Metrix-stats-ägning under European Masters
Brickeberg Open
Jag spelade massor med discgolf på
semestern. For land och rike runt, borta bäst hemma värst. Det gick
inte bra, det var inte så roligt men alternativet var att glo in i
väggen. Jag strulade med min teknik och försökte få ordning på
kasten. Det tog fram till slutet av semestern innan det funkade. I
Örebro var jag tillbaka. Kul att spela! Birdies! Woho! Först en
helmysig tävling i Brevens Bruk som jag nog hade vunnit om jag hade
varit redo för det. Men den fick mig att fatta att jag kan vinna,
något man behöver påminnas om ibland. Så dagen efter lyckades jag
hamna i zonen och vinna i Brickeberg. Min hittills högst ratade
runda stannade på 1035 i rating, inte illa! Jag var tillbaka, bättre
än någonsin!
Pallen på Brickeberg Open, i stor oordning.
Inspirerad av detta avslutade jag
semestern med att åka upp till värmland och köra Mälartourhelg
där. Det började bra i Forshaga, men en riktigt dålig andra runda
fick mig ur balans. Efter det blev det en öl. Och en till. Kanske en
liten Whiskey. Tävling imorgon? Ja men den börjar inte ännu på
flera timmar ju, skål! Jag var helt borta på Skutberget. Kunde inte
ta mig från tee med ett vettigt resultat. Jag räddade mig bra, så
det är alltid nåt iaf. Jag skyller på för bra värdar och för
dålig vilja att säga ifrån. Det är trevligt i värmland och det
var sista semesterdagarna. :)
Värmländsk gästfrihet. Uppvärmning inför Skutberget Open
Nästa tävling blev Kolbäck. Här
gillar jag att vara. Hur det var? Självförtroendet var nere på
botten igen. Kämpa kämpa kämpa. Efter en riktigt medioker
förstarunda låg jag... tvåa!?! Jag fattade inget, men förstod att
här fanns en chans. Det var trögt, men jag kämpade. Till slut hade
jag faktiskt slagläge mot ledaren Wille Gummesson, mycket tack vare
att Kolbäcks korgar verkligen avskyr hans puttning. Men sista hålet
förstörde mig. Ett jävla bingohål som jag verkligen inte gillar.
Gjorde samma kast med samma disc två gånger. Den första gick över
ön och den andra stannade kort om. Med större tur hade de istället
legat under korgen. Trist att förlora en tävling så, men så är
det ibland.
Linköpingsgänget under SM.
Jag tänkte avsluta den här andra
delen med SM. En rätt häftig upplevelse. Vi samlade ihop oss i
klubben och hittade ett smått fantastiskt boende. Jag och Anders
fortsatte vår mission att pricka av banor på discgolfbanor.se, så
vi var inte delaktiga i köksarbetet. Ursäkta Hangvar mfl! Nästa
gång är det vår tur att bjuda till. Anywho, vi bodde på ett
kanonställe och tävlingen inleddes på en bana jag gillar,
Bulltofta i Malmö. Jag får spela ihop med bland andra Tobbe
Söderqvist, en mycket vänlig kille som jag gillar att lira med.
Länge sen sist, så jag såg fram emo rundan. Vilken runda det blev.
Inledde SM med sex raka birdies. Sen lite blandat fram till det svåra
X1 där jag gjorde en dubbel. Skärpning på slutet med fyra raka
birdies. Tolv birdies på en runda och ledning i SM. Min bästa runda
någonsin med en rating på 1039! Mumma! Jag har varit i ledning på
SM förut. Två gånger. Första gången var Par-SM i Hässleholm
2013, då jag och Kilander chockade hela startfältet. Andra gången
var par-SM i Norrköping i år, då jag och Wahlman spelade väldigt
bra. Men nu var jag i ensam ledning i individuella SM. Det är ett
stort fett kvitto på att jag är bra. Det är en relativt enkel
bana, Bulltofta. Birdiefest. Det passar visst mig. Jag är bättre på
att ligga på birdie-mode på enklare banor än jag är på att spela
bra på svåra banor, om det är en mental sak eller att jag är för
dålig på långa drives lämnar jag osagt. Jag var i fortsatt
ledning ungefär halvvägs in på andra rundan, sen blev jag alldeles
för trött och tappade mycket. Puttarna satt i korgtak eller
korgkant istället för mitt i, så det var små marginaler. Den
sista lilla skärpan saknades, helt enkelt. Fortsatt gott slagläge
dock. Jag förstörde det fullständigt på St Hans i Lund, en bana
jag verkligen ogillar. Den passar mig så illa. Jag vantrivs med att
kasta här, det är inte det minsta roligt. Ja, jag unnar mig själv
att tycka och tänka så. Jag är 37 år och hyser inga drömmar om
att turnera jorden runt och leverera på tävling efter tävling på
bana efter bana. Jag kan unna mig att vantrivas på en bana, bestämma
mig för att inte tävla där igen och vara nöjd med det. Jag spelar
för mitt eget höga nöjes skull. Det vore konstigt om jag tvingade
mig att tävla på en bana där jag vantrivs då, eller hur?
Scorekort, SM, runda ett. Rating 1039. Sexan är inte bra, resten är tamigfan världsklass. :)
Upp och ner, har hittills varit
ledorden för säsongen 2016. I avslutande kapitlet så kan det komma
att ändras lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar