Jag är inte nån stor
fantast av heavy metal. Lite Iron Maiden då och då, mer blir det
egentligen inte. Med få undantag. Ett av de undantagen är Nucleus
med Dawnbringer.
Ofta är heavy metal
polerad. Inte så med Dawnbringer. Ofta sjungs det i de höga
registrena. Inte Dawnbringer. Sångaren är faktiskt inte mycket till
sångare, i varje fall vad gäller röst och teknik. Detta balanseras
dock väl upp av känslan i sången. Det finns nåt i Dawnbringers
musik, särskilt på plattan Nucleus, som talar rakt till mig.
Bortsett från någon skiva med Bruce Dickinson finns det ingen annan
heavy metal som gör det.
Det är avskalat.
Trummor, bas, gitarrer och bas. Det känns som att max 16 kanaler var
tanken vid inspelningen, säkert har knappt ens hälften av de
använts. Tekniskt är de inte några virtuoser, nån av medlemmarna.
Återigen är det känslan som gör musiken till något alldeles
speciellt för mig. Det känns gammalt, men ändå väldigt fräscht. Tidlöst på nåt sätt.
Kanske finns det någon
som får samma intryck? Den här skivan har lyst upp mången stund
sen jag hittade den för en handfull år sedan. Tyvärr finns inte
plattan på Spotify, däremot finns de två uppföljarna. Även de är
bra, men jag saknar det helgjutna intrycket som Nucleus ger. Länkar
till skivan på youtube istället. Kör den från början till slut
vetja. Jag kan inte ge nån direkt favorit, om jag skulle försöka
landar jag väl på Like an earthquake. Men det varierar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar