Tills dess att ljuset tar oss

Efter tips av en vän tittade jag idag på “Until the light takes us”, en dokumentär om norsk black metal. Den är inte den första i sitt slag, bland annat rekommenderar jag ”Det svarte alvor” om du vill ha en mer övergripande förklaring av fenomenet. Själv upptäckte jag inte black metal förrän 1995, så jag missade den stora mediahype som 1993-1994 satte genren i fokus. Händelserna rörande kyrkobränderna och morden har varit omhuldade av mystik, men här får man höra Varg Vikernes berätta om vad som egentligen skedde. Filmen är sevärd, både för black metal-fantaster och de som är intresserade av underground-rörelser i allmänhet.

Filmen kretsar mest runt Gylve ”Fenriz” Nagell och Varg Vikernes. Fenriz framstår som en trött pajas, fylld av fyndiga och roliga citat, men med en barnslig känslighet över trender och hur något ska vara för att vara ”äkta”. En smått intressant figur, men den som verkligen får stå i rampljuset är Varg Vikernes. Intervjuad inifrån fängelset berättar han om hur han tänker och tycker, både retrospektivt och i dagsläget. Mycket av det han säger kan jag relatera till, men en del av det får mig att vilja låsa in honom igen och slänga nyckeln i Oslofjorden. Här är ett par saker jag oroade mig över:

”Om du vill bygga någonting nytt, måste du först förstöra det befintliga”
Att bränna några kyrkor är i det stora hela ganska ofarligt, ingen människa kom till skada i bränderna, egendom kan byggas upp igen. Men här menar Varg hela samhällsstrukturen. Antagligen sitter han och hoppas på att världskrig #3 skall bryta ut, samhället skall störtas i anarki och en ny ordning skall uppstå ur askorna. Han struntar blankt i människoliv. Det är inte bara samhällstrukturer som krossas i revolutioner, det är liv som krossas. Detta är en revolution som väldigt få vill få till stånd, det gagnar inte människor i allmänhet. Jag vet att vår demokrati inte är felfri, men att uppfinna något system som skulle passa oss alla bättre tror jag inte kan göras.

”Vi blir ständigt bombarderade av lögner. Du måste försöka och försöka igen på olika sätt att finna sanningen. Till slut kommer du att rensa ut lögnerna och kvar har du sanningen, eller något liknande sanningen.”
Att Varg anser sig sitta inne (!) med sanningen gör honom dubbelt farlig. Här är en man som vill skapa en ny världsordning, för att han anser sig ha funnit sanningen. Många människor tror att de har funnit sanningen. De jag tänker på i första hand är religiösa ledare. I andra hand självmordsbombare, militära ledare, martyrer, sektledare, domedagsprofeter, kostrådgivare med flera. Att säga att man sitter inne med sanningen medför att man har avslutat sitt sökande efter den. Att man säger: Hit men inte längre. I mina ögon är den inställningen farlig. Nu när sanningssökandet är färdigt återstår att pådyvla den på andra, oftast med våldsamma metoder. Nu när du har din ståndpunkt ses andra människor med andra sanningar som hot. Man kompromissar inte med sanningen. Den ska fram, kosta vad det kosta vill.

Samhället fungerar inte så, demokrati bygger på kompromisser och inte på absolutism. Vargs åsikter gör honom till en fara för demokratin och människor i allmänhet. Att han säger att han på ett sätt gillar att sitta i fängelset för att det ger honom tid att läsa böcker förstår jag. Men jag hoppas inte han tar med sig sina filosofiska funderingar ut i friheten och försöker omsätta dem i verkligheten. Strikt filosofi och vardagligt liv måste hållas separata, annars skulle dagens samhälle ganska snart sluta fungera. Och det tror jag inte skulle vara särskilt populärt bland människor i allmänhet!