, men inte till orange och inte till rosa (för nybörjare). Så. Då dessa slingor egentligen inte finns, annat än på pappret, så är det väl den blå slingan man får ta som den riktiga banan. Håll i hatten.
Hål 1 är ett par 4 på 52 meter. Japp. 52 meter par 4. Först är det öppet, sen kommer en mur av träd. På vänsterkanten ser det ut som om man har börjat röja upp en korridor, men övergett projektet halvvägs. Det blir allt mellan 2 och 4, beroende på vilket träd du träffar och hur du studsar. Hål 2 är ett par 3 på 68 meter. Hålet har flera OB-områden som inte syns från tee och inte riktigt kan förklaras av mig. Och lite såhär fortsätter det. Det är konstiga linjer, OB på en del väldigt märkliga ställen, jättekorta par 4 och par 5-hål som kan nås för eagle utan större besvär, jag tror inte att många (om ens något?) träd har tagits ner för att göra en bättre spellinje. Parsättningen är väldigt snäll. Den enda ratingtävlingen som spelats här sedan banan startades för över tio år sedan vann jag. Gick -7 har jag för mig. Fick 925 i rating. Henrik Wahlman var med. Han hade ont i ryggen, men spelade ändå sin överlägset sämst ratade runda i sin karriär, som sträcker sig sedan 2006. 861 för att gå på par. Så tro mig när jag säger att banan inte håller tävlingsklass. Oavsett vilken generation som spelar. Undrar om det även säger något om mig? Jag har tävlat här två gånger och vunnit två gånger.
Vad betyder par på hålet?
Det har i sig inget med om det är ett bra hål eller inte. Det är bara om du inte spelar hålet (sen ankomst till rundan) och får par + 4 kast i protokollet som det verkligen betyder något. På pappret. I verkligheten är det annorlunda. Enligt mig bör par sättas så att en skicklig spelare har en chans att göra birdie. Det är dock ingen rättighet att göra birdie, och jag vet med mig att jag är relativt dålig på att kasta spetsigt i förhållande till mina andra spelstyrkor, så en del hål blir för långa eller tighta för mig att göra birdie på. När hålen har för högt par i förhållande till sin längd så köper jag det också, under förutsättning att en skicklig spelare kan göra eagle på det. Är det så stängt att man inte kan göra bättre än birdie, med säg två putterkast, då blir det mer tveksamt. Så oftast är ett par 4 under 130 meter inte ett bra hål, och ett par 5 under 180. Det finns många exempel på korta par 4 och 5 i Rydskogen som jag ändå tycker är bra, det är för att man kan spela dom som par 3 respektive par 4 om man så är hågad. De är inte så stängda att det inte går. Där ligger skillnaden. Ett för lågt satt par på en bana (eller slinga) som inte bara vänder sig mot proffs ser jag ingen som helst nytta med. Det blir bara tråkigt för spelare när man känner att man inte har en chans att göra birdie.
PDGA har dokument om hur par ska sättas, men jag tycker inte de är särskilt bra. Bland annat finns fortfarande par 2 med, fast att det egentligen aldrig används nuförtiden. Ju mer man tittar i dem, desto konstigare känns det. Men ibland, efter någon tävling med högre tier hör PDGA av sig och säger att par är för högt eller för lågt på något av hålen, baserat på de scores som presterats. Så par spelar roll. Jag vill koka ner det till följande: Sätt par på hålet efter målgruppen. Om banan är för nybörjare och amatörer, så bör en birdie på hålet vara rimlig för en amatör. Om en amatör kan göra eagle är paret felaktigt. Antingen ändrar man paret eller hålet.
Tre bra hål
Hål 4, 161 meter, par 5 Förutom det felaktiga paret så är det här ett fint hål. Kasta en midrange ut på fältet från en upphöjd tee, få ett vackert inspel på typ 70 meter till korgen som är ganska snävt omgiven av OB. Ett fint och bra, men ganska lätt, par 4.
Hål 5, par 3, 81 meter Nästan lite tråkigt om man jämför med andra hål på banan, då det känns som ett traditionellt par 3-hål. Linjen är dock fin och korgen står tjusigt på en liten kulle. Inte särskilt svårt, men ganska fint.
Hål 17, 156 meter, par 4 Ett riktigt fint par 4, men utan några egentliga hinder bortsett från högt gräs. Här fanns i alla fall förut en back tee som gjorde hålet till banans absolut bästa hål, men då den teen tillhörde Orangea slingan så gissar jag att det aldrig blev något av med den?
Tre sämre hål
Jag har ju redan nämnt 1 och 2, så jag tar väl några andra.
Hål 10, par 5, 123 meter En tight men ganska fin korridor leder fram till ultimate sweet spot. Härifrån finns en linje till korgen, så med en bra midrange och ett kort putterinspel kan du lägga i din eagle. Det är dock så tight att hålet inte spelas så. Utan man försöker komma till Ultimate sweet spot , träffar ett träd och så chansar man genom skogen på sitt andrakast oavsett var man hamnar.
Hål 13, par 3, 81 meter I en jättefin ekbacke ligger det här hålet. Det är först 70 meter rakt, sen sticker det rakt in höger. Det går inte att kasta en RHBH den linjen. Det kanske är möjligt med en forehand, men då måste du ha tur. Vet inte om hyzerlinjen som är uppritad här finns i verkligheten. Jag vet inte riktigt hur jag ska spela det, men de få gånger jag har gjort det har jag haft ganska luriga små inspel för att göra en trea.
Hål 18, par 5, 113 meter. Hur många bra par 5 på 113 meter har du spelat? Jag har inte spelat något. Försök att motivera par 5 på ett hål under 180 meter till mig, och jag köper det inte. Återigen har vi här ultimate sweet spots, två av dem vill jag hävda. En putter anhyzer på 50 meter till första. Ett rakt kast på 40 meter uppför en backe till andra. Ett inspel på 30 meter till korgen, som faktiskt står ganska intressant och bra. Missar man sweet spotsen så får man med fördel putta sig till dom och sedan spela vidare därifrån, så stängda är linjerna. När vi spelade ÖVERTID fanns ingen OB-linje mot intilliggande hål 17. Jag utnyttjade det och chippade mig ut på den fairway från tee. Sen kastade jag in i träden vid Ultimate sweetspot #2, lade fram till korgen och tog min enkla birdie. Mina spelkamrater var chockade och gjorde klart fler kast när de försökte spela hålet som det var tänkt att spelas. Nu finns det OB där, så den gubben går inte längre. Hur jag än vrider och vänder på det så är det här ett av de absolut sämsta discgolfhålen jag har spelat, och jag har spelat ganska många dåliga genom mina dagar. Kartan ovanför ljuger lite, det svänger klart kraftigare, framför allt efter ultimate sweetspot 2.
Kättsätter kan ändå vara väl värd att besöka, mycket för att få en annorlunda discgolfupplevelse. Jag tror att många motionärer skulle tycka att banan är kul. Naturen är fin, utkasten är bra och korgarna också. Struntar man i all konstig OB, vilket jag gissar att många faktiskt gör, så är den nog ganska rolig att spela för nybörjare och glada amatörer. Den kan vara bra inspelsträning också, för jag garanterar att du kommer att få väldigt många svåra lägen om du hamnar utanför fairway.
Men jag har svårt att kalla det här för discgolf. Det är bangolf i discgolfformat. Designern har bestämt hur du ska spela banan, och gör du inte så blir du straffad. Här dör kreativiteten som spelare. Jag för egen del är ganska extrem i att jag vill ha ett utkast, en korg och sen är det upp till mig hur jag tar mig däremellan. Jag spelar mycket hellre banor som har linjer än sweet spots. Om det enda jag ser framför mig är ett uppdrag som ska utföras är det inte särskilt roligt. Kasta först dit, sedan dit, sedan puttar du. Jag vill ha alternativ. Jag vill fundera ut själv hur jag ska spela hålet. Helst utan sweet spots, tack. En god vän till mig frågade om hur ett av banans hål var tänkt att spelas. Svaret var först en flex forehand till sweetspot, sen ett inspel. Min vän hade dock strul med sin axel och kunde inte kasta forehand, så hur gör man då? Get with the program, var svaret.
Målgrupp
Den nya generationen discgolfare
Framtid
Utan att vara för besk, kan jag nog ändå konstatera att Kättsätter är en motionsbana och inte en tävlingsbana. Så länge inget drastiskt görs med layouten kommer den så förbli. Med det sagt så lockar den folk. Den har en rating på 3,5 på Udisc, samma som Folkparken, så folk uppskattar den ändå. Betygen verkar klanka ner på dålig skyltning, inte så mycket mer. Teknisk skogsbana i vacker natur. Ja det stämmer ju. Om det är din kopp te, varför inte testa den? Att du kommer gilla den mer än mig är nästan garanterat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar