Lag-SM, dag ett

Var var jag nu? Det har blivit ett par dagar med banarbete i Rydskogen, så bloggen har fått vila. Minnet börjar svika. Men jag ska skriva ner det jag kommer ihåg, medans jag fortfarande kommer ihåg det. Det är alltså dags för starten på Lag-SM 2014.

I alla Lag-SM jag har varit med om har flippen alltid varit en stor stötesten. Hur gör man egentligen för att vinna den? Jag har alltid avsagt mig ansvaret, då jag knappt ens vunnit pengarna tillbaka på en trisslott i hela mitt liv. Nåja, otur i spel, tur i kärlek som man säger. Nejdå, jag är inte bitter. :P

Vi förlorade alltså flippen i vår första match mot Stenungsund. Redan här börjar mitt minne svika. Men som jag kommer ihåg det så satte då Stenungsund sitt dubbelpar, Niklas Pettersson och Rickard Sköld. Vi svarade med att sätta vår mastodont Mjukis mot Stenungsunds hetaste potatis, Tobias Johansson. Kvar blev gammelgubben Kenne mot unge Anton. Ett för oss inte alltför dumt scenario, så där på förhand. Vi räknade kallt in poäng från Anton och dubbeln, då vi tänkte att Boppa och jag skulle spöa Pettersson och Sköld. Vilket vi inte gjorde. Det var inte att vi spelade dåligt. Jag kastade hyggligt och Boppa puttade som en gud. Sköld storspelade till en början, när han började missa så steg Niklas in och räddade. Bra pargolf, helt enkelt. Vi låg under från start fram till näst sista hålet, då vi äntligen tog ledningen. Odugliga som vi var så träffade vi första trädet på utkastet, medan Stenungsundarna parkerade. Lika i dubbeln, och ett rättvist resultat. Anton tog hem poängen efter att ha vänt ett tidigt underläge och Mjukis avslutade sin match strålande och vände hem matchen från Tobbe. Seger med 2,5 poäng mot 0,5. Men tight var det, något som kom att känneteckna hela tävlingen för vår del.

Lunchrast allaredan. Nöjda miner i laget. Vi hade kommit undan första matchen med andan i halsen och med ett bra resultat. Nästa match var på pappret lättaste matchen förr dagen. Nu var det dags att få alla att prova på saker. Vi förlorade flippen även mot Alingsås. Som då satte sitt dubbelpar. Olle och Stellan. Annars blandar jag ihop saker och ting, om det är så hoppas jag att ni först rättar mig och sedan förlåter mig. När man är inne i ett så tight schema som Lag-SM var (på ett bra sätt) så blir allt en stor jävla soppa i huvudet till slut. Hur som helst så satte vi då mig mot Kicken i en singel. Nej jag tror att jag rör ihop det hela. Satte inte vi mig mot Kicken direkt? Jag kommer inte ihåg! Ok, jag spelade mot Kicken, Boppa mot Mats Hjerpe och Mjukis/Anton mot Stellan/Olle. Både Boppa och jag tog tidiga ledningar i våra singlar. Både Kicken och jag körde vilda västern på banan. Gav bort ett par hål, sen tog ett par hål. Först det åttonde hålet delade vi. Det var inte vacker golf, men det var ändå roligt. Jag styrde upp mitt spel längre fram och kunde ta sen ganska komfortabel seger till slut, med juniorpoängen 7-5. Boppa sa en sak ett tag in i sin match. ”Jag ska inte släppa ett poäng mot Hjerpe”. De orden fick han äta upp. Mats plockade upp från 3-0 till 3-3 med några snygga birdies. Boppa kunde inte svara emot och fick till slut se sig besegrad med 5-4. Vårt dubbelpar levererade bländande discgolf så klart, och sopade mattan med gubbarna från Alingsås. 6-0 skämtar man inte bort.

Även om förmiddagen innebar utmaningar så var det på eftermiddagen allt skulle avgöras. Skulle vi ta hem gruppen, eller skulle Järva göra det? Järva var svåraste laget vi mötte den första dagen, inget snack om saken. Vi förlorade flippen och Mats valde att sätta Peter Bygde mot mig i första singeln. Jag och Bygde har mötts i match förut. Det var under Slottsduellen, 2013 års roligaste tävling, och Peter aceade första hålet och parkerade andra. Jag hade svårt att resa mig från det på en 9-hålsmatch, och trots bra spel åkte jag dit på näst sista hålet. Självklart hade jag det i bakhuvudet. Men egentligen var jag gladast att Mats inte pickade mig och jag spelade som en kratta så att han bittert skulle få ångra att han plockade ut mig till EM. Vi valde att göra det bästa möjliga av situationen, att jag skulle ta hem matchen mot Bygde kändes inte alltför troligt, efter min prestation mot Kicken. Vi satte Mjukis mot Järvas forehandslägga Fredrik Lindberg. Vi tänkte att där hade vi ett poäng, samtidigt som vi tog bort en forehand ur dubbelparet. Boppa och Anton fick alltså uppgiften att ta ner Ken och Mats. Det visade sig vara mycket tufft. Grabbarna spelade mycket bra, men det räckte inte till mot Järvaparet som var på korg så fort de anade var den stod. Trots det blev siffrorna 3-2, vilket skvallrar om att våra grabbar inte bjöd på mycket.

Dubbeln mot Järva, hål 5

Jag var tidigt nere i matchen mot Bygde då jag gav bort de två första hålen. Parkade tredje och birdade fjärde vilket gav mig ett poäng tillbaka. Birdade femman och missade med en hårsmån eaglen på sexan, vilket inte gav nånting. Men här nånstans började det vända. Jag spelade bättre och Bygde såg lite trött ut. Efter ännu ett gäng hål hade jag häng, och efter birdie på hål 15 och 16 hade jag ledningen. Hål 17 är en trea om man inte kastar som en häst sparkar, så där var jag ganska lugn. Jag mosade driven på hål 18, tyvärr fick jag för bra träff så jag fick ingen fade på discen. Bygde låg bra. När vi gick mot våra discar kom halva startfältet gående, så vi fick en ganska diger publik. Om man ligger höger på 18 på Ymergården så står man inför ett val. ”Vad fan ska jag göra nu?” Jag ville inte ge bort något, utan jag spelade smart, en hög anhyzer med en flippig Roc rakt upp på fairway. Som tur var undvek den träden och lämnade mig 30 till korgen. Vid inspelet var jag riktigt nervös, men jag satte upp det för en relativt kort putt. Bygde tog en enkel fyra och jag andades ut när även min satt. Seger med 5-4. Att dessutom vara den enda i tävlingen som slog honom är självklart en fjäder i hatten. Visst, vi var trötta och spelade inte bländande nån av oss, men seger är seger! 

Jag spelar in för seger mot Bygde på hål 18.

Mjukis hade hela tiden greppet i sin match, men inte någon övertygande ledning. Efter 16 hål var det helt lika. När Fredrik drog till med en riktigt dålig drive på 17 gjorde Henrik inte något dumt, utan satte sin Teebird mitt i banan för en enkel trea. Fredrik hittade dock nån form av lucka inne från skogen och träffade den. Discen studsade sedan mot ett träd till en 7-meters som han satte. På 18 satte Fredrik en 12-meters från blasten till vänster i backens början för delning. Delat i matchen, med minsta möjliga marginal.

Mjukis och Fredrik i samspråk

Vi klarade av vårt första mål, att ta oss vidare till slutspelet om medaljerna. Den kvällen blev det inte någon pargolf på campingbanan. Vi var trötta allihopa. Jag gick och lade mig klockan 22, då sov redan mjukis.