Idag ska vi kolla upp halvny norsk progg/art rock. Gazpacho upptäckte jag iom 2007 års Night, en väldigt bra platta. Bäst i katalogen är utan tvekan uppföljaren Tick Tock, utkommen 2009. En konceptplatta om två män som kraschar sitt plan i en öken och försöker ta sig ut till fots. Att veta det och att försöka sätta sig in i den situationen förhöjer upplevelsen.
Som i den absoluta höjdpunkten Tick Tock del I och II där temat är, just det, en tickande klocka. Banalt? Möjligen. Funkar det? Absolut!
Likt Opeth så är detta konstrasternas musik, Då Opeth förut tog det till ytterligheterna så är det i fallet Gazpacho istället mer subtilt. Teman ändras, hela färgningar av arrangemangen och låtarnas delar. Märk hur hela mastodonten helt ändrar färg i starten av Tick Tock del II. Väldigt snyggt!
Gazpacho har gått vidare med bra släpp även efter Tick Tock. Missa Atropos från 2010, missa inte den. Molok från i år lovar gott även den.
Jag är ju nuförtiden en modern man med Spotify-konto. Första skivan jag skrev om finns inte att tillgå på Spotify, inte heller denna. Den svintjuriga gubben i mig vill bara skrika rakt ut att alla som använder enbart Spotify för att tillfredsställa sitt musikaliska behov är helt dumma i huvudet! Men snällisen i mig kan inte tillåta detta. Så gör som ni vill.
Om nån sitter på ett LP-ex av Tick Tock så sälj det till mig! De är lite för dyra att köpa från nätet. Det kanske jag inte skulle ha sagt?
Peace out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar