Välkommen till Vadstena Discgolf, mycket lägligt belägen granne med Rättspsyk. Klas Thörn ligger bakom den här skapelsen, med input från bland annat Henrik Wahlman. Henrik brukar skrocka lite elakt när han hör folk träffa träd i Rydskogen. Kanske finns en liten sadistisk ådra där? Den ådran har fått blomma ut i full prakt i Vadstena. Sällan blir man så nedtryckt i skoskaften som här. Trodde du att du kunde träffa linjer? Trodde du att du var ganska skaplig på den här sporten? Tänk igen. Du är inget. Du kan inget. Vadstena äter dig hel. Spottar ut dig som en trasig människospillra efter att du för tredje gången re-teeat på hål 18 efter att ha bränt mandoporten. Nån gång i tiden satte jag ett banrekord här. Banan är för lätt, konstaterade Klabbe, och tuffade till den lite. Jag håller mig oftast undan härifrån. En gång om året, på ÖVERTID, då ger jag mig på den. Har för mig att vår svenske mästare Gurra Dahlén har vunnit en ÖVERTID här. Det finns goda minnen. Jag spelade finalen mot Henrik Wahlman ett år. Han satte linjerna, men hamnade runt 8-15 meter från korgen hela tiden och brände birdieputtarna. Jag satte inte en enda linje från tee, men mirakelräddade mina par hela rundan. Efter 27 hål var vi lika, och jag passade på att parkera första särspelshålet. Vinst. Henrik brukar hålla humöret uppe under rundorna, men jag tror faktiskt inte att han har förlåtit mig för det här fortfarande.
Klas har alltså anlagt Sveriges tightaste bana. Den är inte rolig att spela, för mig i alla fall, men den kan knappast heller kallas dålig. På några ställen är det lite oklart hur man faktiskt ska kunna ge sig själv en rimlig birdiechans, jag tänker 10 och 7 i första hand. Å andra sidan är det inte en rättighet att göra birdie. Märker ni att jag inte tar hålen i ordning? Det gör jag faktiskt, varje korg har två utkast. Så hål ett och 10 är den första korgen man kommer till. Ibland tänker jag att det hade varit bättre att satsa på att göra ett riktigt bra hål till korgen istället, men det är inte så att hålen är dåliga, de är oftast bara sjukt tighta. Så jag vet inte. Nåja, hål 10 var nog möjlig att kasta till en putt förr för mig, men nu kastar jag lite kortare och träden har vuxit ut i linjen. Med en bra drive ligger jag 30 meter från korgen ute på fältet. Hål 7 är en par 3 på under 100 meter där vi brukar köra CTP på ÖVERTID. Jag minns ett år, då Samuel Basic (aka Sanel Besic) tog CTPn men ändå inte mäktade med att ens rädda paret på hålet. Här är man väldigt nöjd med en trea.
För svåra hål
Ja, på samma sätt som det nog kan misstolkas som för lätta hål, så ska jag försöka reda ut vad jag menar här.
För långt hål
För långt för vem? Återigen målgrupp. Kan bara ett proffs nå hålet? Ett sånt kan vara bra att ha på banan, för den lokala spelaren har alltid något att sträva efter då. Till exempel så har jag fortfarande inte gjort en eagle på hål 17 i Rydskogen, så jag har alltid den möjligheten att se fram emot under en runda här. Eller den dagen jag parkerar hål 11 på Bockarp. Jag vet att jag kan!
För tight
Ju längre ett hål är, desto bredare måste fairway vara. Återigen, målgruppsanpassat. Ett proffs kräver inte alls lika bred fairway som en amatör. Ett för tight långt hål på en bana för amatörer är oftast ganska impopulärt. Har du dessutom tjock ruff på det...
Luckornas storlek i förhållande till avstånd till dem
Tidig lucka kan vara tight, senare lucka måste vara anpassad till hur långt ifrån utkastet de är i storlek.
För stängt
Nu pratar vi längre hål, par 4 och uppåt. Ett hål som har en ultimate sweet spot. Säg en cirkel på 5 meter i diameter. Ligger du inte i den har du ingen vinkel för ditt inspel. Det här kan vara ett bra hål på en proffslayout, men en bana som riktar sig mot amatörer bör undvika det. Det är inte särskilt roligt att bara pitcha fram om man inte kastar långt nog. Det här blir väldigt svårt mot en bred målgrupp, då behöver du ha olika teepads så att det är rimligt för de flesta att nå sweet spot. Akta dig för att göra svängar som är kraftigare än, säg 60 grader. Annars blir det inte roligt alls, för de som inte klarar det.
Bingo
Egentligen sena, smala luckor. Poke and hope. Close your eyes and throw. Återigen, målgrupp. Men inte ens proffs gillar en smal lucka sent i flykten på discen, då det blir tillfälligheterna som avgör snarare än spelstyrkan. Skräckexemplet är par 3-hålet med en tight lucka sent, som gör att någon chansar genom den medan de flesta kastar kort om den.
Felaktig risk and reward
Det här kan vara så att risk and reward på hålet är felavvägt. Risken att gå för birdien är så stor att det inte är värt det. Nästan alla spelar för ett enkelt par. Eller så finns det inte ett safe sätt att spela ett hål som man tycker är för riskabelt att gå för.
För tjock ruff
Det här ondgjorde jag mig över när jag skrev om Fålehagen, ska se om jag kan reda ut vad jag menar lite bättre. Jag köper tuff ruff på ett kortare, enklare hål. Det sätter extra press på kastet. Jag köper det inte på ett längre hål med träd på fairway. Där en elak kick kan skicka mig så att jag bara kan peta ut åt sidan. Jag är bra på räddningskast, låt mig få visa det. Ställ Ricky Wysocki i ruffen jämte mig, och jag framstår som en amatör på att rädda mig. Om inte han kan göra bättre än mig, dvs peta ut i sidled, då missar man poängen. Man tar bort en dimension ur spelet. Det är inte bangolf vi sysslar med, utan discgolf. Hamnar vi utanför tänkta fairway så ska vi ha en chans, om än liten, att göra något bra därifrån och rädda paret.
Målgruppen är allt
Om man byggt en bana för amatörer och nybörjare, och en nybörjare tycker att det är för svårt behöver det inte vara fel med det. Så länge det är spelbart och nybörjaren inte blir av med discar på det kan det vara helt okej. Om amatören tycker det är för svårt kan det vara läge att kolla på det. Återigen, man bör ha olika svårighetsgrader på hålen för omväxlings skull, så det kan vara helt okej. Om proffset tycker det är svårt, då har man misslyckats med sin målgruppsanpassning och bör se över banan.
Ett dåligt hål
Det finns ett hål som jag alltid beskriver som ett dåligt hål, det är det farliga hålet. När man står på tee och känner sig obekväm med kastet pga säkerhetsrisker, eller när man kan få en disc i nacken när man befinner sig på det. Värst är det förstås när utomstående kan träffas, vi som spelar måste ändå godta en lite risk medan vi befinner oss på banan.
Mental utmattning
Ibland händer det att jag tar en runda på Vadstena även utanför ÖVERTID. Även om området har en tendens att bli ganska sankt så är banan oftast i fint skick. Den putsas på och underhålls på ett imponerande och träget sätt. Och kastar jag några extra discar från tee så händer det faktiskt att jag kan peta i några birdies och må ganska bra. Men så spelar man en riktig runda och är nere i skoskaften igen. Här finns några lättare hål, där man med ett skapligt kast alltid har en putt för det. Men på de flesta hålen räcker ett skapligt kast inte långt. Nej du måste träffa rätt linje. Annars är du stekt. Det är så smalt att det inte spelar någon roll om jag försöker safespela för par med en lös putter från tee, utan det är bara att panga på och hoppas på det bästa. Ibland funkar det, oftast inte, men det är det bästa jag kan göra. Jag orkar inte hålla fokus hela vägen. Jag går upp och hivar iväg discen när orken tar slut. Det känns lite hopplöst och inte det minsta roligt. Mental utmattning. För mig kan det bli samma sak på tex Guldslingan på Eastern Meadows. Är det bra träning? På Eastern Meadows köper jag det, för det är en bana byggd för stora tävlingar och då ska man klara av att kasta långa kast med OB tätt intill. Men Vadstena är en bana som det inte går några större tävlingar på. Den är helt enkelt för kort och för liten för det. Så det är inte en utmaning som leder till att jag utvecklas på något sätt. Snarare avvecklas.
Det är nog en stor skillnad på hur man ser på den här banan beroende på hur man är som person. En del ser den som en tuff utmaning, trots sin ganska korta längd, och bra träning. Jag vill ha kul på discgolfbanan och efter 9 hål här orkar jag inte längre utan går runt och har tråkigt. Tålamodet är slut och jag orkar inte bry mig längre. Birdie på ett hål? Jaha, jag vet att jag snart kommer att träffa ett träd och studsa till ett läge där jag omöjligt kan rädda par. Turkick? På nästa hål kommer jag inte få det.
Med tanke på hur området ser ut så är de här 18 hålen väldigt bra gjorda. Att få till 18 olika utkast och fairways till 9 korgar på den här lilla ytan är imponerande. Ja, vissa ställen är lite väl tighta kanske, 4/13, 5/14 och 7/16 ligger för nära varandra för att det inte ska bli krockar, men det funkar om man är uppmärksam. Så vad mer ska jag skriva? Vi tar några bra och några sämre hål, tror jag.
Tre bra hål
Hål 1, 66 meter, par 3 Ja det är tight, men det är rimligt tight. Det går lika bra (eller dåligt) med en flippig putter backhand som en liten forehandflex. Gör du ett riktigt bra kast får du putta. Det räcker att det är riktigt bra, det måste inte vara perfekt. Jag gillar det.
Hål 11, 159 meter, par 4 Ett bra par 4 med många valmöjligheter. Jag är svag för rollern från tee, men det gäller att hålla koll på vinden då. Blåser det mycket får det bli en forehand. Inspelet erbjuder även det många valmöjligheter. Spelar du hålet bra är det inte jättesvårt att göra en birdie, men du blir straffad med en bogey ganska snart om du bränner dina vinklar. Och det kan brinna till och dra iväg rejält här om man tillåter det.
Hål 3, 95 meter, par 3 Jag tycker inte om risken för lost disc, men annars är det här det absolut finaste hålet på banan. Spikrakt, en rimlig lucka, och har du modet att kasta rätt så får du en birdieputt. Du kan fega från vattnet och göra par. Med den upphöjda korgen på traktordäcket så är det vackert och bra.
Tre sämre hål
Hål 14, 85 meter, par 3. Just att det känns som att man kastar rakt mot sjuans fairway, och den stora bingokänslan som jag har framåt vänsterböjen gör det här hålet till ett av de jag gillar minst.
Hål 7, 91 meter, par 3. Östergötlands näst svåraste par 3, och det absolut svåraste under 100 meter. Allt här är en chansning, hur man än vänder och vrider på det. Var glad för en trea, var nöjd med en fyra, en femma är väldigt lätt hänt om man bara får fel kick någonstans.
Hål 17, 126 meter, par 4 Inte ett dåligt hål, men klart sämre än hål 8 pga den dåliga sikten. Och kurvan är blind, så det är egentligen bara att kasta och hoppas. Lite ungefär som det är på ganska många ställen i Vadstena.
Målgrupp
Definitivt inte jag! Man behöver inte kasta långt för att spela banan, så målgruppen är ganska bred. Allt från nybörjare till proffs kan nog uppskatta banan, om man gillar den här typen av discgolf. Läser man på recensionerna på Udisc är det en majoritet av spelare som inte gör det.
Framtid
Banan är vad den är. En unik bana, som kanske skulle vara kvar som den är? Den kommer aldrig att vara särskilt populär. Vill man göra den populär måste man bredda luckorna nästan överallt, och då blir det i klart större grad en bana för nybörjare/amatörer pga den korta längden på hålen. Så jag vet inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar