Musik 2010 - eftersom jag inte har nåt bättre för mig

Agrypnie - 16[485]
Sällan har jag hört en skiva med ett så kompakt ljud. Allt har komprimerats till en liten fåra i mellanregistret och ligger där och bråkar om plats. Det låter fantastiskt men det är faktiskt huvudvärksframkallande i större doser. Den här skivan har en speltid på över 70 minuter, kanske inte är så underligt att jag tycker att den första halvan är bäst? För att testa min hypotes drog jag nu på en låt som tidigare har känts som utfyllnad, men det verkar te sig så bara för att den ligger näst sist på skivan. Nu när jag lyssnar på den så ter den sig lika stark som övrigt material. Vad är Agrypnie för nåt då? Melodiös post- black metal, kan jag nog skriva. Alla texter är på tyska, men eftersom jag bara i undantagsfall bryr mig om texter så gör det inget. Tur för mig, det gör att jag kan lyssna på väldigt korkad musik. Gränsen går vid Aeon har jag märkt. I alla fall är detta en skiva med en väldigt lång livslängd, jag har lyssnat på den sen i våras och inte tröttnat ännu, vilket är enastående!
lyssna

The pineapple thief - Someone here is missing
Bara på grund av titelspåret och avslutande ”So we row” är denna platta med på listan. Underbara låtar! Resten är tyvärr ganska meh.
lyssna

Dark fortress - Ylem
2010 är Tysklands år! Förutom Rammstein och Gamma ray har jag aldrig uppskattat musik från detta land. Rammstein tröttnade jag på efter ”Mutter”, och Gamma ray gjorde bara en helgjuten skiva i mina öron, nämligen ”Land of the free”. Jag hoppas och tror att Dark fortress, trots sitt usla bandnamn, håller längre. Den här skivan är nämligen väldigt varierad och spännande. Liksom Agrypnie vill jag gärna kalla detta för post- black metal. Just för att materialet faller utanför mittfåran så pass mycket. I annat fall måste jag nog vidga min vy om vad BM egentligen är.
lyssna

Enslaved - Axioma ethica Odini
Jag är fortfarande kluven gentemot Enslaved. Trots att de gör egensinnig och ärlig musik så tråkar den allt som oftast ut mig. ”Vertebrae”, deras näst senaste släpp, var riktigt långtråkigt. Jag tror att det har med skalorna de använder sig av. Samt att trummorna var stentrista och produktionen låter tandlös och oinspirerad. På detta släpp är dessa tre punkter mer eller mindre åtgärdade allihopa. Visst tråkar de ut mig emellanåt, men det här albumet är klart mer spännande, det bästa sedan 2004 års ”Isa” tror jag.
lyssna

The ocean – Heliocentric
Ny upptäckt för mig, detta band. Inte så mycket att skriva här, förutom att det inte är så pjåkigt. Lite pretentiöst kanske, men opretentiös musik är inte min grej. Varför ska man lyssna på ett band som inte försöker göra världens bästa låt? Jag nöjer mig inte med mindre!
lyssna

Ihsahn – After
Jag måste tillstå att jag hade väldigt höga förhoppningar på den här plattan efter att ha hört smakprovet ”Frozen lakes on Mars”. Tyvärr lever inte Ihsahn upp till samma nivå hela plattan igenom, och en del av låtarna är tom. tråkiga. Och saxofonen är kanske lite överanvänd. Men jag diggar't!
lyssna

Laethora - The light in which we all burn
Svensk avant garde- döds? Jepp! Niklas Sundin från Dark tranquillity är väl den mest kända nunan i detta band, som är allt vad D T inte är nu för tiden. Spännande, oförutsägbara och rappa!
lyssna

Raunchy - A discord electric
Raunchy är perfekt bilåkarmusik! Nu när jag inte längre har nån bil så blir det inte lika mycket Raunchy i lurarna, men det går att lyssna på dem i lägenheten också, som tur är. Raunchy är knäppa. På deras två senaste plattor är den första halvan olidligt dålig medan den andra halvan är rent briljant. På den här plattan finns det låtar som jag inte ens kan lyssna på för att de är så bottendåliga, medan de sista fyra är svinbra allihopa. Jävla danskar!
lyssna

Soilwork - The panic broadcast
Trodde aldrig att jag skulle gilla Soilwork igen! Efter totala bottennapp som ”Figure number five” och ”Sworn to a great divide” trodde jag att de var ute ur matchen. Men tji fick jag, och glad ändå är jag. Riktigt bra platta. Synd bara att de valde den sämsta låten att göra video till, men så brukar det faktiskt ofta vara?!?
lyssna

Watain - Lawless darkness
Watain pendlar mellan att vara en blek kopia av Dissection till ett halvtaffligt Heavy metal-band till höjdpunkter som ”Waters of Ain”. Budskapet i musiken är för mig helt egalt, bara musiken berör så får de sjunga om precis vad fan som helst.
lyssna