Jag måste börja texten med att be om ursäkt. Jonas skrev som kommentar på min lista att jag hade glömt Torpavallens DGB i utkanten av lilla byn Hestra i Ydre kommun, Östergötland. Och det hade jag. Jag tycker Östergötlands gränser är lite klumpigt dragna. Varenda jävel vet ju att Östergötland slutar strax innan lilla samhället Sommen, som då fantasifullt nog ligger på sjön Sommens strandkant. Sedan är det nån mil ner till Tranås, som definitivt ligger i Småland. Men när man därifrån tar vägen mot sydost och Ydres centralort Österbymo hamnar man återigen i Östergötland. Torpavallens DGB ligger några kilometer in i Östergötland. Jag var tvungen att sätta mig framför kartan, men jo, det stämmer. Konstigt.
Jag fick helt enkelt sätta mig i bilen söndagen innan jul och åka ner. En timme i halkan och dimman, men när jag väl anlände så var det nästan så att solen orkade ta sig igenom dimbankarna. Jag har varit här förut och testat på banan, men det var 2021 så intrycken var inte helt färska. Och när jag kollade upp banan på Udisc kände jag egentligen bara igen början och slutet, mycket annat verkade ha jobbats på. Så det var inget annat att göra. Jag passade på att julhandla och spela en runda på nya banan Malingskog i Tranås också, för att fylla ut dagen. Malingskog ligger i Småland och därför tänker jag inte behandla den något ingående här. Men jösses vilket magplask den är. Så.
Om Torpavallen hade jag följande att säga den 27 augusti 2021, alltså senast jag var där. ”Bandesignern har gjort en kul Frisbeelekbana. Kastar man 50 meter är det här skoj, kastar man längre är det farligt, chansartat och trist. Hål 10 och 11 är bra frisbeegolfhål, resten är frisbeelek.” Så förväntningarna var inte direkt högt uppskruvade, men det såg lite lovande ut på Udisc ändå.
De första fyra hålen tror jag är oförändrade sedan sist. De mest uppenbara säkerhetsriskerna har avhjälpts med trästaket för att skydda mot förlupna discar. Det är inte helt lätt att förstå hur banan ska spelas, det känns som det står korgar och utkast lite överallt. Men med hjälp av svårtydda pilar och Udisc hittar jag runt skapligt ändå. Jag gillar hål 2. Resten har sina brister. Det är inte bra att börja banan med ett marigt uppförshål på skrå med en blind korgplacering, ett mandatory i spel och hög bingofaktor. Jag har ingen aning om det är någon uppe vid korgen om jag inte går uppför mer än halva fairway och tittar efter. Hål 2 är som sagt bra. Hål 3 är ett bingohål, med träd i spellinjen innan en tight ö. Hål 4 aceade jag nästan, träffade ett träd en meter från korgen som sköt mig rakt ut OB över en bilväg. Antagligen inte särskilt trafikerad, men ni som följt mina texter börjar nog förstå att jag vid det här laget inte var särskilt välvilligt inställd mot banan och designen. Men sedan börjar de nya hålen. Och jag blev lite gladare igen.
Hål 5 är nästan ett jättebra hål. Flyttar man bara ner korgen några meter åt höger så det finns en ren linje till den så är det ett riktigt bra hål. Tight som fan, men rättvist. Sexan har en fin drive, lite lätt uppför anhyzer, även om man tar ett sent träd så är det bara ett putterinspel mot en korg som står ganska fint där uppe på kullen jämte stora stenen. Sjuan är ett riktigt fint hål, med ett väldigt onödigt mando och en upphöjd korg vid ett litet stup. Åttan är skitsnyggt! 101 meter nerför mellan granarna. Jag kastade min Hex perfekt tyckte jag, men efteråt hittade jag den 20 meter bakom korgen. Drog i putten på den kraftigt upphöjda korgen, vilken känsla. Men vänta nu, två upphöjda korgar i rad? Ja, så är det. Det finns en del konstigheter i designen här, och det börjar ackumuleras och vid det här laget stör det mig ganska mycket. Hål 9 har ett helt överflödigt trippelmando i början. Det finns inget annat sätt att spela än att kasta i den givna luckan, så vad är det bra för? Samtidigt som jag står inför min putt, glad att jag valde den till synes tightare vänstra luckan från tee, då den högra var omöjlig framåt slutet tänker jag ”så skönt att jag är högerhänt. Hål 5,7,8 och 9 är nästan helt ospelbara för en vänsterhänt som inte har en svinbra forehand. Hmmm.
