Att leva i misär

Det är med spänd förväntan jag ställer in min pommes i ugnen. Undrar hur dom blir idag? Senast jag gjorde blev hälften kolsvarta och hälften råa. Så är det att leva i misär. Min misär begränsar sig som tur är bara till matlagning. Jag är inget kulinariskt snille även när jag har fullt svängrum i ett fullvuxet kök, men i denna studentetta har min matlagning nått nya, outforskade gränser av uselhet. Vad gör man med två små plattor och en ugn som är mindre än en fryspizza?

Hemligheten med att göra bra pommes är att ugnen håller en jämn temperatur. Det gör inte min ugn. Den är het som helvetet längs väggarna och kall som en vinternatt i mitten. Frågan är om jag ska köra på en lägre temperatur och se om det blir bättre? Kruxet är att det då tar över en timme att göra lite pommes, helt oacceptabelt i mina ögon. Magen kurrar ju!

Efter att maten är klar återstår frågan: Var ska jag äta den? Jag har inget bord. Antingen tar jag tallriken i knät framför TV:n och riskerar både brännskador och fläckar, annars tar jag den på databordet och slabbar ner dataskärm och tangentbord.

Sen ska jag diska efter mig, men det är så tråkigt att jag brukar skita i det. Ni kan ju tänka er hur det ser ut här en vanlig dag.

Egentligen kanske jag skulle ha skrivit nåt om Israels övningar, men jag vill inte peta i det ämnet. Jag har för lite insikt och ett för litet intresse i ämnet. Men att välja en syndabock brukar i regel inte lösa några problem. Med tanke på att området har varit krigsdrabbat i flera tusen år ser inte lilla jag någon lösning på problemet. Tusen spänn på att det fortfarande är krig när jag trillar av pinn. Any takers?

En vecka i livet

Som vanligt så händer det inte överdrivet mycket i mitt liv, men när jag tänker tillbaka på den gångna veckan så har det i alla fall åstadkommits en del.

Vi byggde ett nytt hål på discgolfbanan. Den dagen kom det uppskattningsvis 20 mm regn, så det var en inte helt igenom angenäm upplevelse. Hålet blev riktigt läckert, som det spelas nu kanske lite väl enkelt, men det är inte riktigt klart än.


Jag har köpt på mig kurslitteraturen för nästa läsår. För 1100:-, mindre än halva priset. En bra investering. Synd att såna tillfällen kommer när man egentligen inte alls har råd med dem, men affären kändes för bra för att inte slå till.

Jag spelade Skutbergets discgolfbana på 47 kast, 7 under par. Visserligen från korta utkasten, men -7 är den lägsta score jag gjort på en bana. På sista 9 hålen gjorde jag dessutom 7 birdies, vilket i mina mått mätt är väldigt vasst!

Vi var i Kristinehamn och deltog i deras veckogolf. Jag vann. Min första riktiga seger i sporten. Motståndet var inte överdrivet hårt, men det värsta motståndet är alltid ens eget huvud, så… Seger som seger!

Jag höll ett föredrag på 5 minuter om emotikoner. Där jag chockade publiken med tesen att Abraham Lincolns talskrivare använde sig av sådana. Kursen jag läser nu ökar verkligen mitt självförtroende när det gäller att öppna käften inför folksamlingar. Det är faktiskt djupt tillfredställande och en rejäl knuff för självförtroendet.

Jag håller på att läsa en bok som jag lånade av min kurshandledare. Den heter ”Hur du blir en bra talare” och den är intressant. När jag läser den målas bilder upp i mitt huvud:
”Det är 30-tal och den Amerikanska ekonomin är i botten. Kringresande i en pick-up ropar författaren Dale Carnegie på kvacksalvarmanér ut sin mirakelkur från bilens flak. Så här blir du en bra talare! Att bli en bra talare kommer att i grunden förändra hela ditt liv! Med tvekande ton påstår jag: ”This sounds to good to be true…” varpå Dale svarar att hans bok minsann sålt ”six million copies, son”. Jag tystnar och sänker rodnande blicken.

Jag köpte en ny glödlampa till hallen. Efter två minuters svärande och tankar på diverse "Hur många ______ krävs det för att skruva i en glödlampa?" avbryter jag mina försök och tar en närmare titt på min nya glödlampa. Sockeln är felgjuten och gängpajet i infästningen torde vara ett faktum. Tur att jag sparade kvittot, så jag kan cykla till affären och klaga högljutt!

Ikväll är det fest och imorgon är det Ace-race på skutan. Bakfull eller ej så ska jag göra mitt bästa för att ta hem bio-potten på 5500:-. Pengar jag verkligen behöver!

Ur vägen för fan!!!

Jag har alltid tyckt att det svenskaste som finns är att gnälla på att folk gnäller så förskräckligt. Nu gör jag något mer osvenskt och bara gnäller rakt upp och ner:

Karlstad är en vacker stad. Sommaren har egentligen inte börjat, men ändå är mycket folk i rörelse på gatorna, vid vattnen och i de många grönområden som staden innefattar. Jag hade problem att köra bil i Karlstad när jag flyttade hit, tempot var något mindre hetsigt här och folk tillämpade inte blixtlåsprincipen. Nu när bilen gått sönder har jag inte längre det problemet. Istället har jag blivit cyklist, och i och med det har jag fått ännu större problem i trafiken.

Kanske är mina gamla minnen av att vara cyklist i Östergötland rosenskimrande och av den saliga glömskan förskönade, men Linköpings cykelbanor är rena paradiset mot Karlstads. Här kan en cykeltur liknas vid en bilfärd genom Italien, här måste jag ständigt vara på min vakt och konstant hänga mig på ringklockan för att inte förolyckas direkt. Cyklisterna cyklar i bredd och har inte uppsikt varken framåt eller bakåt, gångare går ofelbart och utan undantag mitt i banorna, båda helt obrydda om den fara de försätter sig själva och andra i.

Cykling i sig är ett rent nöje nu när konditionen börjar hänga med, men efter den kortaste tur här svär jag för mig själv och förbannar folk för att de är så jävla tanklösa. Att inte gå mitt i vägen, att se sig för när man korsar vägen, att inte ta upp hela vägen om man tvunget måste gå i bredd; detta är för mig vanligt trafikvett och inte för mycket att begära av de som vistas i trafiken.

När jag till sommaren temporärt åter skall bosätta mig i Linköping tar jag med mig cykeln ner och passar på att njuta av avkopplande och relativt säkra cykelturer. För här uppe kan man ju för fan inte cykla!

Jag har inte dött...

till skillnad från Ronnie James Dio lever och frodas jag. Ännu en metal-ikon går ur tiden, tragiskt och sorgligt!

Jag har inte haft något vettigt att blogga om, därför har jag hållit käften. Det här med att skriva av sig om vardagen är inte min grej, jag är alldeles för tillknäppt för att ge mig på något sådant.

Idag blir det banarbete på Skutberget, Karlstad. Jag är med i bangruppen i Karlstads Frisbeesportklubb. Det är inte enkom en dans på rosor att vara med i en ideell förening. När jag blev medlem imponerades jag av hur bra den här klubben verkade arbeta, hur många som hjälpte till och hur entusiastiska alla verkade vara. Nyhetens behag antar jag. Jag har nu insett att denna förening är som föreningar i allmänhet är. Trots att vi förenas inom samma sport är vi olika som personer. Vi har olika mål, vi gillar olika saker och alla kan inte älska alla.

Vi ska anordna SM i lagspel och parspel till hösten, och det börjar bli hög tid att göra de banförändringar som centralt har efterfrågats och som behövs för att göra vår bana mer utslagsgivande. Bangruppen har gått omkring på banan och diskuterat hur vi ska göra. Mycket diskuterande har det blivit, något jag tycker är lite jobbigt. Jag är, trots att jag är en jävla slacker, lite av en handlingens man. Hade jag själv fått bestämma hade banan varit ombyggd redan, men man måste försöka se förbi sig själv ibland. Om bangruppen, tre personer, inte kan enas om hur man ska göra på ett visst ställe, ja då kanske inte idéerna är tillräckligt bra? Då kanske man måste tänka om helt och hållet? För när medlemmarna kommer och gnäller kan man ju inte skylla ifrån sig, ”nä, det var hans idé, skäll på honom”. Man måste vara eniga. Om klubbens tre bästa spelare är eniga, hur tungt väger eventuella protester då? Bara att skaka av sig…

Vi har till slut fått klartecken för att bygga de 2 nya hål vi har ritat in på kartan. Jag kan med viss stolthet nämna att de till stor del är mina idéer. Inte var de skulle ligga, men hur de skulle se ut. Jag hoppas, och tror, att de kommer att bli riktigt bra och att de kommer hjälpa till att lyfta banan till en av Sveriges bästa. Visserligen har banan redan fyra av fem stjärnor på ett icke-officiellt rankingsystem, men de stjärnorna talar egentligen bara om att vi har toaletter och papperskorgar, inte att vi har en bra bana. När Sveriges elit kommer hit i september hoppas och tror jag att de ska få spela på en bana som är i det svenska toppskiktet. Det kanske är dags att gå ut i duggregnet och se till att det händer nu…

Filmtajm

Post-apokalyps. Smaka på ordet. Det är inte så att det rullar av tungan direkt, snarare fastnar det i gommen likt flugpapper.

The quiet earth, Book of Eli, Apornas planet, Le Dernier combat, Terminator, Silent running, Logan’s run, A boy and his dog, Death race 2000, Doomsday, Screamers, Reign of fire, Tank girl, Steel dawn, Escape from New York, 28 days later, Children of men, The matrix, Blade runner, Brazil, 1984, City of Ember, A clockwork orange, The crazies, Dark city, Delicatessen, Demolition man, Equilibrium, eXistenZ, Fahrenheit 451, Idiocracy, Pandorum, The running man, Sunshine, Strange days, Soylent green, Slaughterhouse five, THX 1138, Tetsuo, Wristcutters, Zardoz, The road, Judge Dredd.
Jag har säkert glömt några stycken, men vilken lista! Alla är mer eller mindre sevärda för en filmälskare.

2 stycken har jag inte skrivit upp, kan du gissa vilka? Hehe, skämt åsido, jag har utelämnat Waterworld. Efter 10 års sökande har jag äntligen hittat Waterworld extended version, som jag tittar på medan jag skriver. 3 timmar underbar post-apokalyptisk underhållning.

Och jag har utelämnat Mad Max, och då framför allt The road warrior. Bara för att den är bäst i genren och förtjänar en egen plats. Att det dessutom planeras en uppföljare till nästa år, ”Fury road”, är inget jag gråter över.

Nu är frågan, finns det några guldkorn inom genren jag har missat? Hjälp mig!

Bäst 2009

Eftersom min förra lista kom innan året hunnit ta slut vill jag uppdatera listan och samtidigt stuva om lite i den. Så här ser musikåret ut med mina öron mätt:

1: Dredg - The pariah, the parrot, the delusion
Lysande temaplatta med riktig albumkänsla. Låtar som går in i varandra. Bra texter, bra trumspel, bra allt. Lite tam mellan varven, men när låtarna är så här bra så gör det inget! Avlyssnas med fördel från början till slut.
Rekommenderade låtar: Alla

2: Lost soul - Immerse in infinity
Man undrar ju vad det är på gång i Polen egentligen? Det finns ett par låtar på Behemoths skiva som håller samma klass, men denna krossar rakt igenom!
Rekommenderade låtar: Revival, ...If the dead can speak?, One step too far


3: Ghost brigade – Isolation songs
Finsk depp-metal. Ta lite Khoma, lite Katatonia och addera tyngd. Bra låtar rakt igenom!
Rekommenderade låtar: Into the black light, Birth, Secrets of the earth

4: The few against many - Sot
Teknisk döds med elektroniska inslag, texter på svenska och ett jävla sväng. Nu blir man sugen på Torchbearers nästa platta (banden delar medlemmar och låter ibland lika)
Rekommenderade låtar: Sot, Bränd mark, One with the shadow

5: Mastodon - Crack the skye
Mastodons klart bästa platta. Inte riktigt lika spattigt som förut, mer genomtänkta strukturer och klart bättre låtar. En skiva som gör att Mastodon äntligen lever upp till hypen!
Rekommenderade låtar: Oblivion, The Czar, Crack the skye

6: Fission - Pain parade
Nu när Vintersorg (bandet) spårat ur kan man lita på Fission. Låter som Vintersorg runt år 2000 med mer thrash i materialet.
Rekommenderade låtar: Collision and collapse, Dear frenzy!, Chains

7: Leprous - Tall poppy syndrome
Lite Opeth, lite Ihsahn, lite eget. Ganska proggig musik som spretar åt många håll. Hade skivan hållit lika hög klass rakt igenom som i inledningen hade den hamnat ännu högre upp på listan.
Rekommenderade låtar: Passing, Phantom pain, Not even a name

8: The legion - A bliss to suffer
Svensk sling-black. Trots en lite kort livslängd och att plattan har en känsla av lappverk är låtarna så starka att den får en plats på min lista.
Rekommenderade låtar: Shining redemption, Call of the nameless black, The luring depths

9: Katatonia – Night is the new day
Som med alla bra skivor tar denna ett tag att sätta sig in i. Tyvärr finns ovanligt många utfyllnadsspår på denna platta, och den tenderar att bli lite långrandig mellan varven. Men som vanligt släpper Katatonia ett gäng starka låtar.
Rekommenderade låtar: The longest year, Onward into battle, Departer


Utanför listan men väl värda att lyssnas på:
Absu – Absu, Elite - We own the mountains, Steven Wilson - Insurgentes, Blood red throne - Souls of damnation, Behemoth - Evangelion, The project hate MCMXCIX - The lustrate process, Pantheon I - Worlds I create, Marionette - Enemies, Kent – Röd, Fleshgod apocalypse – Oracles, Hacride – Lazarus, Heathen - The evolution of chaos, Megadeth – Endgame, Paradise lost - Faith divides us - death unites us, Pestilence - Ressurection macabre, Shining - VI – Klagopsalmer, Sparzanza - In voodoo veritas, Unanimated - In the light of darkness, Muse - The resistance, Nahemah - A new constellation

Bara sport, bara sport, bara massor utav sport!

Imorgon beger jag mig iväg på mitt hitintills största discgolfäventyr. Nu när jag har hållit på med sporten i drygt ett år är det fan i mig på tiden att mäta mina färdigheter med Sveriges yppersta elit. Eller?

Klockan åtta i morgon bitti styr vi kosan mot Västervik. Banan är bland de tuffaste i Sverige. Jag var där förra sommaren och spelade ett varv med två polare, och såhär i efterhand tror jag att jag måste ha spelat över min förmåga. Jag gick banan på 60 kast, kan jag upprepa det i helgen blir jag väldigt glad. För förutsättningarna är inte lovande. Halv storm och regn är utlovat, alla som någon gång har kastat plast vet att stark vind är svårt att bemästra. Särskilt som hålen är smala som ett typiskt elljusspår och kastar man snett ligger man bokstavligt talat risigt till.

Nu är jag inte så orolig för mitt långa spel, sen jag gjorde om min teknik för en månad sen så sitter kasten bättre än någonsin. Jag kastar långt och oftast med riktigt bra precision. Det jag är orolig över är min puttning. Jag varvar okej puttning med fullständigt oduglig puttning. Att inte lita på sin puttning samtidigt som det blåser kraftigt brukar bli ödesdigert. Jag hoppas på det bästa och ser ändå fram mot äventyret.

Efter hemkomsten på söndag kväll skall jag försöka plita ner hur det gick och varför det gick som det gick och hur det var här, så ni som ännu inte testat på sporten kanske blir intresserade.

Titta på den här, den ger en fingervisning om sporten!