Imorgon beger jag mig iväg på mitt hitintills största discgolfäventyr. Nu när jag har hållit på med sporten i drygt ett år är det fan i mig på tiden att mäta mina färdigheter med Sveriges yppersta elit. Eller?
Klockan åtta i morgon bitti styr vi kosan mot Västervik. Banan är bland de tuffaste i Sverige. Jag var där förra sommaren och spelade ett varv med två polare, och såhär i efterhand tror jag att jag måste ha spelat över min förmåga. Jag gick banan på 60 kast, kan jag upprepa det i helgen blir jag väldigt glad. För förutsättningarna är inte lovande. Halv storm och regn är utlovat, alla som någon gång har kastat plast vet att stark vind är svårt att bemästra. Särskilt som hålen är smala som ett typiskt elljusspår och kastar man snett ligger man bokstavligt talat risigt till.
Nu är jag inte så orolig för mitt långa spel, sen jag gjorde om min teknik för en månad sen så sitter kasten bättre än någonsin. Jag kastar långt och oftast med riktigt bra precision. Det jag är orolig över är min puttning. Jag varvar okej puttning med fullständigt oduglig puttning. Att inte lita på sin puttning samtidigt som det blåser kraftigt brukar bli ödesdigert. Jag hoppas på det bästa och ser ändå fram mot äventyret.
Efter hemkomsten på söndag kväll skall jag försöka plita ner hur det gick och varför det gick som det gick och hur det var här, så ni som ännu inte testat på sporten kanske blir intresserade.
Titta på den här, den ger en fingervisning om sporten!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jahaja. På fredagsmorgonen kändes det ganska bra, men efter den långa bilfärden ner så kände jag mig stel i ryggen. Vi gick runt 2 inspelsvarv på fredageftermiddagen. Jag kastade med på första varvet, men ganska snart kunde jag konstatera att ryggen inte höll. Det blev att vifta till med armen istället för att kasta med hela kroppen. I och med att jag inte kunde använda min normala teknik så spred jag kasten överallt. Jag kunde inte ens putta på mitt normala sätt. Andra varvet spelade jag inte alls utan jag gick runt och kikade.
SvaraRaderaPå lördagen var det samma sak. Ryggen gjorde ont och jag kunde inte alls göra mig själv rättvisa. Att det spöregnade, blåste och bara var 4-5 grader varmt gjorde inte saken bättre. Jag spelade hemskt men jag bet ihop och tog mig igenom båda varven.
På söndagen tog jag mig knappt upp ur sängen. Spel var inte att tänka på.
Summa summarum blev det ett rejält anti-klimax av min första stora discgolftävling. Inte helt glad men vad ska man säga? Bättre lycka nästa gång kanske...