torsdag 16 september 2010

Rösttider

Jag tänkte att jag skulle rösta imorgon. Röstning har alltid inneburit ett visst mått av ångest för mig, jag känner rent generellt att jag inte har en god nog överblick över vilken politik de olika partierna bedriver. Framför allt känner jag att jag har svårt att peka på hur de olika partierna skiljer sig åt. Som tur är kommer man med åren till insikt om att man inte är ensam om detta, och jag tror numera att jag inte har mindre koll på hur jag röstar än vad medelsvensson har. Det verkar inte finnas många saker som polariserar människor lika mycket som politik. Ja, religion då förstås.

Igår i Karlstad skulle SD ha något sorts torgmöte. Med det innebar stort polispådrag och ett stort antal motdemonstranter. Mötet ställdes in. Det är nästan att man tycker synd om SD som inte kan ”tävla” på lika villkor som andra partier, samtidigt är de ju inte sena att utnyttja detta fenomen för att fiska sympatiröster.

Överallt på Facebook ser man vänner och bekanta som öppet tar ställning och basunerar ut sina politiska ståndpunkter dagarna i ända. Jag är inte oskyldig själv, jag gick med i nån anti-Sahlin-grupp i våras om jag inte minns fel. Här syns polariseringen tydligt. Att ge sig in i en politisk diskussion på facebook känns tyvärr dödfött, då det brukar ta två minuter från en saklig (mer eller mindre) diskussion till ren skitkastning. Jag förstår inte attityden många uppvisar: ”Tycker du inte som jag är du dum i huvudet och inte värd att ta en diskussion med”. Röstar du rödgrönt är du dum i huvudet enligt många facebookpolare. Röstar du på alliansen är du lika dum i huvudet enligt många andra.

Jag har länge ansett att den politiska modellen med höger respektive vänster är missvisande. Extremhögern och extremvänstern visar upp ett likartat agerande och tänkande. Här handlar det inte om politisk majoritet eller lika värde åt människor, utan någon sorts revolutionsidé där dissidenter skall neutraliseras. Demokrati? Nja...
Kanske är en bild av en cirkel mer rättvisande, med någon sorts medelpunkt där både de rödgröna och alliansen försöker samsas, medan extremhögern och extremvänstern slåss mot varandra och alla oliktänkande på motsatta sidan?

Som sagt så ska jag rösta imorrn. Första gången jag var röstberättigad valde jag att strunta i det. Då fick jag en rejäl skopa skit av kompisar, som anser att ”rösträtt” egentligen borde döpas om till ”röstskyldighet”. Ni förstår att jag inte håller med om det. Lika lite som jag håller med människor som hävdar att saker inte är deras fel, eftersom ”jag röstade nej”. Vad som sker i Sverige och världen är inte totalt avhängigt våra politiker, och det finns många möjligheter att vara med och påverka vår framtid på många andra sätt än att gå till valurnorna en gång vart fjärde år.

Hur jag kommer att rösta? Skit i det du!

4 kommentarer:

  1. Röstskyldighet? Jodu, de vill väldigt gärna låsa rättigheten i en skyldighet så att de sitter säkra i det enda som gör att någon måste lyssna på deras imbecila hulkande. Fy fan. Jag röstar på Finland.

    SvaraRadera
  2. Ja, det verkar finnas en förskjutning i attityden till det personliga ställningstagande som röstandet ju faktiskt utgör. Fram tills nyligen var det med få undantag otänkbart att med majoriteten av sina medmänniskor öppet diskutera hur man röstade. Man kunde diskutera politik, och därigenom ana hur andra röstade, men frågan 'hur röstade du i söndags då?' var ett stort socialt snedsteg som bemöttes med tystnad. Nu verkar det sociala snedsteget snarast vara att inte vilja svara på just den frågan (själv svarar jag om någon frågar, men skulle aldrig fråga någon själv).

    Denna inställning verkar som du skriver inte finnas kvar längre. I DN fanns även en artikel om detta häromdagen: http://www.dn.se/livsstil/livsstilsreportage/nu-visar-vi-var-vi-star-1.1176802

    Förändringen kan möjligen ha att göra med att vi fått skummare och lite skrämmande partier med i leken och att många känner sig tvingade att markera avstånd från dessa genom att öppet tala med andra om hur de röstat.

    / Mattias

    SvaraRadera
  3. Jag gör som du Mattias, om någon frågar mig hur jag röstade, svarar jag, om än obekvämt. Precis som du anser jag det vara en smula ohyffsat att ställa frågan.

    Jag tror definitivt att SDs intåg har mycket att göra med detta. Framförallt tror jag att medias ganska hårt vinklade framställning av SD har bidragit till det alltjämt hårdnande klimatet. Vilket är synd. Hela fenomenet är destruktivt för den allmänna debatten, och demokratin krymper och inskränks när folk inte vågar säga vad de tycker.

    Att skrika rasist vid minsta yttring är enligt mig inte rätt sätt att lösa problemet med att ett främlingsfientligt parti har röstats in i riksdagen. Att sakligt angripa frågorna som partiet fört fram tycker jag borde vara en bättre metod...

    SvaraRadera
  4. Håller med. SD:s politik är nog också av typen som förlorar på att dras fram i ljuset. Det kommer visa sig att de inte har någon egentlig politik på många områden, medan de i några av sina kärnfrågor gör ställningstaganden som väldigt få kan ställa upp på.

    SvaraRadera