Musikåret 2010 (pt II)

Att göra en stor hyllningslista till fjolårets bästa musik tog på krafterna. Det är inte lätt att vara positiv så länge. Det här inlägget tog faktiskt bara en halvtimme att skriva, när jag väl hade fått idén. Självklart saknas här många grupper, de är inte med på grund av att jag inte ens har lyssnat på deras släpp. Jag menar Korn, Avenged sevenfold, Tarja osv, varför bry sig om vad de släpper? Jag väljer att ta med band som jag har haft förhoppningar på och band vars musik jag en gång i tiden uppskattat. Så här blev resultatet:

Aeon – Path of fire
Jag är ledsen, men det här är alldeles för korkat för mig. ”Men Facebreaker då?”, kanske någon invänder? Skillnaden är ganska fin, men den finns ändå där. Facebreaker vet att de är korkade och hymlar inte med att texterna är rent blaj. Alltså blir det charmigt. Det här blir däremot bara pinsamt!

Therion - Sitra Ahra
Att plattan inte skulle vara särskilt bra, det hade jag inga tvivel om. Men Therion gjorde ändå Beyond sanctorum! Har man lyckats så bra en gång, då borde det ju finnas talang någonstans? Jag kan uppskatta delar av det de gjort senare, Secret of the runes, ett par låtar vardera på Lemuria och Sirius B. Men detta är så gränslöst dåligt att man blir sugen på att emigrera.

Darkthrone - Circle the wagons
Jag vet inte exakt när eller exakt varför det gick åt helvete, men åt helvete gick det. A blaze in the northern sky! Under a funeral moon! Transilvanian hunger! Circle the wagons? Vafan, det här låter knappt ens som musik i mina öron.

Volbeat - Beyond hell/above heaven
Aj vad tandlöst och tråkigt det här låter. Nu förväntade jag mig inte särskilt mycket, jag har aldrig varit särskilt förtjust i Volbeat. Jag kan lyssna på första plattan, för den är det i alla fall lite stake i, men här sätter jag gränsen. Adjö, good bye, auf wiedersehn!

Engel – Threnody
Jag såg Engel live en gång. Visserligen bara två låtar, och visserligen stupfull, men det lät fantastiskt. Det här däremot är allt annat än fantastiskt.

Solution .45 - For aeons past
Jaha, så man hoppar av (eller får sparken från) Scar symmetry, och skiter snabbt som ögat ur sig en blek kopia av originalet? Undrar vad tanken var, särskilt eftersom grabben är med i ett otal andra grupper, vissa av dem väldigt bra. Ta The few against many eller Torchbearer tex. Gör musik med dom istället, för det här är det väl ingen som blir glad av?

Meat Loaf - Hang cool teddy bear
Jag har alltid älskat Meat Loaf. Hans näst senaste alster Bat out of hell III: The monster is loose är helt klart en riktigt bra platta. Det här däremot är svårare att ta sig igenom.

Borknagar – Universal
Vem gillar Borknagar och varför? De har alltid haft en fruktansvärt tam produktion på sina plattor och låtskrivarna är mer eller mindre tondöva. Ja det kanske finns någon tanke om att göra ”obekväm” musik, men den faller platt pga. bristande talang. När nu dessutom Vintersorg tar ton, då är det inte mycket kvar som är rätt med den här plattan.

Rotting Christ – Aealo
Varannan skiva? Undrar hur det kan bli så? Genesis = Världsklass! Sanctus Diavolos = Högst medelmåttig! Theogonia = Världsklass igen! Aealo = Mjnäa! Allt som är bra på varannan platta är som bortblåst på de andra. Det är nästan som om en annan låtskrivare tog över jobbet och försökte kopiera, men inte lyckades fånga känslan.

Dark Tranquillity - We are the void
Det här är mer tråkigt än dåligt. De fick fin kritik för pärlan Inside the particle storm på förra plattan, följaktligen återfinns här två halvdana låtar i samma stil. Ändå är det de som är bäst på plattan. Fan, det var ju inte särskilt länge sen Dark Tranquillity var riktigt bra? Hoppas att detta bara är ett måndagsex till släpp.

Raubtier - Det finns bara krig
Den här plattan är lika bra som deras förra.

Dimmu Borgir – Abrahadabra
Jag gillar låten Gateways. Deras förra skiva, In sorte diaboli, är stark rakt igenom. Men förutom nämnda låt är detta rent ovärdigt. Hur kan man döpa en låt till Dimmu Borgir när den är så dålig? I don't fatt it!

Som bonus slänger jag in förra årets stora kalkon. Placerad mitt i en platta som i övrigt är helt okej finns detta svarta får. Jag trodde inte mina öron första gången jag hörde den. Oj oj oj!