Ju mindre du vet desto färre frågor kan du ställa! Lyss till dessa visdomsord jag nyss formulerade! När det känns som om hela världen är fylld av sportkommentatorer som kastar floskler och plattityder omkring sig är det ibland skönt att hitta på något eget. Katarsis. Kanske är det därför jag har fastnat för gruppen Agrypnie, (eller Angry Pie, som någon lustigkurre på last.fm skrev.) De skriver uteslutande på tyska, ett språk som jag har ett svagt grepp om. Jag slipper störa mig på fjantiga texter och kan ohindrat njuta av musiken. Skönt!
Frasen jag inledde med kan väl tänkas valid? Eller? Nej, man kan snabbt konstatera att den är helt fel. Små barn ställer alltid frågan: Ä dä? Om man omformulerar då? Ju mindre du vet desto sämre frågor ställer du? Återigen nej! Den som inte vet nåt om en företeelse kan alltid ställa några grundfrågor som den initierade oftast inte tänker på: Vad är det här? Vad är det bra för? Varför ska jag bry mig? Det är bra frågor, kanske bland de viktigaste man kan ställa. De ursprungliga, definierande frågorna.
På samma sätt bör man angripa de saker man värderar högt någon gång då och då. Vad är det här? Vad är det bra för? Varför bryr jag mig? Som ni säkert märkt av mitt skrivande så engagerar jag mig stark mot religion. Jag tänkte prova min tes i ämnet.
Vad är religion?
Mina svar just idag, väldigt kort: En kvarleva från förr. Kontroll över den enskilda människan. Ett sätt att skapa grupptillhörigheter och traditioner. En fast punkt i tillvaron. En snuttefilt. Ett opium. Ett vapen. En risk. En skygglapp. Ett självbedrägeri. En spärr. Rädsla. Jag kan fortsätta in absurdum, men det är inte poängen här.
Vad är det bra för?
Mina svar just idag, väldigt kort: att kontrollera folk, grupptillhörighet, traditioner, fast punkt i tillvaron, tröst, svar på stora frågor för de som tror, ett sätt att känna sig moraliskt överlägsen gudlösa, ett sätt att uthärda svåra situationer. Även här kan jag fortsätta tills allt intresse för länge sedan ebbat ut.
Varför bryr jag mig?
Jag har alltid brytt mig. Trots att jag aldrig har trott på någon gud har religionen alltid påverkat mig. Ända sedan kyrkans barntimmar, som jag vägrade återvända till efter två tillfällen. Konfirmationen, som jag inte ens påbörjade. Som icke troende kändes det alltid som om man var lite sämre än andra. Att man inte kunde övertyga sig själv om en sådan sak som andra tog som helt naturlig fick mig att känna mig utesluten, ensam, olycklig och osäker. Det pågick tills jag fick boken ”Illusionen om gud, Richard Dawkins”, av min bror. En effektivare må-bra-bok har jag ännu inte funnit.
Jag bryr mig för att det pågår ett krig. Det är världens äldsta krig, som blossar upp om och om igen. Det är kriget religioner emellan. Det är kriget mot de otrogna. Det är kriget för att fortsätta sina traditioner och trossatser, och krossa dessas motstånd.
Jag bryr mig för att det påverkar alla. Jag bryr mig för att många ser religion som något harmlöst. Denna inställning om något får mig att se rött. Var 9/11 harmlöst? Var martyrerna som flög in i skyskraporna politiskt motiverade? Kanske. Hade de en stark religiös övertygelse? Duh! Var någon av dem ateist? Med stor säkerhet inte!
Det här är det mest grundläggande i mina funderingar och värderingar. Mycket viktigare än ekonomi. Mycket viktigare än politik.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ditt religionsintresse förefaller intensivt och outtömligt! :-) Intressanta betraktelser, här kommer några små reflektioner.
SvaraRadera"En kvarleva från förr" - där har vi den där organiska historesynen igen: finns det en 'riktning' dit vi är på väg och vilken är i så fall denna? Glöm inte att religion och politik i organiserade former är relativt sentida steg i mänsklighetens historia.
"En snuttefilt. Ett opium" - här skiljer sig nog din uppfattning från den som någon gång haft genomgripande religiösa upplevelser. Om jag går till mig själv är kristendomen såret, inte plåstret. Jag minns min tidigare tillvaro som vulgärmaterialist som invaggad i en i längden ohållbar liknöjdhet, trygghet och naivitet rörande mänsklighetens möjlighet till godhet. På tal om opium: om du läser Marx-citatet i sitt sammanhang så ser du att det handlar om ett sätt att uthärda politiska orättvisor, inte att låta bli att ta itu med dem (han skriver exv.: "Die Kritik der Religion ist also im Keim die Kritik des Jammertales, dessen Heiligenschein die Religion ist". Ofta felciterat och omtolkat, det där stället.
"Ett sätt att känna sig moraliskt överlägsen gudlösa" - samma här, den som har ett utpräglat syndamedvetande rannsakar sig själv. Den som lägger energi på att rannsaka andra i samma utsräckning har nog inte fullt ut insett sina egna problem. :-)
"Att man inte kunde övertyga sig själv om en sådan sak som andra tog som helt naturlig" - oj, var växte du upp? Jag har liksom de flesta kristna bekännare i skandinavien fått finna mig i att utgöra en märklig minoritet. Menar du att du upplevde det omvända - på en bruksort som Åtvid av alla ställen? Intressant. Anser vi båda att gräset är grönare i andra livsåskådningar eller har vi projicerat något på vår omgivning för att vi upplever oss så ensamma och oförstådda?
Jag gillar Dawkins folkbildning inom hans egna områden (zoologi). 'The God delusion' var dock en besvikelse - han ger sig in på humanistiska områden där han saknar elementära kunskaper och hans epistemologi är minst sagt naiv, med flera logiska pinsamheter och självmotsägelser. Skomakare bliv vid din läst! :-)
Att hitta en röd tråd i alla politiska eller religiösa konflikter torde vara en Herkulesuppgift. Eller menar du att vi bör förbjuda politik och religion för att de orsakar friktion mellan olika folkgrupper? Det vore väl att ge upp hela civilisationstanken?
Det mest inkoherenta med Dawkins resonemang är också det som fått mest resonans hos de som har honom som ideologisk förebild: uppfattningen om ateismen som något annat än en negation. Detta strider naturligtvis mot ordets etymologi, men det är en annan sak. Viktigare är att Dawkins tar på sig en teologisk roll när han definierar vad som är 'riktig' kristendom (en form som lär förekomma i Texas och Oklahoma, men som få amerikaner och inga européer känner igen, och som är problematisk utifrån västkyrkans tradition såsom vi mottagit den genom senantiken, medeltiden och tidigmodern tid. Han har naturligtvis rätt att kalla detta för 'riktig' kristendom, men det blir en flagrant motsägelse när europeiska teologer stundom används som exempel på "riktig" kristendom och stundom som "modern" eller "liberal" kristendom. Man kan inte påstå saker om Bibeln och samtidigt hävda att man inte ingår i en teologisk tolkningspraktik. Till detta kommer att man på senare år i stort sett inte framfört något som inte tidigare framkommit under det sena artonhundratalet och första halvan av nittonhundratalet - dålig timing, helt enkelt. :-)
Diskussionerna skulle bli intressantare om europeiska ateister läste Kant, Nietzsche och Hedenius än exv. Dawkins och Hitchens, som är minst sagt oinformerade inom filosofi, teologi och lärdomshistoria.
"Mycket viktigare än ekonomi. Mycket viktigare än politik" - väl talat! :-)
Levande? Jag tror inte att historien är någon slags levande organism med ett syfte och mål, det vore väl helkorkat? Riktningen vi är på väg mot är framtiden, om jag får vara så förenklande att jag ser på tiden som då, nu och förr, och inte bara som ett stort nystan. Jag väljer att se tiden efter stenåldern som den moderna tiden, där har religion spelat en stor roll. Jag önskar att riktningen vi rör oss i, återigen, riktning är en grov förenkling på samma sätt som tid, är framåt. Jag anser att vissa saker är moderna och att andra är förlegade. Solenergi är modernt, kolkraft är förlegat.
SvaraRadera"En snuttefilt. Ett opium". Det här är mina betraktelser. Opiumet tar jag faktiskt från Sergio Leones mastodont ”Once upon a time in America” snarare än Marx. Om du sett filmens inledning förstår du säkert vad jag menar. Tråkigt att du kände att din tillvaro innan du fann religionen otillfredsställande. Oroande att du beskriver din religion som såret. Det låter för mig som om du fortfarande är oense med dig själv. Sår är till för att läkas, såvida de inte är banesår. Jag ser på religion i allmänhet som ett sår, det räcker med att jag sträcker mig efter dagens tidning. Southpark hindras från att sändas pga. en intolerant religiös hållning och rena hot.
"Att man inte kunde övertyga sig själv om en sådan sak som andra tog som helt naturlig". Jag menar inte tro utan seder och gemenskap här. Återigen högst personligt. Jag var mycket ung förstås, men jag kan jämföra olusten jag kände gentemot kyrkans barntimmar med en nazistfest jag snubblade in på en gång. Samma med konfirmationen. Nästan alla mina vänner genomförde den. Även här kände man ett utanförskap, bara för att jag inte kunde bringa mig att medverka.
Jag inser att Dawkins har brister, både i sin bok och i sin person. Boken var mycket viktig för mig, och som han skriver i förordet är den direkt riktad mot tvivlare. Vi ser på den från diametrala utgångspunkter, för mig uppväger de goda sidorna i boken de friheter han har tagit sig med en del av materialet. Hans bok är ett angrepp på de som har givit sig på hans områden, kreationister och vågen av uppvaknanden, framför allt i USA. Den är antagligen inte generellt applicerbar. Du skriver ”bliv vid din läst”, frågan är då vem som ska skriva en dylik bok? För en sådan här avbönsbok är absolut nödvändig!
Ateism är en negation, vad som sedan diskuteras är ”kan man klara sig utan teismen?”. Här är det inte ateism som diskuteras, utan filosofi. De saker han plockar ur bibeln tolkar han förstås, men samtidigt är källhänvisningen där. Citaten är väl inte förvanskade?
Jag har inte läst filosofi över huvud taget. Jag försöker hålla mig på så enkla nivåer som möjligt. Om det sen innebär att jag missar enkla fel eller gör egna, så är det ändå min ensak och min frihet. Att sträva efter en fullkomlig kunskap inom alla områden är en dåres dröm, min enkla filosofi är att man tar fasta på det man gillar och intresserar sig för. Vad herrar Kant och Nietzsche kom fram till för alla dessa år sedan intresserar mig faktiskt inte särskilt mycket. Tider förändras (hoppsan :))
Med en smärtfri livsåskådning skulle åtminstone jag riskera förslappning, liknöjdhet och inskränkthet, men detta kan naturligtvis växla mycket från person till person. De flesta torde ändå vara i behov av att försöka förhålla sig kritisk till sina hävdvunna uppfattningar (att det är svårt betyder inte att man ska sluta försöka).
SvaraRaderaAv samma skäl anser jag det för egen del alltför riskabelt att endast ta fasta på det jag från början gillar och intresserar mig för. Tider förändras helt klart, men man tar inte skada av kännedom om hur de som gick före oss såg på samma problem som möter oss (och om det är något som utmärker vår tids stora frågor så är det deras beroende av äldre tiders logik och rationalism). Jag avser med detta helt enkelt det som Newton kallade att stå på jättars axlar.
Jag är den förste att erkänna vår tids föredömlighet på vissa områden, men man måste då också ta hänsyn till dess tillkortakommanden på andra. Hur man än väljer att definiera kunskap kommer man knappast ifrån detta med att internalisera stora informationsmängder från andra människor - dessutom blir det mycket roligare ju fler man bjuder in i leken. Leken med de samtida blir roligare om även de lite större (kanoniska) och äldre barnen får vara med. :-)
"De flesta torde ändå vara i behov av att försöka förhålla sig kritisk till sina hävdvunna uppfattningar..." Precis vad jag skrev i mitt inlägg ja :)
SvaraRaderaSlacker som jag är ser jag inget problem med förslappning, det kan vara skönt, särskilt vintertid. Mental förslappning är en förutsättning för kroppslig förslappning ;)
Ja du skrev detta, i vilket jag alltså instämmer. För mig innebär denna hållning ett slags sårtillstånd för att fortsätta på en möjligen lätt vämjelig metafor. :-) Sårläkning, däremot, förutsätter att man slutar pilla på sårskorpan och det har jag inte för avsikt att göra (och ej heller du, om jag förstår dig rätt).
SvaraRaderaKroppslig förslappning kan vara högst behaglig i små doser. I synnerhet har jag en svaghet för den neurologiska förslappning som täkt medför. Vi måste försöka ses över en öl snart!