Äntligen är det sammanfattat! Är plattan inte med på denna lista, då är den inte värd att lägga energi på. Om jag inte har missat den förstås.
Agrypnie - 16[485]Sällan har jag hört en skiva med ett så kompakt ljud. Allt har komprimerats till en liten fåra i mellanregistret och ligger där och bråkar om plats. Det låter fantastiskt men det är faktiskt huvudvärksframkallande i större doser. Den här skivan har en speltid på över 70 minuter, kanske inte är så underligt att jag tycker att den första halvan är bäst? För att testa min hypotes drog jag nu på en låt som tidigare har känts som utfyllnad, men den verkar te sig så bara för att den ligger näst sist på skivan. Nu när jag lyssnar på den så är den lika stark som övrigt material. Vad är Agrypnie för nåt då? Melodiös post- black metal, kan jag nog skriva. Alla texter är på tyska, men eftersom jag bara i undantagsfall bryr mig om texter så gör det inget. Tur för mig, det gör att jag kan lyssna på väldigt korkad musik. Gränsen går vid Aeon har jag märkt. I alla fall är detta en skiva med en väldigt lång livslängd, jag har lyssnat på den sen i våras och inte tröttnat ännu, vilket är enastående!
Alcest - Écailles De LuneBlack metal blandat med Shoegaze, med fokus på fina melodier. Med största säkerhet det snällaste släppet i fjol, kanske borträknat någon pop-skiva. Om man som jag är melodiletare så bör man inte missa detta album, det är späckat med alldeles fantastiskt vackra melodier. Och tyvärr lite väl gay sång emellanåt.
Abigail Williams - In the absence of lightDen här plattan verkar det inte vara många som uppskattar, och visst, jag kan förstå invändningarna. Standardiserat, utan överraskningar, tråkig produktion etc. Med den attityden borde väl ingen gilla AC/DC och Motörhead heller? Ta det för vad det är, ett gäng välskrivna och fint framförda låtar som låter lite som Dimmu Borgir gjorde runt sekelskiftet.
Algaion – ExthrosDen här plattan är bättre än Aealo, det borde väl räcka för att stryka Kamijo medhårs va? Jag tror att jag gillar denna bäst av Algaions släpp över huvud taget, borträknat demokasetterna förstås. Det jag inte gillar är pop-strukturerna, de gör plattan lite väl slipstreamad för min smak.
Barren earth - Curse of the red riverEn väldigt mossig platta. Det låter nästan exakt som Amorphis - Tales from a thousand lakes, och den kom ju för fan redan 1992. Inget nytt under solen med andra ord, men ett gäng bra låtar gör denna platta värd att lyssna på ett par gånger.
Cradle of filth - Darkly, darkly, venus aversaCradle of filth har sett sina bästa dagar, men har ändå fått lite av en nytändning. Inte lika bra som förra albumet, men här finns en handfull guldkorn till låtar som tål att lyssnas på!
Danzig - Deth red sabaothGammelgubben tar ton. Medan ungefär hälften av skivan är trist och trött är den andra halvan ett gäng låtar som står upp bra mot bakkatalogen.
Dark fortress - Ylem2010 är Tysklands år! Förutom Rammstein och Gamma ray har jag aldrig uppskattat musik från detta land. Rammstein tröttnade jag på efter ”Mutter”, och Gamma ray gjorde bara en helgjuten skiva i mina öron, nämligen ”Land of the free”. Jag hoppas och tror att Dark fortress, trots sitt usla bandnamn, håller längre. Den här skivan är nämligen väldigt varierad och spännande. Liksom Agrypnie vill jag gärna kalla detta för post- black metal. Just för att materialet faller utanför mittfåran så pass mycket. I annat fall måste jag nog vidga min vy om vad BM egentligen är.
Dawnbringer – NucleusDet här, mina damer och herrar, är något ganska unikt. Klassisk heavy metal med dubbla gitarrer och halvtafflig sång. Det unika är att det känns fräscht, ärligt och relevant. Dessutom är låtarna skitbra. Lyssna!
Desultory – Counting our scarsDesultory har aldrig utmärkt sig enligt mig. Visst, Into Eternity var rätt bra när den kom, men den hade inte samma kaliber som de släpp Entombed gjorde. Den här skivan är den bästa de har gjort, fortfarande inget jag tokdiggar, men väl värt att ge några lyssningar. Svensk dödsmetall som låter som om det var 1994. Det är bra!
Enslaved - Axioma ethica OdiniJag är fortfarande kluven gentemot Enslaved. Trots att de gör egensinnig och ärlig musik så tråkar den allt som oftast ut mig. ”Vertebrae”, deras näst senaste släpp, var riktigt långtråkigt. Jag tror att det har med skalorna de använder sig av. Samt att trummorna var stentrista och produktionen låter tandlös och oinspirerad. På detta släpp är dessa tre punkter mer eller mindre åtgärdade allihopa. Visst tråkar de ut mig emellanåt, men det här albumet är klart mer spännande, det bästa sedan 2004 års ”Isa” tror jag.
Facebreaker – InfectedFacebreaker har släppt samma unkna gore-dödsplatta ett par tre gånger nu. Den här är inte lika bra som den förra, men inte långt efter. Egentligen gillar jag inte musik som inte aspirerar till något nytt, men det här är alldeles för mysigt för att inte charmas av.
Gazpacho - Missa AtroposNorsk progressiv rocks främsta gör en mässa till en grekisk ödesgudinna. Klart jag lyssnar på den, och klart jag gillar den. Det går att plocka fram en handfull låtar härifrån som håller att jämföras med genrens stora, tyvärr är resten lite långtråkigt att lyssna på. Defense mechanism, Snail, Missa Atropos, Vera och Will to live är låtar som kommer att leva länge, helt klart!
Hate – ErebosDet hörs direkt att det är ett polskt band i farten här. Kan det vara den rena produktionen, den militariska disciplinen i spelandet, eller kanske öststats-engelskan? Hur som helst ett kraftbesked av Hate, plattan håller samma höga klass som föregångaren Morphosis. Är det polskt jag känner för, då väljer jag Hate över Vader eller Behemoth åtminstone 6 dagar i veckan.
Ihsahn – AfterJag måste tillstå att jag hade väldigt höga förhoppningar på den här plattan efter att ha hört smakprovet ”Frozen lakes on Mars”. Tyvärr lever inte Ihsahn upp till samma nivå hela plattan igenom, och en del av låtarna är tom. tråkiga. Och saxofonen är kanske lite överanvänd. Men jag diggar't!
In mourning – MonolithDet är en bra platta det här, inget snack. Men jag är ändå lite besviken. Liksom på debuten är det i de kortare, rappare numren som bandet är som bäst, problemet är att på denna andra platta lyser dessa med sin frånvaro. En enda låt under 5 minuters-strecket är för lite, gör kortare låtar dammit!
Keep of Kalessin – ReptilianIbland går det fort utför. 2006 års Armada är en av de bästa black metal-skivor som släppts. 2008 års Kolossus har sina poänger men är mycket tråkigare än sin föregångare. 2010 års Reptilian är mer dynamisk än sin föregångare, men jämfört med Armada är det fortfarande en rejäl djupdykning. Till nästa platta hoppas jag att bandet tar sig i kragen och börjar spela tuff musik igen, men det hindrar mig inte från att smådigga denna så länge.
Khoma - A final stormMin största invändning mot denna platta är att sångaren låter gnällig. Att de inte fått till några hits i samma kaliber som Medea, Stop making speeches och One of us must hang är förlåtligt och förståeligt. Fortfarande bra, bara inte lika bra som debuten.
Kvelertak – KvelertakKnäppa norskar i farten. Ibland är det riktigt bra det här, men jag gillar inte när de snor andra gruppers material rakt av. I till exempel första låten har de rippat både Ulver och Immortal, jag tycker det är mer beigt än kul. När de gör sin egen grej är det bättre!
Laethora - The light in which we all burnSvensk avant garde- döds? Jepp! Niklas Sundin från Dark tranquillity är väl den mest kända nunan i detta band, som är allt vad D T inte är nu för tiden. Spännande, oförutsägbara och rappa!
Monster magnet – MastermindUträknat gång ut och gång in så reser sig ändå Monster magnet och gör en riktigt skaplig platta. Klart bättre än deras föregående sömnpiller till platta, och jag har en känsla av att denna kommer att växa ytterligare med tiden.
Raunchy - A discord electricRaunchy är perfekt bilåkarmusik! Nu när jag inte längre har nån bil så blir det inte lika mycket Raunchy i lurarna, men det går att lyssna på dem i lägenheten också, som tur är. Raunchy är knäppa. På deras två senaste plattor är den första halvan olidligt dålig medan den andra halvan är rent briljant. På den här plattan finns det låtar som jag inte ens kan lyssna på för att de är så bottendåliga, medan de sista fyra är svinbra allihopa. Jävla danskar!
Soilwork - The panic broadcastTrodde aldrig att jag skulle gilla Soilwork igen! Efter totala bottennapp som ”Figure number five” och ”Sworn to a great divide” trodde jag att de var ute ur matchen. Men tji fick jag, och glad ändå är jag. Riktigt bra platta. Synd bara att de valde den sämsta låten att göra video till, men så brukar det faktiskt ofta vara?!?
The ocean – Heliocentric/AnthropocentricNy upptäckt för mig, detta band. Inte så mycket att skriva här, förutom att det inte är så pjåkigt. Lite pretentiöst kanske, men opretentiös musik är inte min grej. Varför ska man lyssna på ett band som inte försöker göra världens bästa låt? Jag nöjer mig inte med mindre!
The pineapple thief - Someone here is missingBara på grund av titelspåret och avslutande ”So we row” är denna platta med på listan. Underbara låtar! Resten är tyvärr ganska meh
The wretched end – OminousDet här är ganska likt Zyklons första platta, tyvärr minus de superba låtarna. Hantverket är gott, men det är faktiskt inte förrän i sista låten, Zoo human syndrome, som det låter riktigt, riktigt bra. Har dock goda förhoppningar om detta band i framtiden!
Torture division - Evighetens dårarBröldöds från Örebro tar plats på listan. Egentligen är det här inte min melodi, jag brukar kräva mer avancerade grejer för att gå igång, men detta är ett undantag. Dom har drivet, och ett bra driv väger upp mycket annat.
Watain - Lawless darknessWatain pendlar mellan att vara en blek kopia av Dissection till ett halvtaffligt Heavy metal-band till höjdpunkter som ”Waters of Ain”. Budskapet i musiken är för mig helt egalt, bara musiken berör så får de sjunga om precis vad fan som helst.
Jag skulle kunna fortsätta ett tag till, men väljer att sätta punkt nu tror jag.
