Lucka ett

Glad december på er! Egentligen är det tänkt att... nej det är fel början. Vad fan tänkte jag egentligen? Det är en bättre början! Min årsbästalista har varit en huvudvärk för mig sedan 2011, när jag började bli mer ambitiös (eller infoga annat ord, du väljer själv) med den. Den har vuxit. Den har börjat göra sig påmind tidigare och tidigare på året. Lite som en kvarnsten runt halsen som jag inte kan lägga bort förrän jag har skrivit klart den. 2013 blev den mastodontisk i formatet. 2014 och 2015 har följt samma formel, utan att överträffa denna. Nu är det dags för en ändring igen. I år har den ändrat format och kommer nu som en kalender istället. Jag tänker att om jag äntligen gör det här så ingående som jag kan göra det så kan jag lägga undan det sedan, en gång för alla. Det räcker att plita ner en kort topp-10-lista i framtiden? Jag hoppas det. Samtidigt... musik är livsviktigt. Vem vet var det bär hän? Så jag presenterar extrem-och-proggmusikkalendern 2016. Lucka ett. Ja, tanken är att det kommer en ny post för varje dag i månaden. Sista dagen blir en smällkaramell med min årsbästalista, svart på vitt, de bästa skivorna jag hittat 2016. Så vill ni bara ha den, återkom 31/12. Vill ni ha mer än så, läs vidare.

Jävla Sulphur Aeon. De pajade mitt humör precis efter årsskiftet. Jag insåg nästan direkt att de hade förtjänat en plats på min årsbästalista 2015. En ganska framskjuten plats. Topp fem tror jag. Skulle jag sätta mig och revidera min lista? Eller se den för vad den är, ett tidsdokument, inkomplett och fragmenterat. Precis som alla årsbästalistor är. Om jag hade börjat pilla med den hade jag inte varit klar än. Därför årets tilltag. Reglerna har skrivits om. Det är min blogg, jag gör vad jag vill, tack å bock. Ja, Gateways to the antisphere kom inte alls ut under 2016. Den släpptes 2015-04-03. Så inte ens nära. Men när den här släpptes var det avslutning av vår vintertour i discgolf, så jag missade väl det då. Whatever. Fiskluktande dödsmetall med världsrekord i reverb. Från Tyskland. Tysk döds? Förutom enstaka låtar med Atrocity har det nog varit nej tack till det. Men här går jag igång. Cthulu lovsjungs och hela havet stormar i takt. Liknande band? Mja, kanske kan man höra lite Behemoth? Men nej, de är faktiskt ganska egna. Eller om det är ljudbilden som lurar mig. Konvolutet måste jag säga nåt om. Snyggaste skivan 2015? Jag tycker det. En målning, rakt upp och ner, inga loggor eller annat skit. Så rent och snyggt bara. Snyggt är även titelspåret. Pris för en av senare års bästa DM-låtar utdelas här på stubben. Diluvial ascension – Gateways to the antisphere. Meden sån titel kan det ju inte vara kattskit, det förstår ju vem som helst. Annars finns här 50+ minuter med finfin DM att gotta sig åt. Alla låtarna har sina stunder, och som vanligt när jag hajpar nåt så är det inte en lättviktare till skiva. Den kräver uppmärksamhet och tålamod. Utan dessa dygder kan jag tänka mig att det här är ”meh”. Om jag använder min gode vän, som här av personlig hänsyn inte nämns vid namn, men som har ett tålamod som sträcker sig i max någon minut och en filosofi som innebär att om det inte genast är bra, så blir det aldrig det och vars efternamn är lite kinesiskt klingande och så då. Ja då är Sulphur Aeon säkert inget för dig. 80% av den här kalendern kommer inte att vara nåt för dig. Om du inte skärper dig. Lyssna på titelspåret på repeat i en timme, kom igen nu! Om det fortfarande inte har fastnat, strunta i det och gå vidare. Sulphur aeon är inget för dig.