Envishet. Är det en dygd eller en dålig egenskap? I vissa fall kan man ju undra om det till och med inte är en mental åkomma? Jag talar då om människor som trots ett berg av motbevis framhärdar. Homeopatisk medicin är ett bra exempel. Här står motståndarna på ett berg av bevis, medan ivrarna står bredvid på en dåligt uppskyfflad sandhög. Med huvudena nergrävda i nämnda sand. Förutom en viss placeboeffekt, som förvisso inte ska underskattas, finns inga (mig veterligen som vanligt) vetenskapligt bekräftade studier som styrker homeopatins verkningar. Och placebo kan ju lika gärna vara en påse halstabletter. Här har vi då en motion till riksdagen angående detta svindleri: http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=410&typ=mot&rm=2009/10&bet=So328
Inkommen i slutet av 2009. Är det inte skrämmande? Var finns det sunda förnuftet? Homeopati bör förpassas till historien som demonutdrivning, häxprocesser och den geocentriska världsbilden har gjort. Rena misstag som man genom framsteg och utveckling nu tagit avstånd från.
Jag tänkte lägga till skapelseberättelsen här, men sen kom jag att tänka på att den inte alls är förpassad till historien. För trots att den vetenskapligt är fullständigt omkullkastad, finns det de som framhärdar. Evolutionsteorin, som med rätta egentligen borde kallas evolutionen, ta bort teori, är hotad. Främst inom Islam och USA, men även i länder som Storbritannien står den hotad. Av kreationismen. Som inte är en vetenskaplig teori på något sätt. Kreationism är ett försök att mixa ihop vetenskap och tro, en förvrängning av vetenskapen i syfte att få religiösa övertygelser applicerbara på den verkliga världen. Jag ger er en länk som förklarar dess ”fakta”: http://blogg.passagen.se/fick-en-snilleblixt/entry/här_23_tunga_motbevis_mot
Jag vill påpeka att jag inte vill löjliggöra gudstro här, jag vill bara inte att skolor skall lära ut korkat nonsens istället för bra vetenskap. Jag menar, till och med påven godkänner evolutionsteorin.
Homeopati är inte harmlös, den konkurrerar med verklig medicin och kan leda till att sjuka människor inte får den hjälp de behöver. Bara för att de tror att homeopati fungerar. Kreationism är harmlös. Man dör inte av att tro på den istället för god vetenskap.
Men man kan se det så här: Om folk villigt låter sig bli itutade att jorden skapades för mindre än 10 000 år sedan, trots hela berg av motbevis, finns det då någon gräns för vad de låter sig bli ilurade? Kondomer sprider AIDS? Om du dör som martyr kommer du till ett speciellt paradis? Gud är på din sida när du drar ut i krig efter krig? Du har rätt, alla andra har fel, och trots att bevisen pekar i en riktning väljer du att gå åt andra hållet. Jag vill avsluta med att citera vetenskapsmannen Kurt Wise: ”Om alla bevis i universum kullkastade kreationismen skulle jag vara den förste att erkänna det, men jag skulle fortfarande vara kreationist därför att det är vad guds ord tyder på. Här står jag fast.” (In six days, 1999)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Generellt tycker jag att envishet är en mycket viktig egenskap, ej att förväxla med inskränkthet (gillar Beechers gamla ordvits att "perseverence comes from a strong will, obstinancy from a strong won't"). :-)
SvaraRaderaAtt förpassa kreationismen till historien vore historieförfalskning (om du inte menar det sena 1800- och 1900-talets historia) eftersom det är en relativt modern företeelse: läs kyrkofäderna (exv. Clemens av Alexandria, Augustinus och Origenes). Dantes brev till Cangrande della Scala (rörande Ps. CXIII) är ett belysande exempel på att en exklusivt bokstavlig tolkning av GT generellt var oacceptabelt även under medeltiden. Kreationistiska och evolutionistiska teorier är alltså ungefärligen jämngamla (om man inom det förra inbegriper Linné, Lamarck och Erasmus Darwin) och hör till samma historielager. Att sedan den ena mycket bättre bekräftas i vad vi kan observera i naturen är en annan (men viktig) sak och där är vi nog överens.
Även om vi är överens i sak rörande denna fråga har nog du dessutom en organisk historie- och vetenskapssyn, alltså att mänskligt tänkande och förståelse stadigt blir bättre även på så kort tid som, säg, de senaste 1000 åren. Är det så? Där skiljer sig nog våra uppfattningar i så fall.
/ Mattias
Hehe, kanske fel val av uttryck där. Ok, vi säger "lägga bakom oss" istället. Och nej, jag tror inte att vi utvecklats nämnvärt, eller ens alls, under de senaste 1000 åren.
SvaraRaderaDäremot har upptäckter, forskning, metoder, verktyg och informationstillgänglighet med mera givetvis ökat, vilket bland annat innebär att vi har enklare att få en bättre förståelse. Så på ett sätt är vi samma människor som på 1000-talet, men på ett annat sätt har vi (inte alla tyvärr) kommit väldigt långt sen dess!