Kapitel 4: Förberedelser före kast och tävling

Före-kastet-rutin

En underskattad sak att jobba med, helt klart! Även här är bollgolfarna långt före oss. Det är sällan man ser ett proffs hasta iväg ett slag. Antalet waggles med klubban, antalet gånger spelaren tittar upp mot målet är konstanta och en del av en rutin som vaggar in dig i säkerhet och förbereder dig för ditt slag. Nackdelen med det här är att det tar en j-la tid. Det är tid vi inte har i discgolf. Vi ska kasta inom 30 sekunder från att det är vår tur, vi har kommit fram till vår disc och det inte finns hinder för vårt kast. Den som inte håller sig inom den tidsrymden ska varnas och så småningom pliktas för det. Det står i reglerna och är en del av spelet, så det är bara att köpa. Detta gör att man alltid ska börja förbereda sig inför sitt kast innan de 30 sekunderna börjar. Kolla linjer, känn på vinden, planera discval, ta fram discen (se bara till att du inte stör någon i din grupp som koncentrerar sig för sitt kast), torka av den om det behövs etc. Om du slösar hälften av dina 30 sekunder på att göra det är du ute och cyklar. Du behöver de 30 sekunderna för att göra din rutin innan kastet, med marginal för att byta disc om något oförutsett inträffar. Vinden har vänt förr, och kommer att så göra igen. 

Hur ska en rutin se ut då? Ja, det finns skräckexempel som Geoff Bennett. Jag vet inte vad han gör, försöker starta en gräsklippare? Inte något att emulera direkt. Om du behöver, ta en provsving. Jag gillar att först sikta in mig. Därefter att visualisera kastet, från att jag släppt discen till att den stannar vid målet. Medan jag gör det skakar jag loss spänningar och slappnar av musklerna. När jag är beredd, committa och kasta. Min vanliga rutin tar 10-15 sekunder, så jag har en viss marginal att byta disc/kast/taktik inför kastet. Det finns de med kortare, fördelen med det är att de kan byta disc eller kast utan att stressa. För mig funkar det inte med kortare, jag måste känna mig redo att kasta, och jag behöver mina 10-15 sekunder för det. Om man har en längre rutin än så, ligger man risigt till eftersom man inte har tid att göra om sin rutin om man ändrar sig.

Ett par väldigt viktiga saker här: Din rutin ska inte innehålla tankar på teknik. Teknik tänker vi på övningsfältet, inte på banan. Träna med din rutin på övningsfältet. Gör samma sak inför varje kast tills det sitter i ryggmärgen. Det är en mycket viktig del för att bli en bättre discgolfare. Och om du inte tror på mig, lyssna på Annika, en av de mest framgångsrika golfarna någonsin! 

Rutiner inför tävling

Nu när du ska på tävling, har packat bagen med discar du känner förtroende för och har förberett dig på alla möjliga tänkbara och otänkbara sätt, så vill jag ge några tips om vad man bör göra dagen innan. Först och främst bör du åka i god tid så att du har möjlighet att spela in banan. Det finns en del Do's och Don'ts här, tycker jag:

Vind

Vind är ett av mina favoritämnen. Bollgolfare är i allmänhet bättre på att läsa av vinden än discgolfare, trots att bollar påverkas mycket mindre än discar. Detta tycker jag är mycket märkligt. Om du hittar någon lokal spelare att snacka med, fråga då gärna om den normala vindriktningen. Helst innan du ger dig ut på banan. Kanske blåser det från ett ovanligt håll just idag, när du spelar in banan? Det andra du bör göra är att bestämma den generella vindriktningen för dagen. Har du pejl på den är mycket vunnet. Du kan stå på ett utkast där det är vindstilla, men om hålet öppnar upp framåt fairway så kan du ändå ha skaplig koll på hur vinden blåser därute. Visst kan man bli överraskad av oväntade kastvindar eller oförutsedda vindtunnlar, sånt bör man också vara uppmärksam på under ett inspelsvarv. Vi har nog alla varit med om att vinden har vänt från inspelsvarvet tills dess att tävlingen startar. Det försvårar givetvis, men om man förberett sig noga spelar det inte lika stor roll.

Vikten av goda förberedelser

Min uppfattning är att ju mindre man behöver tänka under ett tävlingsvarv, desto bättre. Allt fokus kan då gå till att utföra dina kast på bästa sätt. En nyckel till det är en bra strategi. En bra strategi är inte ”vilken disc ska jag kasta på det hålet”, den är mer än så. Den är ett förhållningssätt till hålet. Titta noga på avstånd på hålen när du spelar in banan. Notera OB-linjer och andra hinder. Håll koll på lokala regler. Vinden kan som bekant ändra sig. Se dig omkring när du spelar in banan. Inte bara raka linjen mot korgen, utan omgivningarna. Vad är bästa missen på ett hål? Vad är värsta? Många kastar 5 drajvar från utkastet, plockar upp discarna och lägger högst i en putt i korgen. Visserligen är inte puttning lika klurigt i discgolf som i golf, men jag tycker ändå man ska ge det lite tid här. Gå runt korgen och kika. Vilken putt vill jag helst ha här? Ska jag kasta förbi korgen, eller ligger jag bättre lite kort om? Från vilket håll ligger vinden på vid korgen? Allt för att känna sig bekväm inför morgondagen.

Ibland har man inte tid med ett riktigt bra inspelsvarv. Istället för att då stresskasta dig runt banan så kan du promenera runt den. Det tar en bråkdel av tiden och ger mer. Du stressar inte, du hinner se dig omkring bättre och du får en bättre känsla för vindarna och terrängen. Jag vet att det är svårt, särskilt om man åkt en längre sträcka och det rycker fett i kast-armen, men testa själv så får du se.

Den låsta strategin, eller den öppna?

För- och nackdelar. Ja, om du har bestämt dig innan för hur du ska attackera hålen på en bana behöver du inte tänka och tveka, det är bara att gå ut och göra det. Om vi hade varit robotar hade det varit busenkelt. Men vi är människor, och vi har bra och dåliga dagar. Jag tycker att man ska ge sig själv lite armbågsutrymme i sin spelstrategi. Du kanske har dagen när allt sitter? Låt då inte en alltför konservativ strategi begränsa dig. Kanske funkar inget idag? Spela ännu mer konservativt, försök att överleva varvet. Ibland kan det räcka med att sätta upp lägre mål på banan och lyckas med dem så att känslan återvänder. Kanske kan du hitta tillbaka till spelet några kast längre fram?

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig

Vi spelar ju för att det är roligt, eller hur? Det kan hända att man drar iväg på en endagstävling på en bana man aldrig spelat innan. Vi gjorde en sån grej helt nyligen. Om man ändå vill sätta målet att prestera något på tävlingen, finns det några tips jag kan komma med, så att man inte står som ett blankt kort på första utkastet. Det handlar om att känna sig själv och sitt spel, tycker jag. Om man vet hur långt man kastar sina discar med olika kast i meter, har man mycket vunnet. Det är givetvis roligast att mäta longest drive, men vi har oftast inte så många kast på en bana. Däremot har vi ofta många hål mellan 60-100 meter. Om du har pejl på hur långt du kastar olika discar med olika kast inom det intervallet är du bra förberedd. Ibland utsätts vi för optiska illusioner från ett utkast. Det kan då vara mycket värt att jämföra sin känsla för hur långt hålet är med hur långt det är i meter. Jag frågar ofta om längderna på hålen, mest för att se efter om längdkänslan jag hade stämde. Om man får sin känsla bekräftad blir det genast lättare att committa för sitt kast. Om du har svårt att hitta en känsla för hur långt hålet är, kolla antalet meter och jämför med ett lika långt hål på hemmabanan.

Fråga, fråga, fråga. Finns det OB? Finns det en hemmaväg att spela hålet? Brukar folk göra tvåor här? Såna saker. Med svaren på de frågorna kan man oftast ganska enkelt bena ut sin spelstrategi på hålet. Ett generellt råd är att inte vara för aggressiv första gången man spelar en bana, särskilt på tävling. Kasta hellre lite konservativt. Finns det någon värre känsla än när man tycker att man gjort ett bra kast, för att få höra att ”nej, den ligger OB”? Det kan paja dagen för vem som helst. Notera hindren på vägen, men fokusera på din kastväg. Man kan lätt fälla sig själv om man börjar fokusera på fel saker. Man övertänker sitt kast. Här har vi en fördel mot bollgolfarna. Vi har 30 sekunder på oss. Vi har egentligen inte tid att övertänka.

Om du följer de råden och dessutom kastar bra, ska du inte behöva göra några onödiga OB-besök. Du kanske inte ger dig själv chansen att göra birdie på alla hålen, men som jag sade tidigare så är inte det nödvändigt. Känslan av att inte göra bort sig slår ofta känslan av att göra birdies blandat med bogeys.

Nedan är en hel spelfilm om att övervinna sina demoner. Den är lite seg, och för den som inte gillar golf kan den nog till och med vara en ren plåga. Jag tycker dessutom att Shia Labeouf är en kass skådis, så jag ser den inte gärna. Men ta en titt vid precis en timme och femton minuter. Det är en dramatisering av att fokusera. Hindren noteras men tas sen bort ur medvetandet. Allt fokus är på målet. Men sedan smyger sig tankarna på, här illustrerade av skuggorna som faller in på klubbhuvudet. De mentala demonerna. Fokus bryts. Slaget misslyckas. 

Nästa kapitel handlar om problematiska lägen, alltså om att ligga i skiten på ren svenska.