Musikåret 2011 del tre

12/7 Decapitated - Carnival is forever
Vid sommartid kommer Decapitated med en jävla giv. Hårt men melodiöst och omväxlande. Eftersom det är ett polskt band så var det bara en tidsfråga innan de släppte nåt jag fastnade för ordentligt, jag gillar visst nästan alla större polska metalband.

9/8 Fleshgod apocalypse – Agony
Augusti var en tokbra musikmånad. Inte helt oväntat toppade Fleshgod Apocalypse sina båda tidigare släpp, minin som utkom i fjol var en fingervisning om kommande stordåd. En av årets bästa plattor! http://www.youtube.com/watch?v=xjKyzwqIT7s

19/8 Ghost brigade - Until fear no longer defines us
Det brukar falla sig så att jag delar ut ett toppbetyg per år, och i år går det betyget till Ghost Brigade med videon Clawmaster. Plattan i helhet når tyvärr inte samma höjder som den föregående Isolation songs, men så var den plattan också den bästa finska på mycket länge. Om inte någonsin.
http://www.youtube.com/watch?v=6kubmMxykI8

19/8 Leprous – Bilateral
Å ena sidan är det här rätt löjlig musik. Så fort ordet progressiv kommer på pränt så gäller det att se upp så man inte får nåt som liknar Pain of Salvation. Å andra sidan är det jättebra musik. Eget, uttrycksfullt som bara tusan men ändå ganska catchy. De har dock en bit kvar upp till sin läromästare Ihsahns nivå.

23/8 Blood red throne - Brutalitarian regime
Det här är mitt favoritband när det gäller Amerika-döds. Men nya plattan är en besvikelse! Det var bättre förr, kanske beror det på att Tchort har hoppat av? Såg nu att basisten Erlend Caspersen är borta även han, kanske sjunger (brölar) BRT på sista refrängen (något som saknas på denna platta).

13/9 Anthrax - Worship music
Det här kan släppet kan liknas vid Guns 'n' Roses – Chinese democracy. Det har tagit låååång tid att få ut och det har föregåtts av oändliga spekulationer. Liknelserna slutar som tur är där. Albumet är bra, riktigt bra till och med. Nygamla sångaren Joey Belladonna låter bättre än någonsin, vilket i detta fall räcker upp till nivån ”med knapphet godkänt”. Låtarna är den stora behållningen, In the end är absolut en av de bästa bandet någonsin har skrivit!

14/9 Opeth - Heritage
Visserligen har plattan växt lite sen första kallduschen den gav, men det här är ändå en av årets stora besvikelser. Var tog melodierna som fick mig att älska bandet vägen? Var är dynamiken mellan sprött och benhårt? Var är låtarna som fick mig att glömma tid och rum i 10 minuter? Borta, tillsammans med ambitionen att skapa något eget och nytt. Det är aldrig roligt att se något man har älskat förvandlas till mediokert skval, och insikten att man aldrig kommer att få något nytt i klass med Ghost reveries smärtar.

23/9 Machine head - Unto the locust
MH fortsätter att imponera. Finns egentligen inte mycket mer att tillägga. Ja det skulle väl vara att släktskapet med klassisk heavy metal som Iron Maiden blir tydligare för varje släpp.
http://www.youtube.com/watch?v=bU7qme80jj0&feature=related

27/9 Mastodon - The hunter
Till skillnad från Machine head så når Mastodon inte upp till samma nivå på nya plattan. Titelspåret låter förvisso som om det vore hämtat från föregångaren Crack the sky, och de avslutande Bedazzled fingernails och The sparrow är riktigt bra, men annars ger plattan intrycket av att vara lite av ett hafsverk.

28/9 Within Y - Silence conquers
Del tre avslutas med Göteborgsdöds. Stentrist,eller hur? Within Y var stentrista i början av sin karriär, de första plattorna Extended mental dimensions och Portraying dead dreams är så tråkiga att tiden går sönder. Men på 2008 års The cult vågade de ta ut svängarna mer, något som verkligen har blommat ut på nya plattan. Låtar som She, Asylum och Smothered har gått varma under de två månader sen plattan kom ut.