Det gör man alltid, särskilt på tävlingar, av någon märklig anledning. Hur du löser problemen är upp till dig, använd de styrkor du besitter som spelare. Det finns några saker jag alltid försöker tänka på när jag ligger brunt till.
1: Kan jag komma till korgen, eller till en sänkbar putt?
Om jag inte kan det, då ser jag mig om efter ett så lätt kast som möjligt till ett fördelaktigt läge för nästa kast. Nu är det onödigt att ta risker. Jag har gjort det själv, och jag ser framförallt många andra som råchansar från dåliga lägen, nästan alltid med dåliga resultat. Låt inte ett dåligt kast eller en oturlig studs leda till fler dåliga kast och beslut. Om jag har 50 meter till korgen men inte kan komma dit, spelar det nån roll om mitt räddningskast placerar mig 25 eller 35 meter ifrån korgen? Egentligen inte, jag tar mig till korgen från båda de lägena. Om det är riskfyllt att ta sig till 25 meter från korgen, välj hellre 35 meter och riskfritt. Men om jag tror att jag kan komma nära korgen från mitt läge, då använder jag mig av listan nedan.
A: Vad har jag för möjligheter? Ofta är det första alternativet man ser det bästa, eftersom man har mest förtroende för det. Men leta luckor för olika kast. Ibland hittar man något som utklassar det först påkomna alternativet.
B: Ta bort det första hindret ur spel. Om du ska chansa, se till att du åtminstone inte fastnar direkt och får göra om kastet. Om jag får välja mellan att träffa en mycket svår lucka tidigt för att sen ha mycket yta att jobba med, mot en lätt lucka först som sedan smalnar av, då väljer jag alternativ två.
C: Snåla inte med discvalet. Det är precision som gäller, ju mindre du behöver ta i desto bättre.
D: Commit!
Jo, du har visst nånting
Ibland hör man någon utbrista ”jag har f-n ingenting här!”. Om man inte har någonting, då har man antingen en dålig fantasi, annars har man inte tittat sig omkring så noga. Visserligen finns det några ställen där man inte har någonting. Ninjabusken på hål 6 i Onsala. Törnesnåret på hål 9 i Hästhagen, Örebro. Jordgetingboet på hål 13 i Linköping. Det finns säkert fler, men jag kan inte komma på något på rak arm. För även om det vid första anblick ser hopplöst ut, brukar det alltid finnas något. En tumme över allt? Luta dig ut och kör en forehand? Om du inte ser nåt, sätt dig på knä och titta igen. En knästående forehandroller kan vara sista utvägen ibland.
Idiotgolf
Har du spelat idiotgolf? Du mot en polare, eller du mot dig själv om du råkar vara ensam på banan. Leta efter de värsta lägena du kan tänka dig, testa några olika kast från varje läge. Du får ett poäng för varje gång du lyckas att rädda dig ur skiten, dvs. ett kast ur skitläget och en putt i korgen därifrån. Först till 10 poäng vinner. Bäst är det här att göra med nån kompis, man är oftast mer uppfinningsrik när man är två. Hitta på kast, testa, träna, testa något nytt. Gärna med någon duktig lirare. Jag hade förmånen att kasta en del med Henrik Wahlman som nybakad discgolfare. En expert på att inte alltid välja det mest uppenbara kastet, och en skön snubbe. Det finns andra disctrollare runtom i Sverige, hitta en sådan och ställ er på ett skitläge och testa kast. Det ger resultat.
Att göra något bra
På min senaste ratingtävling lyckades jag med just en sådan grej. Jag ledde med tre inför andra rundan, men tappade två direkt på första hålet. En tung start kändes ännu tyngre när jag satte mig rejält i klistret på hål tre. Ett ogenomtänkt utkast studsade på ett träd och mitt in i värsta busken på hela banan. Men tack vare en tomahawk som slog runt lagom och gled på mage fram mot korgen kunde jag rädda mitt par. En sådant kast kan vända känslan. Nu har du gjort nåt riktigt bra! Jag tog mig samman och drog i fyra raka birdies för att sedan vinna tävlingen.
Mer än att kunna vända en känsla så är det viktigt att ha de här räddningskasten med sig. Om du vet med dig att du kan lösa de flesta skitlägena du kan tänkas hamna i, avdramatiserar du det hela en smula. Man är inte lika nervös för att hamna i skiten. Det börjar bli lättare att fokusera på vad du ska göra istället för att se faror överallt. Ett ”jag får inte...” kanske kan ersättas med ett ”nu ska jag...”.
Här i klippet nedan visar Mike Randolph lite olika tekniker för att ta sig ur problem. Min enda invändning är att det är lättare att göra en cut roller med en överstabil disc. En understabil disc som Stratusen han förevisar har en tendens att vika över och lägga sig på mage, och om det händer ligger man oftast väldigt långt från korgen. För egen del så tar jag nästan alltid en Firebird för cut rollers.
Nästa kapitel är det sista kapitlet, där jag knyter ihop säcken. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar