Polen
Ända sedan Hate släppte sin bästa
platta Morphosis år 2008 har jag älskat Polen. 2009 kom Immerse
infinity med Lost soul och Evangelion med Behemoth. Sånt jävla äg.
Och ja just det, icke att förglömma Vaders Necropolis! Vader var
första kontakten med landet, Dark age spelades flitigt på
Headbangers Ball och vi satt trollbundna. Men den moderna och riktiga
kärleken började alltså med Hate. Morphosis är svinbra.
Efterföljande Erebos likaså. Tyvärr är 2013 års Solarflesh
svintrist, men 2015 års Crusade:Zero är återigen riktigt bra. Det
verkar som om Hate har blivit ett varannan-platta-band. 2017 års
Tremendum är tyvärr riktigt trist att lyssna på. Det betyder
antagligen att nästa platta blir bra igen. Jag lever på det hoppet.
Ljusglimtar finns dock. Den här editerade versionen av Asuric being
är den största:
Att en olycka kan förändra ett band
är känt. Metallicas bussolycka kostade Cliff Burton livet.
Decapitateds bilolycka kostade trummisen livet och gjorde att
sångaren fick hoppa av bandet. Då trummisen var bror till
låtskrivaren och bandpappan Vogg så är det klart att det slog
hårt. Bandets första skiva efter olyckan skiljde sig markant från
de tidigare plattorna. Titelspåret är en uppvisning i hård,
dyster, kall och ångestfylld metal. Tillsammans med några andra
spår är det det häftigaste bandet har gjort. Efter det har de
lutat mer och mer åt groove metal-hållet. Det är en resa som jag
inte såg fram emot, men tack vare det starka låtmaterialet så
lyssnar jag mer än gärna på senaste skivan Anticult. Nu sitter
medlemmarna häktade i USA för anklagelser om våldtäkt. Vad som
blir av det vet jag inte i skrivande stund. Förhoppningsvis är de
oskyldiga och kan fortsätta efter detta. Kanske blir det mer ångest
som ska ut på nästa platta då? I den bästa av världar kanske det
blir så. Vem vet? Här bjuder de i alla fall på den
Sepultura-osande Earth scar. För oss som avgudade Arise så är det
inte kattskit!
Vid sidan av de välkända Polska band
jag räknat upp finns givetvis en uppsjö mindre kända akter.
Devilish impressions får nog räknas in i den skaran. Kanske sticker
de ut lite för mycket från huvudfåran för att verkligen slå
igenom? Kanske håller de inte riktigt måttet? Ibland får jag
känslan av att det senare är fallet. Men de vågar vara påhittiga
och lite avant garde, och för det tackar jag dem och lyfter på
hatten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar