Har mycket snurrande i huvudet just nu, och bästa sättet att få rätsida på snurrande huvuden brukar vara att samla ihop tankarna till en text. Det började egentligen med en video på youtube där Jimmie Åkesson ställer frågan till statsministern varför svenskar som folkgrupp inte innefattas i lagstiftningen om hets mot folkgrupp. Antar att många har sett klippet och har en åsikt om det. Annars har du en länk till det här. Läser man lite i kommentarsfältet på så verkar folk uppfatta Reinfeldts svar som om han förnekar att det finns något svenskt. Jag skulle vilja säga att Reinfeldt hävdar att svenskar och svenskt är så diversifierat i Sverige att det inte går att lagskydda svenskar på samma sätt som minoriteter. I Sverige finns redan lagstiftning som skyddar mot kränkning, hets mot folkgrupp är ett ytterligare skydd för utsatta grupper, bortom individens skydd. Att inkludera "svennar" i hets mot folkgrupp skulle skapa ytterligare motsättningar mellan svenskar och invandrare. Jag är ingen lagexpert, men vad jag förstår så tillkom lagen om hets mot folkgrupp 1948 för att ge ett speciellt skydd för extra utsatta folkgrupper.
Många har dock tolkat Reinfeldts retorik på ett annat sätt, vilket säger mig att det här inte är så självklart som den gode statsministern försöker få det att framstå. Vad är egentligen svenskt? Jag har själv inte lätt att sätta fingret på vad som är svenskt, förutom självklarheter som språket, smörgåstårta och Pripps blå. Det känns som om hela den svenska kulturen har hamnat i en identitetskris. Visserligen har vår nationaldag nyligen blivit en helgdag, men vad görs egentligen för att bevara vårt kulturarv?
I en riktigt intressant föreläsning förra veckan så sade föreläsaren att SD hänger sig åt kulturrasism. Att de tycker att den svenska kulturen är överlägsen andra. Så? Jämför med denna artikel. Vad tror ni Japanerna skulle säga om vi kallade dem för kulturrasister? Jag tycker att den svenska kulturen är överlägsen många andra. Talibankulturen. Mellanöstern. Afrika. Ryssland. Jag menar då alltså inte kulturarvet dessa länder och människor har, utan den levande kulturen. Dagens samhälle. Om vi inte anser vår kultur bättre, om vi inte är stolta över den, hur ska vi då kunna kommunicera den och lära ut den till flyktingar och invandrare som kommer hit? Vi marknadsför den väldigt dåligt, och det tror jag är en bidragande orsak till att integrationspolitiken fungerar så dåligt. Vem vill ta till sig något som knappt ens vi infödda vill kännas vid?
Ica-reklamen under fångade mitt intresse just av dessa skäl. Vi blandar ihop folkdräkter och taco fiesta. Och den har en poäng. Vi svenskar är väldigt snabba att uppsnappa saker utifrån. Vem förknippar inte redan tacos med helger trots att det inte funnits i Sverige i mer än knappa 20 år? Samtidigt sticker den mig i ögonen av det skälet att jag inte ens kommer ihåg vilken maträtt eller vilken företeelse som tacon ersatte. Jag antar att den sedan länge är glömd.
Ica-reklam
Del 2 följer...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läsvärt inlägg med en del poänger. När Sverigedemokraterna vill uppmuntra svenska värderingar och traditionellt svensk kultur så kallas de för kulturrasister. När Saudiarabien subventionerar moskébyggen i Sverige och muslimer kräver sharialagar, separata badhus för kvinnor och män så kallas det religionsfrihet. Ganska så märkligt.
SvaraRaderaDet finns en tydlig agenda att tona ner allting. Även vårt historiska arv. I skolan läser man ingenting om vår hedniska och kulturella mytologiska skatt: asatron. Likaså läser svenska och ryska elever om samma historiska slag. Svenskarna får lära sig om de vi förlorade mot Ryssland och ryssarna om de som de vann mot svenskarna. Aldrig omvänt.
Det är fullkomligt bisarrt. Tror ni inte att italienarna läser om sin gamla mytologi eller om romarriket? Det är det ENDA de läser om enligt min italienska vän.
Möjligen finns det en generell åsikt om att vi inte har någon kultur i Sverige. Det är i så fall en konsekvens av en systematisk indoktrinering. Gudskelov finns det fortfarande några som kan tänka självständigt. Men de blir färre och färre verkar det som.
Ja, att ungarna inte får lära sig mer om kulturarvet är skandalöst, jag håller med. Samma sak med svensk historia.
SvaraRaderaJag tror att jantelagen har fritt spelrum när det gäller svensk kultur. Kanske priset för vår egenhyllade neutralitet är kulturskymning? Genom att vara så grå som möjligt trampar vi inte nån på tårna och kan följaktligen stå som åskådare när andra länder runtomkring träter?
Sen håller jag inte med om det här med systematisk indoktrinering, om jag inte helt har missat doktrinen? Det är snarare en doktrin i att vara svensk som saknas, än att det lärs ut hur fel det är att gilla traditioner, seder och historia.
Tystnadsspiralen, den fula självuppfyllande profetian kommer in i det du säger om att det verkar bli färre och färre.
Slutligen, om någon undrade, NEJ, jag röstar inte och kommer inte att rösta på SD. Deras politik ligger väldigt fel och står på kant mot mycket annat jag har i huvudet.
Intressanta tankar. För egen de tror jag att problemet med kulturens ställning i Sverige är en allmän anti-intellektualism mer än något annat. Glöm inte att Norge och Sverige har den lägst utbildade politikerkåren i Europa, med flera partledare helt utan beröring av högre utbildning. Kulturministerposten, eftersom kultur nu var på tal, behandlas som en ren bestraffningspost inom samtliga partier. Hade Sverige varit en kulturnation hade politiken lockat personer som Stig Strömholm och Lars Engwall, vilket nu inte är fallet. I stället får vi på vissa håll ett slags omvänd Platons stat där de enda som kan tänka sig att syssla med politik på heltid är de minst lämpade.
SvaraRaderaVad gäller SD med flera tror jag dessutom att vi har att göra med en naiv uppfattning om distinkta kulturer. Företrädarna för partiet verkar till skillnad från de högerpopulistiska partierna på kontinenten vara ett slags nationalromantiker, vilket sådana detaljer som Åkessons hyrda bygdedräkt tydligt understryker. Han och många andra tror säkert att bygdedräkter, polskedans, köttbullar m.m. är urgamla och distinkta kulturbärare utan motstycke i övriga Euroasien. I själva verket är nordisk folklig kultur mestadels gesunkenes Kulturgut. Detsamma gäller synen på äldre indoeuropeiska pantheon i förhållande till lokala varianter som van- och asakult - många s.k. nyhedningar är rena rudbeckianer i sin historieuppfattning där. Har ni tänkt på att intresset för germansk kultur ökar i takt med försämrade kunskaper i klassiska språk? Brist på grundläggande bildning ökar naturligen intresset för lokala och inomspråkliga kulturyttringar i stället för de som tidigare spridits över världen. Jag påstår inte att det är den enda förklaringen till germansk vurm i nordeuropa, men troligen är den av viss betydelse. Ordet 'arv' finner jag f.ö. olämpligt just därför: man ärver inte kulturgods automatiskt utan varje generation måste erövra det för egen del (gäller även det materiella kulturarvet, artefakter saknar betydelse utan någon direkt förståelse för dem). Om så inte sker förlorar kulturyttringen sin kraft och glöms bort, måste sedan hjälpas upp med den typ av revival som nationalromantiker likt Zorn, Westman, Heidenstam, Åkesson m.fl. önskar till stånd.
Spot on! Bra skrivet! Hurra!
SvaraRadera...det vore kul att se någon SD-väljares reaktion på detta :)