Ekonomi för sjuka och studenter

Jag skrev på en petition häromdagen som handlar om bussresor. Målet är att införa en studentrabatt på bussarna i Karlstad. Som det är nu finns en ungdomsrabatt, men då över 50% av studenterna är över 26 år gamla kan de inte ta del denna rabatt. Jag själv åker buss för fullpris, och även om kostnaden inte är lika hutlöst hög som i tex. Östergötland så svider det till i plånboken. Om det vore så att CSN utbetalade ett högre belopp till de över 26 så skulle jag inte klaga, men här är din ålder egal. Lite fel kan tyckas!

Relaterat till detta så såg jag att några polare har delat med sig av denna länk på facebook.
http://www.expressen.se/debatt/1.1812400/johan-ehrenberg-och-sten-ljunggren-myt-att-sjukskrivna-kostar-for-mycket

Jag ska förklara vad jag menar med relaterat, men först måste jag kritisera denna debattartikel en smula. Först och främst kritiserar författarna att regeringen vill förändra ett försäkringssystem som går med vinst. Att tycka att det är bra att ett sjukförsäkringssystem går med vinst är sjukt. Plus minus noll (inom vissa marginaler förstås) måste väl ändå vara det önskvärda? Vidare skriver de att den nya synen på systemet startade med regeringsskiftet år 2006. Detta är fel, systemet började ses över så tidigt som 2002. Jag kopierar in ett helt stycke text här:

”... Det finns ingen statistik, bara påståenden. Bland i dag drygt 200 000 sjukskrivna går det säkert att hitta några hundra som missbrukar systemet, eller som blir bidragsnarkomaner. Det är sorgligt och kanske finns det sätt att minska denna siffra. Men dessa ska ställas mot de 50 000 som i hela sitt liv betalat en försäkringspremie (sjukförsäkringsavgiften) och som nu blir utförsäkrade.”

Först skriver man att regeringen saknar siffror, för att sedan dra till med ett par helt godtyckliga siffror själv.

Mina största betänkligheter mot den här texten kommer ändå på slutklämmen. ”Den borgerliga regeringen har via våra medier lyckats förvandla ett gemensamt försäkringssystem, där våra inbetalningar vida överskridit utbetalningarna, till ett bidragssystem för mindre lyckligt lottade. Det är en märklig propagandaseger. Alla som sprider den riskerar nämligen att drabbas av den. För de journalister och redaktörer som okritiskt spridit myten riskerar också att en dag bli sjuka - förlåt, bidragsberoende.”

Alltså, där våra inbetalningar vida överskridit utbetalningarna... Skall detta vara positivt? Vem går detta överskott till?

Jag själv tycker att systemet borde ses över, sen exakt hur det skall utformas har jag varken vett eller vilja nog att lägga mig i.

Jag skrev förut att petitionen och artikeln är relaterade till varandra. Hur då? Jo, ideologiskt! Jag skrev på petitionen, för att sedan ändra mig. Jag tycker inte att vi studenter skall få en massa ”lättnader”, jag tycker snarare att vi själva ska få välja hur stora lån vi vill ta. Höj taket. Höj för all del bidragsdelen den med, för studenterna är arbetslivets framtid och ska inte behöva stå på ruinens brant under hela sin utbildningstid! Nu när systemet gjorts om så att lånet skall betalas tillbaka innan du går i pension, vad är då syftet med ett tak?

På samma sätt vill jag själv bestämma hur mycket pengar jag vill betala i sjukförsäkring. Jag vill inte privatisera sjukvården, men jag vill inte se storebror staten roffa åt sig 50% av min lön. Jag vill helt enkelt ha möjlighet att sköta mig själv. Ska staten sköta mitt pensionssparande? Min semesterkassa? Vad är sjukdom och vad är det inte? Skall mitt synfel eller mina sneda tänder bekostas av staten eller ur egen ficka som nu är läget?

Visserligen är jag ganska liberal i mina ståndpunkter, men att tex. betala in pengar till ett försäkringssystem som går med vinst kan jag tänka mig att många, oavsett ideologi, kan finna invändningar mot.