måndag 22 februari 2010

21 gram

Kroppen tappar massa hela tiden, vi andas, svettas, går på toa. En modern myt säger att en människokropp tappar 21 gram i massa när personen dör. Mig veterligen finns inga seriösa studier som varken bekräftar eller dementerar detta, det vore ju ett ganska makabert arbete att genomföra. Det verkar som att många finner tröst i den tanken, att själen lämnar kroppen för att färdas vidare. Men om man tänker efter vore det en ganska hemsk sak.

Låt oss säga att själen väger 21 gram. Först kan man ju undra vad vi har hjärnan till? Om vår essens ändå kan rymmas i 21 gram är den ju till största delen dödkött. Evolutionen som har ökat hjärnans volym i årmiljoner har med andra ord bara lattjat omkring helt utan poäng. Vad skulle hända om själen lämnade kroppen? Vi antar att fysikens lagar gäller. Jag menar, om själen har en mätbar massa skulle den ju rimligtvis lyda under fysikens lagar, som alla andra ting med massa gör. Den skulle inte kunna försvinna, bara omvandlas, enligt termodynamikens regler. Den skulle falla samman eftersom ny energi inte kan tillföras (om man antar att själar inte går på McDonalds). Den skulle inte kunna färdas till något ställe långt bort, eftersom det kräver energi. Även om den skulle kunna få den energin från något ställe så kan den ändå inte färdas lika snabbt som ljuset. Med tanke på att vi kan se över 13 miljarder ljusår ut i rymden blir det en jävligt lång resa. Om man är mystiker så faller ju givetvis det här resonemanget. För de som gillar idén med en själ borde väl det bästa vara att själen var magisk och viktlös? Man slipper då alla dessa problem som vetenskapen förutser.

En kursare till mig tog upp ämnet om människans själ och mentala handikapp. Om du ådrar dig en hjärnskada, påverkar det själen? Jag blev intresserad och har bollat lite med tanken sedan dess. Kommer mentalt handikappade till himlen? Kommer djur till himlen? Kommer otrogna till himlen? Pingstvänner, Jehovas vittnen, Judar, Ortodoxa, Evangelister? Helen Keller, som var blind, döv och stum lärde sig sent i livet att kommunicera med omvärlden. Hon sade att hon inte haft någon uppfattning om andlighet eller någon gudatro. Om hon inte hade lärt sig att kommunicera och fått reda på det av andra människor, hade hon varit utdömd? Taskigt läge kan tyckas.

http://en.wikipedia.org/wiki/Duncan_MacDougall_(doctor)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar