Discgolf i Östergötland - del 18 - Vreta Discgolfpark

En av många fina tee's på banan. Här på hål 2.

Förr kallades den här banan Olstorp. Här fanns 12 hål när jag började spela 2009. Sex stycken var par 3, och sex stycken var par 2. Har du spelat ett par två någon gång? Jag har det. De fanns på Järva, Hästhagen i Örebro och säkert på fler ställen. Frank (Almberg, Skövde) argumenterade för att något hål i Falköping också skulle vara par 2. Tanken var att par är ett resultat som en skicklig spelare ska klara på ett hål. Jag som kommer från bollgolfen håller inte med om den tanken. Visserligen är puttning lättare i discgolf, men min tanke med par är att en skicklig spelare ska ha en möjlighet att göra en birdie. Och nuförtiden tror jag att de flesta håller med om det. Men så var det alltså inte förr. I Olstorp fick jag se mitt första ACE, Borell kastade en DX Valkyrie på hål 2. Den var faktiskt signerad av Christian Sandström. Hur det gick till har jag ingen aning om. Själv har jag bett honom signera en Champion Valkyrie, men jag har gett bort den till en vän som ville börja kasta. Plast ska flyga, inte stå i hyllan!

Gamla hål 7 på Olstorp. Korgen stod in till vänster efter granen. Och ja, lekplatsen och motionsspåret fanns då också. Det var rent livsfarligt.

12-hålaren i Olstorp bestod mestadels av korta och lätta hål som korsade motionsområdet där. Om jag inte är missinformerad var det Hammarn som lade ut den. Lokal legend. Det fanns inga utkast, men banan var ganska spelvärd ändå. Men på några ställen var det verkligen sjukt farligt. Gamla hål 7 gick längs med ett motionsspår. Här kastade man lågt och hårt, och framme vid korgen kunde det plötsligt dyka upp motionärer som joggade i motsatt riktning. Horribelt. Banan var hur som helst inte särskilt välbesökt, och vad jag vet så skedde gudskelov ingen allvarlig incident.

I början på 20-talet ringde Tommy Bessner upp mig och undrade om jag ville vara med på att förnya banan. Det var mitt första uppdrag för discgolfpark, och jag var väldigt intresserad. Med ett svårjobbat område, 4 olika markägare och väldigt många andra aktiviteter på plats så var det ett ganska svårt jobb. Till slut fick vi ihop en ganska trevlig 12-hålsslinga ändå, utan att behöva ta bort alltför många träd. Banan blev mer välbesökt och det började så småningom puttra i leden. Till slut steppade familjen Tellsén upp och började arbetet med att göra om banan till 18 hål. Och numera är den det. Heja!

Vad jag känner av är att folk i området inte är helt förtjusta i banan. Jag förstår det. För många motionsspelare är den svår. Tighta linjer inne i skogen. Rejält branta backar här och där. Många verkar välja att åka en extra halvmil till Stjärnorp istället. Den är snabbare och enklare att ta sig runt. Fler lätta birdies som inte kräver så mycket att göra. På Vreta kan man bli utan birdies om man inte kastar bra. Det är lite olyckligt att hål 1 är vad det är. Förutom att göra det lite kortare finns dock inte så många alternativ att göra här, terrängen är så pass oländig. Lite synd är det också att banan avslutas med några av de svagaste hålen. 16,17 och 18 är inte skitbra. Så ja, banan har sina problem. Men den är väl värd att besöka, och att försöka bemästra. Jag lovar dig, går du bogeyfritt här har du verkligen presterat något! Jag har inte gjort det. Går du under par så har du spelat bra. Håller du humöret uppe hela rundan gör du det också bra.

Hål 6. Inte så svårt, men ett fint litet hål.

De första nio är lite lättare. Allt enligt plan. Här finns inte alltför krångliga birdies att hämta, framför allt på hål 5-8. Dessa är de som finns kvar ganska oförändrade sedan Tommys och min slinga. På hål 9 höjs svårighetsnivån direkt, och hålls så hela vägen fram till hål 16. Hål 18 är banans svåraste, i konkurrens med 12. Jag har haft med några små fingrar i designen, men i det stora hela är det Tellséns som gjort lejonparten. 12-14 är mycket mina grejer. Korgen på 12 var tänkt att stå på gräsmattan, jag fick dem att flytta in den på andra sidan diket. 13 var tänkt som ett långt par 3 med korgen där öppningen på inspelet nu är. 14 skulle vara en mycket kraftigare vänsterkurva med utkastet nere i sänkan till vänster framför nuvarande. Och ja, 18 fick jag dem att flytta utkastet framåt och vänster, för att få till en svår par 4 istället för en väldigt tillkrånglad par 5. Det sistnämnda tycker jag inte föll så väl ut som jag tänkte mig. Visserligen går det att göra birdie, men det rävs en forehandsmash som inte jag har från tee. Nåja.

Jag gillar banan i det stora hela! Alla hål är mer eller mindre utmanande, det finns inte en enda tanklös gratisbirdie. Som spelare bli man utmanad till olika saker på varje tee, man kastar inte samma sak på ett enda hål på banan. Grym variation där! Par-4 hålen är väldigt olika varandra. Jag åker mycket hellre hit och tränar än till Fålehagen, som är min närmaste bana. Är den bättre än Fålehagen? Nej det tycker jag ändå inte. Om jag ska försöka sätta ett finger på varför, så är det nog att Vreta är lite för tight. För det mesta kommer man inte undran med ett skapligt kast, utan det ska vara riktigt bra. Och jag tror att det kan avskräcka folk lite grann. Det finns finjusteringar att göra, men i det stora hela är det här redan riktigt bra enligt mig. Det är bara att hoppas att fler upptäcker banans charm och förtjänster. För enligt mig är det här omväxlande, rolig och utmanande discgolf hela varvet runt.

Tre bra hål

Hål 4, 70 meter, par 3 Ett hål med tre luckor, som är bra? Det är inte ofta man ser. Oftast är det två luckor, varav bara ett fåtal spelar den ena. Men det här är kalas! Den luckan som är störst är den vänstra, den är däremot ganska stängd mot korgen på slutet. Garanterat inom 20, men inte mer än så. Mittenluckan tar dig till cirkeln, men det är lätt att överturna och då träffar man träd och stannar utanför cirkeln. Och den raka luckan är ACE-luckan. Här finns inget i vägen, men det är riktigt tight. Jag blir glad av den här designen. Snyggt, smart och ett ål som blir bättre ju fler gånger man spelar det.

Inspelet på hål 13

Hål 13, 149 meter, par 4 Driven är kanske lite väl öppen, men det är viktigare var man placerar den än hur långt man kastar. Och ju längre man kastar, desto mer precis måste man vara med den. En lång drive med fel vinkel tar nästan helt bort birdien ur spel, mer än en kortare som inte landar helt perfekt. Inspelet är inte särskilt långt, men det är en tight lucka man ska in i. Vägen mot korgen kantas av stora ekar och björkar. Höj blicken när du är där, det är väldigt fint!

Pangdrive, men för mycket fade. Jag hade gärna haft en liten möjlighet till birdien härifrån, då hade hål 15 känts mycket roligare.

Hål 15, 207 meter, par 4 Trots att jag hellre hade sett korgen ute på fältet till höger är det här så pass kul och häftigt att det ändå är en favorit för mig. Hade den stått ute till höger hade man kunnat göra något bättre av 16-18, är min tanke. Men Nu står den där den står, och det är svårt men kul. Jag har aldrig driveat mig så bra att jag kan kasta in rakt mot korgen, det kräver väldigt mycket. Men med en väl avvägd hyzer på andrakastet kan man ändå göra en birdie. Får man discen att hyza innan OB-n på högersidan får man putta för birdien, kastar man för rakt blir det en bogey. Om hålet ska vara kvar som det är så tycker jag att de sista 2-3 träden på vänstersidan bör tas bort för att göra vinkeln in mot korgen bättre, så att även de som inte drivar 120 meter på ett platt fält kan få en chans för birdien. Men det är väldigt tillfredsställande att sätta driven här, vilken jäkla hängtid man får!

Tre sämre hål

Hål 1, 58 meter, par 3 Det är vad det är. Men jag tycker nog att det är lite för långt med tanke på att det är banans första hål. Hur kan 58 meter vara för långt? Åk hit och testa. Det är de längsta 58 meterna du har försökt kasta i ditt liv, om du inte spelat uppför skidbacken i Skellefteå.

Hål 17, 87 meter, par 3 87? Kan det inte vara. Jag tänker typ 65 meter? Det är blint, chansartat och här finns en liten risk att träffa motionärer som absolut inte syns från utkastet. Det känns lite obehagligt att kasta ut här, det gillar jag inte.

Ganska bra drive på 18. Härifrån finns 0% chans att få en birdieputt.

Hål 18, 183 meter, par 4 Det här hålet kräver en riktig forehandsmash som behöver missa några sena träd på driven. En backhand klarar inte vinkeln som krävs från tee. Väl på sweetspot, som är väldigt liten, har du ett blint inspel uppför med lågt i tak mellan ganska många träd. Jag får spela hålet midrange rakt fram. En liten forehand fram till berget, ett kort backhandinspel och putt. Det är inte skitkul. Hålet är fortfarande lite för stängt för att vara riktigt bra. Enklaste lösningen är att korta av korgen. Kanske så att man faktiskt kan se den? Gör så här: Flytta den kortare och till vänster. Då kan även jag, om jag är lite modig, få en putt för birdien.

Hål 18? Jag hade gillat det.

Om man gör den lilla förändringen, så tycker jag gott man kan göra ett par till förändringar. Flytta korgen på hål 8 upp och till höger, och gå direkt därifrån till hål 11. Då blir hål 18 det nya hål 16, och man avslutar med 10 och 9 i den ordningen. Det blir bättre flyt på slingan och sista hålet på banan blir ett tufft men ett bättre balanserat hål än vad 18 är. Så!

Målgrupp

Jag vet inte. De första 8 kan spelas av nästan alla. Rena nybörjare får det väldigt tufft i början, men 3-8 är inte så krångliga. Efter det är banan riktad mot duktiga amatörer till proffs. Det är inte klockrent riktigt. Ettan skulle må bra av att kortas av lite, tvåan skulle behöva en front tee. Det behövs front tees på 9, 11, 12, 13, 15 och 18. Några hål skulle kanske behöva ses över lite. Men banan är som sagt under utveckling. Jag trivs ganska bra här, och jag tror att fler spelare kommer att upptäcka banan med tiden. Betyget på Udisc kryper också sakta men säkert uppåt. Så jag har goda förhoppningar om framtiden här.