Att Sveriges politik mer och mer likriktas är förstås ganska naturligt. Vi får överstatliga direktiv från EU. Men detta är inte det stora problemet. Media missköter sin uppgift i mina ögon. De har själva tagit på sig och skrivit under på dessa uppgifter, men visst klingar de formuleringarna ganska tunt i dagens samhälle? Vill man läsa om politiska skeenden i olika vinklingar och uppfattningar bör man hålla sig långt borta från tabloidpressens sensationsorgier. Jag vänder mig mot bloggosfären och kommentarerna på tidningarnas hemsidor snarare än artiklarna själva. Mycket vinklat och rent nonsens får man vada igenom, men när man står på andra sidan strömmen och ser tillbaka över det grumliga vattnet känns det ändå som om man har ett bättre grepp om situationen än vad medias förenklade, vridna och tabloidanpassade översiktsbild ger. En politiker måste nästan göra bort sig för att hamna i tidningen, ett väl utfört arbete går osett förbi oss. Media kan gnälla bäst de vill om sjunkande upplagor och sina försök att bara ge folket vad de vill ha, men det är verkligen att göra det alltför enkelt för sig. Jag har större förhoppningar om folket, större krav tom, än att vi enbart vill läsa om fylla och brott bland politiker. Jag tror att om media höjer ribban en smula så har folket inget emot att följa med.
Ett annat problem medias rapportering åtminstone är delskyldiga till är personifieringen av politiken. Vi har egentligen inte personval, eftersom väljarna i vallokalen i väldigt liten utsträckning nyttjar sig av denna möjlighet. Väldigt få personer har blivit inkryssade i riksdagen. Jag förstår till viss del medias försök att sätta ett ansikte på svensk politik, men kontentan blir att de målar upp en falsk verklighetsbild. Jag för min egen del kunde inte få mig att rösta på sossarna i förra valet pga Mona Sahlin. Jag förknippar socialdemokratin i Sverige med Mona. Hur fel är egentligen inte det? Valet handlar helt enkelt inte längre om politik, det handlar om vilken person jag ogillar minst. När media endast skriver om personerna i partierna gör de helt fel i sina uppgifter om att upplysa det svenska folket.
Ett annat problem är USA. I USA har de tvärtom mot här personval, där står och faller partierna med kandidaterna. Valcirkusen följs noga av media, då denna är en av världens mest utstuderade politiska processer. När sedan den svenska valrörelsen, som traditionellt har väldigt lite gemensamt med den amerikanska drar igång, då kläs den av media upp i samma skrud. Hätska ord mellan politiker medan partipolitiken och sakfrågorna ofta står i skamvrån. Här hjälper media i stor utsträckning till att sätta agendan, och bör ta ett större samhälleligt ansvar.
Allt hänger samman med vartannat. Så även kommersialiseringen av politiken. Svenskarna är inte längre statiska i sina politiska val, man är inte längre sosse för livet. Man är inte längre medlem i ett politiskt parti. Allt fler väntar längre och längre in i valkampanjerna innan man bestämmer vilket parti man lägger sin röst på, och media spelar större och större roll för valutgången. Väljaren måste mer och mer ses som en konsument av politik snarare än en medveten medborgare, och detta likriktar politiken. Man kan inte längre på ett effektivt sätt sälja in en komplex och idealbaserad politik, utan politiken måste kunna sammanfattas på 30 sekunder för att man ska kunna få ordet i en debatt.
Del 3 följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar