måndag 26 april 2010

Noaks ark har hittats!

Det är inte så ovanligt, senast var visst 2004. Berget Ararat verkar vara platsen som den dykt upp flest gånger på genom historien. Saxat från nyheter24:

Den nästan 5000 år gamla Noaks Ark har hittats i Turkiet. I alla fall om man får tro en grupp upptäcktsresande från Kina och Turkiet som hittat en träkonstruktion de hävdar är arken. Med hjälp av Kol14-metoden har träbitarna fastställts som 4800 år gamla - vilket överensstämmer med åldern på Noaks Ark.
– Det är inte hundra procent att det är Noaks Ark men vi tror till 99,9 procent att det är det, säger Yeung Wing-cheung, dokumentärfilmare från Hong Kong som deltar i resan, till AFP.

Syndafloden skall ha ägt rum 2262 år efter Adams födelse. Gud ser att jorden blir alltmer ”fördärvad och full av våld” och beslutar sig för att utrota allt liv. Men Noa var ”en oförvitlig och rättfärdig man” och Gud ger honom instruktioner för att bygga en ark till vilken han ska ta av allt som lever ”ett par, hane och hona, av varje art”. Senare nämns 7 par av varje art från rena djur och fåglar och ett par av orena djur. ”Det år då Noa blev 600 år, den sjuttonde dagen i andra månaden, den dagen bröt alla det stora djupets källor fram och himlens dammluckor öppnades, och regnet strömmade ner över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter.” Till slut stod vattnet ”sju meter över bergen". Alla landlevande djur som inte fanns med Noa på arken utrotades, inklusive fåglarna.
”Vattnet fortsatte att stiga över jorden i 150 dagar.” Sen mindes Gud arken och lät börja torka upp jorden. Efter sju månader strandade arken på berget Ararat. Gud ber Noa att lämna arken och släppa ut djuren. Det gjorde Noa och han tog djur av alla rena arter och fåglar och ”offrade dem som brännoffer på altaret”. Gud ingick ett förbund med Noa, där Noa och hans efterkommande skulle kontrollera och ha djuren som föda, djuren ska tömmas på blod innan de äts. Blodet förklaras helig och: ”Den som utgjuter människoblod, hans blod skall utgjutas av människor. Gud lovade att aldrig mer översvämma jorden och som tecken på förbundet skapade Gud regnbågen. Noa beskrivs vidare som jordbrukare och den ”förste som anlade en vingård”. Noa levde tills han var 950 år och från honom ”härstammar alla människor på hela jorden.”

Den här historien är viktigare än vad man kan tro. Den stöttes och blöttes, vreds och vändes på och genom detta bryderi föddes en ny disciplin inom vetenskapen: Källkritiken. Vikten av att vara källkritisk ökar hela tiden i och med det stora flödet av nyheter och information vi dagligen vadar genom. Att sitta inne med kunskaper är inte lika viktigt som att kunna hitta trovärdig information på nätet.

Man skall inte tro på allt som skrivs och sägs, bakom det mesta finns intressen, må det vara ekonomiska, politiska eller religiösa. Källkritik, tänk på det, pojkar och flickor! Tänk extra mycket på det när ni läser nyheter av dessa slag...

9 kommentarer:

  1. En favorit i denna slags krypto-arkeologi är rudbeckianernas teori om Kinnekulle som Ararat. :-)

    Om man får bråka lite så anser jag inte att man kan ställa "att sitta inne med kunskaper" och källkritik mot varandra. God källkritik förutsätter förkunskaper, det är ju den måttstock vi mäter med. Ju mer man förkovrar sig, desto fler källor kan man över huvud taget förhålla sig kritiskt till - en hermeneutisk spiral.

    À propos trovärdig information på nätet, så är det viktigaste att känna till att onlinepublicering inte medför samma kostnader som en papperspublikation (även om den har en del andra fördelar, som exv. fritextsökning). Detta är positivit ur demokratisynpunkt, men det medför att huvudparten av informationen saknar den kvalitetsgranskning som vetenskapliga förlag erbjuder i sina papperspublikationer och databaser. Därför finns det hela områden (speciellt inom humaniora, filosofi och teologi) där det fortfarande saknas utförliga tillförlitliga källor på nätet - detta är viktigt att ha i åtanke.

    SvaraRadera
  2. Fan, 99.9 % låter ju ganska säkert ju. Men o andra sidan var ju den ursprungliga arken, som Utnapishtim byggde, formad som en kub...

    SvaraRadera
  3. Uta-Napishti fick ju enligt Gilgamesh order om att medföra _säd_ från alla djur, snarare än de levande exemplaren. Vilka mängder man måste medfört med tanke på att skeppet hade sju våningar. :-)

    Däremot vet jag inte om man kan kalla Gilgamesh den 'ursprungliga', Manu- och Noahistorierna hör nog till samma mytologiska skikt även om våra källor där är yngre.

    SvaraRadera
  4. 99,9%, ungefär så säker är jag på att jag heter Martin. Om inte mina föräldrar och staten har ljugit för mig hela livet, jag kanske egentligen heter Korvbröd i förnamn...

    Kinnebeckianernas slutsatser verkar lika rimliga och trovärdiga som mormonernas eller Scientologernas, här kan man verkligen tala om att tro väger tyngre än fakta ;)

    Källkritik och kunskap hör ihop, absolut! Jag uttryckte mig fel där, det jag menade är att det blir allt viktigare att kunna sålla ut det viktiga och riktiga i informationsflödet. I och med att vi ständigt är uppkopplade kan man säga att kunskapen som finns på nätet är "vår egen", förutsett att man kan hitta den och avgöra dess riktighet och trovärdighet. Inte att "utantillkunskap" blivit oviktig, men att vikten av källkritikskunskaper har ökat!

    Jag trodde faktiskt att all kunskap som kan kallas viktig fanns att tillgå på internet, i olika grader av fullständighet. Kan man få ett exempel där så inte är fallet?

    Hur fan kommer man på tanken att bygga en kubformad ark förresten? Något speciellt skäl? Är inte sjökunnig själv men jag förutser ett antal problem vid sjösättning och fortsatt seglats :D

    SvaraRadera
  5. Några exempel på områden där tidigare forskning inte alls, eller endast i begränsad utsträckning, finns att tillgå på nätet: äldre tiders kyrko- och lärdomshistoria, grekisk och latinsk filologi, historisk musikteori och musikvetenskap. Här finns oftast bara fulltextarkiv, såsom Thesaurus latinarum musicarum http://www.chmtl.indiana.edu/tml/start.html), Corpus thomisticum (http://www.corpusthomisticum.org) m.fl., men dessa omfattar ju inte modern forskning på resp. områden. Den vanligaste spridningsvägen för humanioraforskning är fortfarande monografier på de stora förlagen (Oxford Univ. Press, Ashgate, Olms, Laaber, Brepols, Routledge, Clarendon, Boydell & Brewer &c.) och dessa finns normalt inte i digital form - i förekommande fall bara som betaltjänst eller stängda databaser. Peer-review-tidskrifter kommer så småningom ut i databaser som JSTOR, men även dessa kräver ju inloggning av något slag och det är flera års fördröjning innan de hamnar där.

    Såvitt jag förstått mina naturvetenskapliga kolleger är situationen densamma på många omården inom teknologi, naturvetenskap och medicin, men där finns de tunga publikationerna inte på papper utan på databaser som man inte når utan inloggning (exv. Elsevir) och vars information heller inte kan genomsökas av sökmotorer.

    Det som finns på gratisresurser som Wikipedia o.dyl. är tyvärr i många stycken tveksamt och ibland direkt felaktigt. Detta är ju dock närmast positivt eftersom det erbjuder möjlighet att träna upp sin käll- och textkritik (brukar låta mina studenter få undersöka några sådana texter för att se hur illa de ibland förhåller sig till det nuvarande forskningsläget på resp. område).

    Kunskap man memorerat har ett speciellt värde eftersom allt nytt du läser filtreras genom denna och berikar och effektiviserar tankeprocessen och slutledningsförmågan. Jag tycker vi borde träna mer på att memorera kunskap - på vissa humanistiska forskningsfält utgör den på internet tillgängliga informationen bara ett 'vitt brus' av dåligt underbyggda påståenden och missuppfattningar. Om utbyggnaden av dessa informationsmassor är allt vi konsulterar hjälper nog ingen källkritik i framtiden. Detta alltså till försvar av den klassiska papperspublikationen - ursäkta om jag lät lite passionerad i frågan. :-)

    SvaraRadera
  6. Inget fel i att vurma över det man värdesätter!
    Just Wikipedia, som vid stickprov faktiskt visat sig mer korrekt än etablerade uppslagsverk, är min "to-go-site". Jag gillar konceptet och jag gillar möjligheterna som finns, wiki kan bli en framtidens encyklopedia galactica. Men det förutsätter att sådan information du beskriver läggs ut. Om det sen bryter mot någon copyright-lag tycker jag är av underordnad betydelse.

    Information bör vara tillgänglig för alla, oavsett utbildning och ekonomiska förutsättningar (tyvärr uteslutet stora delar av 3:e världen för tillfället). Att sen tolkning och bedömning av information är en utbildningsgradsfråga, det är en annan sak :)

    SvaraRadera
  7. Wikipedia fungerar nog på många områden bra som en introduktion, kanske mer p.g.a. möjligheterna att skapa bibliografier och länkar till kvalitetsgranskade källor än genom den information som läggs ut i artiklarna. Ett sådant gemensamt projekt reflekterar naturligtvis vilka som använder det (wikipedianer har jag hört dessa kallas) och dessa är nog försvinnande få på humanistiska forskningsfält, även i vår generation. Alltså är nog uppslagsverket mer pålitligt på dagsaktuella ämnen av brett allmänintresse och på områden med dator- och IT-vana forskarkollegia - min erfarenhet är helt enkelt att det är fler linuxanvändare inom partikelfysik och fler skrivmaskinsanvändare inom assyrisk filologi. :-)

    Många gnäller på wikipedia i stället för att själv medverka. Jag har aldrig bidragit till wikipedia och använder det i stort sett aldrig, men mitt gnäll handlar inte om dess syften och användning, utan om riskerna med projektet (en användare som kollar upp artikeln om en vänsterextrem rörelse kanske råkar göra detta fem minuter efter att en högerextrem wikipedian 'tillrättalagt' den). Just wikipedias snabbhet och smidighet för revidering blir alltså ett allvarligt problem, som kvarstår tills någon mer sansad wikipedian reviderat artikeln i fråga.

    SvaraRadera
  8. Tråkigt nog kommer jag inte ihåg var jag såg den här undersökningen (wikipedia antagligen ;) ), men vad jag minns så skiljde sig inte "rättsprocenten" mellan olika ämnen. Man måste givetvis vara kritisk mot det man läser, och här finns en fördel med just Wiki. Här är man instinktivt kritisk mot ALLT, medan man tar tex. NE mer på orden. I alla fall jag.

    Sen måste man komma ihåg att det är en försvinnande del information som inte är vinklad på ett eller annat sätt. På det sättet tenderar wikipedia att bli den minsta gemensamma nämnarens databas. Men å andra sidan, vem bestämmer vad som är rätt och fel i övriga uppslagsverk?

    Det tråkiga är att wikipedia inte är ensamt, det finns andra styggelser utlagda, nämnas kan Conservapedia (amerikansk kristen höger) & Metapedia (revisionisternas högborg). Dessa plattformars information skiljer sig så väsentligt att den inte kan få "stå kvar" på wikipedia, utan måste hitta en egen plattform.

    Detta är naturligtvis både trist och onödigt. Att "kunskap" på detta sätt blir nedvärderat till "åsikter". Vi får se hur det utvecklas!

    SvaraRadera
  9. Jag tror nog att felprocenten ligger nära den hos Encyclopedia brittanica, Brockhaus Lexikon, NE, m.fl., rekommenderar ej heller dessa som enda källa. Skillnaden på täckning mellan ämnen märks nog allra tydligast på de stora områden som saknar wikipediaartiklar (ett par stickprov på engelska och tyska wikipedia visar t.ex. att båda saknar många termer inom musikteori). Detta gäller även ovan nämnda papperslexika. Mycket information saknas i översiktsverk på samma sätt som på nätet.

    En resurs jag använder i större grad än wikipedia är glottopedia.de, en ganska användbar startpunkt när man söker ett ords etymologi, morfologi &c. Sedan finns ju (för nöjes skull) "vicipaedia" där man kan få se lite roliga neologismer, bl.a. att Paulus McCartneius och Wilhelmus Wimanus båda trakterar "cithara gravisonans". :-) En del vicipaediani har visst lite för mycket fritid.

    SvaraRadera