Trippelmandot på nian. Då man knappt kan missa det så stör det väl inte så mycket. Det stör mer att den stora luckan till höger inte går att spela i, då den tar slut långt innan korgen.
Hål 10 är en väldigt specifik bred hyzer med en snabb disc och skipp på slutet till en upphöjd korg. Upphöjd korg igen. Omöjligt för vänsterhänta igen. Tufft även för högerhänta tänker jag och bränner birdieputten i korgkanten där uppe i himlen. Hål 11 är äntligen vänstervänligt, men här finns inte en clean linje mot korgen. Två tallar bort och det är ett jättefint hål. Korgen står skitsnyggt annars, så med bara lite puts blir det här ett favorithål. Min forehand missar trädstammarna och jag lägger i birdien. Jag skriver med att jag faktiskt spelade riktigt bra när jag var här, eftersom en sån sak kan färga omdömet lite. Vid det här laget är jag 5 under par.
Jag blir glad när jag ser att de två följande hålen är kvar som jag kommer ihåg dem. De var bäst på banan då, och tamigtusan om de fortfarande inte är det? Raka hål, men hål 12 inbjuder till en hyzerflipp med min Hex, medan 13 blir en anhyzerflex med min Matrix. Sätter ett träd på tolvan men får en putt runt en enbuske på tretton som sitter. Minus 6 och glada miner.
På 14 är det dags för banans andra OB-ö. Här är det skitlätt för mig att kasta en bred hyzer, medan stackars vänsterkastaren får ett spikrakt kast med några träd i vägen. Givetvis är det lättare att kontrollera längden med en hyzer, så stor fördel mig. Minus 7.
15 och 16 är faktiskt ganska vänstervänliga. 16 är nog en av banans finaste drives, synd bara att hålet nästan är slut efter den. Och den där hängande korgen är inte min melodi. Minigolfdesign. Bläh.
17 tar priset som Östergötlands mest stängda hål, i stark konkurrens med hål 18 i Kättsätter. Inte ens i Vadstena är det så här stängt. Tur att jag inte visste det innan jag kastade ut, då hade jag säkert missat totalt. Det gjorde jag, trodde jag, när min hyzade Teebird (min fjärde för rundan) stack in lite väl tidigt till vänster. Men jag missade träden och hamnade två meter från sweet spot. En blind, extremt liten sådan, i nedförslut från utkastet och med stubbar och stenar överallt. Hade jag missat med tre meter hade jag inte haft en chans på birdien, men nu blev den ganska lätt. Minus 8 inför sista.
Hål 18 är ett korkat hål. Det är bara att kasta sin Hex över alla hindren och krascha ner vid korgen. Minus 9 och glada miner.
Ja jag spelade bra den här dagen. Såg efteråt på Udisc att jag tangerade den bästa rundan registrerad här. Räknas givetvis inte när man går själv, som jag gjorde. Och jag kastade två discar på ettan. Men jag spelade bra och fick nog inte känna på tänderna som den här banan säkert har, en dag när man inte sätter linjerna. Det har gått väldigt mycket framåt sedan jag senast var här. Det är en riktig bana nu, dock inte utan sina problem. Men inte heller utan sina förtjänster!
Designern/designersen bakom banan har uppenbarligen lärt sig kasta längre och med precision. Inte en enda av dem är en vänsterspelare eller forehanddominant, sticker jag ut hakan och säger. På lite för många ställen har man istället för att jobba med spellinjer slängt upp konstgjorda hinder såsom mandatorys, OB-öar, upphöjda korgar och så vidare. Men det är absolut inte dåligt! Här finns en handfull hål som jag kan slänga in på vilken bana som helst (inte rena tävlingsbanor) och som skulle funka. 7,8,12,13 och kanske 16, om jag är lite snäll. Det man har missat på, mer än någon annan bana i länet, är höger och vänster. Jag skulle verkligen vilja spela en runda med Nathan Queen här. Jag skulle säkert få stryk som tusan, men jag skulle vilja se en av världens mest linjesäkra vänsterkastare tackla banan. På hål där det räcker med ett 950-ratat kast för mig får han lägga in ett 1030+-kast för att hänga på. Och det är inte bara på ett ställe. Nej, hål 3,5,7,8,9,10,14 och 17 är så extremt mycket lättare för en höger backhand att det inte är tillnärmelsevis rättvist. Hålen som passar en vänsterhänt är inte så svåra med en anhyzer eller en forehand för mig, så det rättar inte till det hela. Och allt konstgjort, upphöjt och inringat med stockar till en ö räknar jag som alltid som nödlösningar och/eller bristfällig design.
Målgrupp
Det här är en bana som de flesta kan uppskatta. Alla utom vänsterspelare. Jag saknade längre kast, jag fick flexa ut en fairwaydriver ordentligt på hål 6 och jag kastade bredrimmat på hål 8. Annars var det mest kortare kontrollkast. Men trots de många hyzerkasten bjuder banan ändå på variation från tee. Par 4-hålen är av den gamla skolan; sätter du driven är du mer eller mindre klar med birdien, så även här behöver man jobba vidare lite. Det sätter målgruppen från nybörjaren till den duktige amatören, i dagsläget. Det verkar finnas en lättare slinga också, som den rena nybörjaren kan börja på. Snyggt där.
Tre bra hål:
Hål 8 102 meter par 3 Den perfekta bredden på fairway, med en snygg korg och ett härligt häng på discen. Här köper jag den upphöjda korgen, då den inte skulle synas annars. Och kortar man hålet missar man poängen med nerförsbacken där korgen nu står. Det känns ganska chansartat då det är mycket sten och stubb framme på greenen, men hålet är så bra att sådana detaljer förlåtes av undertecknad. Men tänk hur bra det kan bli om man jobbar vidare med greenen?
Hål 12 79 meter par 3 Hålet spelas längre, det är känslan. Annars är det ett klassiskt korridorhål, med en liten kulle på fairway man ska över. Det är enkelt, klassiskt och snyggt. Ett bra hål
Hål 13 69 meter, par 3 Spelas mer som 80 meter, då korgen står högt uppe på en stenhäll. Jag får vibbar från hål 4 på Rudan, men inte en lika taskig korgplacering. Jag gillar att ett så rakt hål får mig att vilja anhyzerflexa från tee!
Tre sämre hål
Hål 1 60 meter, par 3 Just att det är öppningshålet är inte bra. Det bör inte vara blint, kanske inte heller ha ett mando i spel, och så mycket rullrisk och discletarpotential. Ett riktigt tight kast att komma till korgen gör att jag, om jag skulle tävla här och börja här, inte ens skulle gå för den rätta linjen utan chippa en forehand rakt fram och hoppas den tar sig igenom träden.
Hål 4. 54 meter, par 3 Enda hålet på banan som känns farligt. Trädkickar framme vid korgen kan få förödande konsekvenser. Inte bra. Hålet är snyggt, men inte bra.
Hål 17, 117 meter, par 4 Om fairway hade varit jämn hade jag köpt det här hålet. Det är så kort att även en riktig skitkick inte behöver betyda mer än en bogey, om man spelar smart. Men just att fairway inte är riktigt rättvis gör det här till ett riktigt bingohål. Jag gillar inte när ett perfekt kast kan träffa en stubbe och studsa eller rulla till ett ställe där man definitivt tappar ett kast. På ren otur alltså. Mitt tips här är att ta bort träden till höger i kröken och ställa korgen helt rakt fram, för att få till ett svårt men klart mer rättvist par 3.
Framtid och tankar
En sak jag inte förstår är varför man lägger ner så mycket tid och kraft på att bygga en bana, när man inte vet hur man bygger en bana. Jag tror att ca. 7 av hålen är kvar sin ordinarie form, resten är antingen strukna eller helt ombyggda. Varför sätter man sig inte in mer i bandesign från början? Kanske ringa någon i en klubb vars bana man gillar, och ber om antingen designråd eller kontaktuppgifter till vart man ska vända sig? För man ger sig själv en rejäl uppförsbacke när man efter att ha färdigställt en bana måste börja göra om den. Kraften man har lagt här hade räckt till 27 hål, om man tagit in designhjälp från början. Jag tror att man kommer att fortsätta att ändra och stöka här i Torpavallen, och jag hoppas det. För även att det numera är en riktig bana, och en ganska fin och rolig sådan, så är den långt ifrån riktigt bra. Mycket återstår. Är det stolthet? Okunskap? Eller ”det duger-mentalitet”? Torpavallen har gjort mycket rätt de senaste 4 åren, men mycket återstår för att erbjuda en bra och rättvis bana för länets discgolfare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar