Mjölby har en niohålare som genomgått en del olika faser för att bli den populära lilla bana den är idag. Det verkar som om ganska många spelare nyttjar den fortsatt, trots att Bockarp numera existerar. Jag tror att skälet kallas fun factor. Kungshöga är snabbspelad, okomplicerad, lättillgänglig och ganska rolig att spela, trots att en del av hålen i mitt tycke är lite väl lätta. Dessa attribut är svåra att foga samman med Bockarp. Den i sin tur är tidskrävande, komplicerad, på sina ställen svårforcerad och ganska frustrerande att spela. Bockarp är ändå en bra bana, trots att jag lät ganska negativ precis nu.
Jag backar bandet lite. Jag och Lasse Jansson ritade Kungshöga, det var det första vi gjorde tillsammans. Jag var bara perifert involverad i Bockarp, men jag blev väldigt intresserad när jag hörde nyheten. En 18-hålare i hemtrakten, signerad Lasse, och med tanken att göra den riktigt utmanande. Spännande! Jag kommer inte ihåg riktigt hur, det här var 2021, men jag vet att jag efter att ha sett området kliade mig lite i huvudet och tänkte ”det här kommer bli tungjobbat för en klubb. Undrar om de och kommunen är intresserad av att ta in en entreprenör för driften?” Det skulle då vara jag. Några saker satte dock stopp för de tankarna. Likt Järva så var en stor del av området en gammal soptipp. Och den andra delen ett gammalt skjutområde, med gifter i marken. Aldrig att man skulle kunna bygga något slags klubbhus/shop/kontor där med rinnande vatten, el osv. På ett ställe på banan får jag rejäla Järva-vibbar. På det som skulle vara hål 16, men nu är hål 9. Ja det är en stötesten för mig, lika bra att få det ur värden direkt: Hål 12 borde vara hål 1, så att banan avslutas på det spektakulära hål 11. Precis vid parkeringen. Jag förstår tanken att börja banan på nuvarande hål 1, med tanke på närheten till övningskorgarna, men det känns lite krystat att börja rundan med en promenad på några hundra meter. När jag är här och spelar själv så börjar jag alltid på hål 12. Då får man ängshålen i början, skogshålen på mitten och avslutar på de öppna hålen. En skönare mix än att ta alla skogshålen direkt och sen avsluta på ängshålen.
Uppdraget Bockarp var att göra en bana snäppet svårare än Fålehagen, också en Lasse-bana. Mission accomplished. På Fålehagen räcker det att kasta 90 meter rakt för att scora lågt, på Bockarp krävs 100. Med precision alltså. Vi som designar banor har tyvärr en ganska rejäl tidspress på oss, det är därför jag är så imponerad av Lasse. Att gå från ett stort område till en färdigt utstakad 18-hålare, som blir allt mellan bra och riktigt bra på bara några dagar kräver mycket. Tror jag, jag har aldrig gjort det själv. Att rita upp en 9-hålare är rimligt för mig. Även ett par 12-hålare har jag under bältet. Då har jag varit på plats en dag och rekat området. Tagit med mig området hem och funderat mycket. Skissat på datorn på slingan jag tänker mig. Så när jag kommer tillbaka nästa gång och ska sätta banan har jag ganska klart för mig hur slingan ska gå. Sen är det bara att justera medan man finkammar området. Ibland gör man om helt på några ställen, men ofta är det första man ser det mest naturliga och bästa. Jag skulle inte klara att fixa en välbalanserad 18-hålare på så kort tid, tror jag. Det skulle bli för stor press. Jag behöver mer tid. Det blir lätt lite playing it safe, något som man vet funkar. De udda, spektakulära hålen är det som får en att ligga vaken på nätterna och oroa sig över om det blir pannkaka. Så många av hålen på Bockarp är, just det, raka. Den dagen det kastet sitter är det kul, men i det långa loppet saknar man variation.
Den dagen drivarna inte sitter klockrent blir banan väldigt tungspelad. Kan tänka mig att fler än jag har den upplevelsen. När det kommer till Lasses design så är det alltid bra. Jag spelar aldrig ett dåligt hål signerat honom, och om det finns ett dåligt hål på en av hans banor är det oftast lokala ändringar som gjorts, oförutsedda saker efter att designen spikats eller en ren nödlösning för att få till en slinga. Efter att nyligen spelat Lundsbrunn, en bana som jag blev väldigt förtjust i, förutom hål 18, så var jag tvungen att fråga honom om det hålet. Nej, det var inte hans idé utan det var något klubben hade styrt med.
Så, Bockarp är en bra bana som saknar det lilla extra för att vara en favorit i länet för mig. Kanske är det för att de spektakulära hålen är så pass spektakulära att de som inte är det försvinner i bakgrunden? Jag vet inte. Men när jag börjar räkna på det så är det bara ett fåtal hål jag inte gillar, medan resten varierar från bra till skitbra. Så varför inte börja med de som sticker ut.
Tre bra hål
Hål 6. 170 meter, par 4. Alla som känner mig skriker jäv nu. Det är det enda hålet på banan som jag ligger bakom. Och nästan som alltid så är det då precision över längd som premieras. Ett rakt utkast med fade på ca 100-110 meter lämnar dig ett ganska kort men lurigt inspel uppför backen med antingen en lätt turnover eller en forehand. Missar du driven är det scramble city. Beroende på exakt var driven hamnar så ändras inspelet ganska mycket på bara några meters variation, så det är alltid kul att hitta bästa kastet för dagen här.
Hål 15. 110 meter, par 3. Av de många raka hålen är det här det bästa. Vackert för ögat, lagom för mig med en hård fairwaydriver, en vacker anhyzerflipp när man sätter den, snygg green, tilltalande fairway med perfekt bredd, aningen nerför. Ett väldigt bra rakt hål!
Hål 18. 225 meter, par 5. Ett av de sista hålen som tillkom på banan, då plan A för hål 18 brann inne p.g.a. markförhållanden, och ett hål som man måste bråka med och traggla med för att komma underfund med. Man är aldrig låst till någon sorts sweet spot på den här par femman, utan du är fri att försöka bita av så mycket du vill. Men går du för hårt så kan det kosta mer än det smakar. Egentligen är det sant för alla tre kasten, även om jag tror att det teoretiskt sett går att ta sig till en putt på två kast. Spelar man smart och bra är det en möjlig birdie och ett enkelt par, dummar man sig kan det kosta rejält.
Innan jag går in på tre sämre hål, så vill jag tillägga att det finns flera andra som är värda att nämnas som riktigt bra hål. Jag tänker 8,9,11,13 och 17. Sedan kommer de som är bara bra, för att vi till sist ska komma till de som inte ens är det.
Tre sämre hål
Hål 3. 125 meter, par 4. Här gjorde klubben efter eget tycke och frångick designen. Och jag kan förstå dom. Ursprungligen var hål tre ett långt par 3, något som banan redan har en del. Så hål 3 blev istället ett väldigt kort par 4, där även amatörspelaren kan göra en eagle. Det kan spelas som ett par 4. Man kastar ut en putter till en dold sweetspot och sen en putter till korgen. Men det är inte svårare att göra en anhyzerflex från tee med en överstabil driver, hoppas att man missar alla träd och dimper ner vid korgen. Träffar man träd får man skrika fore om den kickar vänster, annars får man leta disc. Banans näst sämsta hål.
Hål 7. 86 meter, par 3. Här är nödlösningen jag nämnde förut, och sämsta hålet på banan. Ett blint uppförskast där de två enda vägarna till korgen är en dum hyzer över ruffen till höger eller en riktigt tight forehandflex. Vi visste att det här inte skulle bli skitbra. Jag har funderat över hur det skulle kunna åtgärdas, och nu med tiden börjar en lösning presentera sig. Ruffen börjar bli så storvuxen att det räcker att flytta tee till höger, korgen till vänster,, höja upp den lite och sätta en flagga på den. Då har man ett rakare hål som måste spelas med ett rakt kast upp över en ås med en korg som står i en lätt nerförsbacke efter åsen. Ett kast med känsla istället alltså.
Hål 14. 232 meter, par 4. Det här skulle kunna vara ett av banans bästa hål, men det saknas lite. Tunneln är för tight för att det ska räknas som ett rimligt par fyra för alla utom den yppersta eliten. De flesta spelar hålet med en drive in i ruffen, lägga fram till bortre delen av tunneln, ett kast därifrån som aldrig är nära att nå korg, inspel och putt. Sätter man driven så gör man en fyra. Missar man en femma. Brinner det till i huvudet blir det en sexa. Birdie? Aldrig gjort en här. Det finns flera lösningar, tycker jag. En enkel är att flytta fram tee 25 meter, vilket gör att en bra drive passerar korridoren och man får ett öppet inspel på strax under 100 meter. Min idé är att faktiskt backa in korgen till höger och göra ett par fem av hålet. Men som det är nu tycker jag inte att det är ett särskilt bra hål.
Målgrupp
En bana som passar från duktiga amatörer och uppåt. Det här ska vara en bana som kan ta emot tävlingar. Just nu skulle man kunna ta emot ett par-SM, ett Lag-SM eller C-tiers. På många ställen behövs ett kortare utkast för att den ska spelas bättre för t.ex. damer och gubbar över 40 som jag. Så för att fortsätta utveckla banan vidare tycker jag det är det i första hand man ska titta på.
Vägar framåt
En bana är ju aldrig färdig, och här tycker jag klubben ska fundera på framtiden. Jag har svårt att se att de som inte ledigt kastar 120 meter tycker att det här är en rolig bana att spela. Jag tycker inte den är särskilt rolig att spela. Oftast blir det en massa par, några birdies och några bogeys. Tror att jag som bäst gått -5 och som sämst +6. Hamnar oftast runt par. Tråkgolf. Damerna brukar ofta lysa med sin frånvaro när det vankas tävling här, skulle tro att det beror på banan. Vill man göra en roligare bana utan att skapa en massa fler utkast, så behöver man skapa mer variation, både i linjer men också i svårighetsgrad. Några hål behöver bli lättare, något enstaka kanske svårare. Det här kan dock göra banan sämre som tävlingsarena för duktiga spelare. Vill man kunna ta emot större tävlingar så fungerar nuvarande slinga för Open-klassen, men en hel del kortare utkast behöver läggas till för att även damer och gubbar ska kunna tävla här. Det vore kul att höra klubbens tankar om banans framtid!
Bottom line
Bra driveträning! Många fina hål. En rejäl utmaning. Men lite enformig. Låg fun factor. Skulle tro att våra bästa i Sverige nog kan gå ganska många under par här, men banan är utslagsgivande nog för att det inte skulle bli för lätt även för dem. Banan premierar längd på ganska många ställen, med precision ska tilläggas, men med bara precision utan längd blir det inte många birdies här. Bockarp är för mig inte en dålig bana, det hoppas jag framgår. Jag tycker bara att det skulle kunna gå att göra så mycket mer med den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar