Packning osv.

Håll hårt i kepsen, här kommer min alldeles egna ”vad kastar du för nåt”? Det är mycket name dropping här, eftersom discar ofta har en historia. Jag gillar det.

”Jag har en Teebird i väskan. Den är bra.”

Så vadå? Nej, jag vill höra mer. Var fick du den ifrån osv.

Maxdistans

2 stycken Blizzard Boss, ca 160 gram.

Den ena är rosa och den bytte jag till mig av Magnus Dunder i Karlstad. Efter ett tag lovade jag att aldrig kasta den på bana, jag bara kastade OB med den hela tiden. Särskilt på min egna tävling Orrholmen Invitational. Men med tiden har jag insett att jag vill ha den extra längden den här discen ger mig i arsenalen. Jag kan kasta den relativt lugnt och få iväg den 140 meter. Det är 10 meter mer än mina andra långdistansare. Så länge man inte mosar den så flyger den relativt pålitligt. Och satans långt! Och när Anders Swärd sade till mig att jag kastar med så pass mycket spinn och rent nog att klara av bubbelplast så var jag såld. Vem är jag att säga emot?

Den andra bytte jag till mig från Michael Berndtsson, IK Ymer Borås. Den är mörkrosa och rejält flippig. Lång distans stillastående? Inga problem? Höga idiotlånga anhyzers? Lite problem, men möjligt. Kontroll? Nepp. :)

Långdistans

5 Destroyers. Jag kanske överdriver? Fast McBeth har väl ännu fler? Skitsamma. En är riktigt stabil. Hade tidigare alltid en Star Max eller liknande i väskan, den blev överflödig när jag fick denna av Carl Ulvinen (Tack Calle!). Min katt-Destroyer. Den här använder jag för långa raka kast med fade på slutet, och för att roa mina medspelare (eller psyka motspelare). Den är nämligen rätt jävla skitful. Köpt av Carl Ulvinen, ritad på av min käre bror. En Orange Star Destroyer, innan Avery satte sin kråka på molden. Upphittad i kärret en bit utanför Vassett discgolfpark i Norge, när Avery kastade final mot Sandström. Mjukis gjorde en helt misslyckad 360 på Norska mästerskapen i längd, och när vi letade efter hans disc fann vi flera andra. Alla andra lämnade vi in, men denna behöll jag. Den var onamnad, och trots lite dåligt samvete kör jag med den. Vindtålig med grym distans fortfarande. Om nån vill kännas vid den har de 24 timmar på sig att kontakta mig. En rosa som är min huvuddriver om jag vill långt med kontroll. Inköpt under SDGO 2011. Efter ett år i en buske i Onsala är den ganska blekrosa, i alla fall på ovansidan. Tack för att du återfann den, Mance! En ny orange Gstar, 170g som jag lånat av Göran Rydqvist. Jäkligt flippig, gött att ha när jag vill träffa luckor i skogen. Och samtidigt ska långt.

Övriga Drivers

2 Firebird

2 Teebird

1 Valkyrie

1 Roadrunner

En gul Star Firebird inköpt av Emil Dahlgren. Stabil som fan! Blir det storm åker den här fram. En Rosa Star Firebird som jag köpte framför Mjukis suktande ögon i KFUM-huset i Örebro. Sliten men go. Den har sparat mig många kast genom åren. För mig som kastar hyzerflipp är en sliten Firebird en fantastisk tillgång. En Teebird som jag köpte av Tomas ”ljudlös” Carlqvist, som även har Lasse Jansson plitat i rimmen. Fortfarande stabil, trots att den ser ut som en påse hundskit. Antagligen är den min teknik som ändras, men den är stabilare nu än när jag köpte den. En orange Pro Teebird som jag vann från Innova Store i Finland. Oj vad flippig den blivit nu, undrar hur jag ska ersätta den? En rosa Valkyrie från vattnet i dammen i Rydskogen. Min skämsdisc, men den gör jobbet på ett fantastiskt sätt. 65-70 % tryck i kastet = en snäll turn over som landar som en fjäder efter 100 meter. En Roadrunner inköpt från discsport. Går bra att rolla eller hitta på annat med. Inte så bra att kasta med.

Midrange

4 Roc

Nu när jag har en fast inkomst igen så har jag åter råd att kasta DX Roc. Inget ont om mina S-line MD2, men det är svårt att slå känslan av att hålla en bra Roc i handen. Min stabila är nyinköpt av Magnus ”Dragonslayer” Sköld, har inte betalat den ännu men ska göra det, jag lovar! En pop-top , grynig och överstabil. Helt oersättlig antagligen. Ännu en från samma discmånglare, men den här går bara rakt, så rakt som bara en bra Roc kan gå. Har en till sån i väskan, en Ching Roc som jag är skyldig Christer Köhler en öl för. Den går ett par meter längre, och är så go att jag inte vill lägga ur den. Slutligen en fem år gammal Glow Roc som flippar en aning. Inköpt av discsport.

Putters

2 Rhyno

2 Aviarer

1 Omega Driver

Har lagt i min kamouflage-färgade Champion Rhyno, inköpt av Johan Rosén (Göteborgs Johan Rosén, inte Grebo/Oslo eller var han nu håller hus). Tegelsten! Måste ta till den oftare nu när min DX Rhyno som jag vann i en tävling anordnad av Robin Marksén börjar gå för rakt. Då jag enbart vill kännas vid 2-ring San Marino Aviarer slog jag till direkt när Magnus Sköld hade ett par sådana till salu. En Glow ligger i väskan nu och får nog räknas som huvudputter. Jäklar så skön! Den andra är en smärre raritet inköpt av Carl Ulvinen, väldigt pro-plastig. Och en two rings Omega Driver med Bar Stamp som avslutning, stabil och bra, dessutom snygg! Tillbytt ganska nyligen av Jonas Hangvar.

Ymer-banan är ganska svårforcerad, med backe upp backe ned, så efter inspelsvarvet lade jag ur några discar för att lätta bördan. Min tokstabila Destroyer, Ching-rocen, den mörkrosa Bossen och Champion Rhynon blev bänkade. Då var jag nere på 18 discar, precis lagom vad min Revolution-rygga, inköpt av Mr ljudlös himself, rymmer i huvudfack och putterfack. Vilket lämnar gott om plats för drycker, godis, bananer och övrigt krafs.

Nästa text handlar om själva tävlingen, nästan och kanske i alla fall. Tills dess, ha det gött i värmen!