Jag har kommit igång!

Träningsverk. Känns gött. Nu har snön äntligen smultit bort så mycket att man kan ge sig ut och springa utan fara för liv och lem. Hur man böjer smälta var jag tvungen att slå upp, ju mer man lär sig om språk desto säkrare blir man på att man gör fel.

Magen är degig, jeansen är trånga, hakan är hakorna (pluralform), kort sagt: formen är borta! Kollade vågen, den visade 86 kg. Det är åtminstone 10 kg för mycket, ner mot 70-kilossträcket bör jag kunna satsa. Kollade i mina diarier, förra gången jag tränade mig i form tog det 1 år, då gick jag från 88 kg till 75 kg. Enbart jogging den gången, men jag hjälptes av en försvunnen aptit. Olycklig kärlek är den bästa bantningsmetoden, enligt mina erfarenheter.

Denna gång har jag bestämt mig för att det ska gå snabbare att komma i form. Joggningen varvas med armhävningar (100 pushups-programmet), sit-ups, cykling och discgolf. Det ska bli spännande att se om jag fixar armhävningsprogrammet, vänster axel är fortfarande väldigt klen efter operationen. Det ska bli spännande att se om jag får behålla cykeln eller om folk stjäl lika friskt här som i Linköping. Det ska bli spännande att se om man äntligen kan få bort bilringen som suttit ganska länge nu.

Varför har man blivit så tjock då, kan man ju undra? Jo jag hatar kyla, jag går helst inte utanför dörren när det är minusgrader. Mitt kök är skräp. Det är svårt att motivera sig till att laga bra mat när man har ett kök i campingstandard. Kan inte heller frysa in något då jag inte har frys. Dessutom spelade jag så mycket discgolf förra året att jag fick ont i höger smalben, så när jag väl tog på mig joggingskorna gjorde det ont att springa. Där föreligger ett dilemma för mig, jag vill fortsätta satsa på discgolfen men jag vill lika gärna komma i form. Det ska bli intressant att se hur den balansgången fungerar. Den som äter lever får se!

Första stegen blir att göra en vana av träningen igen, utan att för den delen ta bort glädjen i den. När man väl är i form kan det vara en fröjd att ge sig ut och springa, där när man kommer in i andra andningen och det känns som man kan öka farten och kuta på tills bena flyger av. Nu när jag inte längre röker hoppas jag på ännu bättre känslor.

Svårigheten är att ta det lagom lugnt i början så man inte drar på sig skador. Har haft problem med benhinnorna förut, det vill jag helst inte vara med om igen. Jag har en fördel i att jag har ett par riktigt bra skor nu, samtidigt som jag bara har asfalt omkring mig så långt ögat når. Får leta runt och se om jag kan hitta något bra motionsspår i närheten.

Ska hålla koll på min joggning på jogg.se, som jag rekommenderar för alla som vill komma i form! Men idag är det en vilodag, första passet jag körde igår känns av ganska precis överallt!