Par 3
På hål som är nåbara på ett kast är det egentligen en no brainer. Jag brukar försöka få discen så nära korgen som möjligt, inte i. Om man satsar på att sätta discen i korgen så får man en rejäl returputt om man missar, vilket statistiskt sett är högst troligt. Försöker du istället att få discen nära korgen är sannolikheten stor att du får en kort putt om du lyckas med ditt kast.
Tänk igenom hålet
Säg då att du ska spela ett hål som du inte kan nå med ett kast. Tänk igenom hålet du ska spela i huvudet. Många vill börja vid korgen och sedan tänka sig tillbaka till utkastet, och jag säger inte att det är fel, men för mig känns det som att gå händelserna i förväg. Börja istället med utkastet. Vad är ett rimligt mål med ditt kast? Vad känner du att du klarar av? Strunta i hur världseliten skulle spelat hålet, tänk istället efter vilket inspel du vill göra och hur du ska ta dig dit. Spela sedan hålet ett kast i taget, gå inte händelserna i förväg.
Riskbedömning
Det här är kanske lite av en floskel, men jag tycker ändå att den är valid: Spela på dina styrkor, undvik dina svagheter. Du behöver inte göra birdie på alla hål för att lyckas, så ta inte dumma risker med kast som du känner dig obekväm inför. Står du inför en anhyzer på 100 meter med motvind och OB i spel, kanske är det smartare att kasta 80 meter safe och ta ditt par? Gör ditt par, men träna sedan kastet som krävdes efteråt på övningsfältet. Man vinner inte en tävling på ett hål, däremot kan man förlora en tävling på att gå för kast man inte är bekväm med i onödan.
Vilket kast ska du välja?
På vilket sätt ska du komma till målet? Vilket kast passar bäst, vilket är du mest bekväm med? Alla är vi olika och alla har vi olika strategier. Jag gillar att övertyga mig själv om att jag gjort det bästa kast- och discvalet innan jag utför mitt kast. Nu är det upp till mig att prestera. Vi kan ta Dan som ett motexempel. Han kastar den disc han känner sig mest bekväm med och spelar hålet på det sätt som faller honom in för stunden. Dan kan välja en Roadrunner på ett kort hyzer-hål, bara för att han vill göra just det kastet. Det är två olika sätt att se på saken, och det ena är inte sämre än det andra. Allt handlar om hur du fungerar som person och discgolfare. Vad är du bekväm med?
Hur siktar du?
Här kan jag smyga in en tankeställare: När du förbereder ditt kast, hur siktar du? Siktar du åt det hållet du ska, eller siktar du på den lilla stenen en meter till vänster om korgen? Anledningen att jag frågar är att det kan vara värt att testa olika saker. En del fungerar bättre om de ställer in siktet exakt, på stolproten eller på exakt den där länken i kedjan när du ska putta. Jag för egen del vill inte sikta lika exakt, utan jagar istället den där goa känslan man kan få inför ett kast. Ni vet den här ”ah, jag kommer parka det här”. Då funkar det inte att sikta så noga, det bryter flowet. Om du inte testat den ena av varianterna, gör gärna det. Kanske funkar det bättre för dig?
Komfortzonen
Poängen är att hålla sig inom sin egen komfortzon så långt som möjligt. Att inte gå för kasten man vet med sig att man klarar endast två gånger av fem. Att inte ta onödiga risker, men samtidigt inte bli för passiv. Om man börjar spela utanför sin komfortzon är man farligt ute. Resultaten blir oftast dåligt utförda kast eftersom man inte tror på sig själv i kastögonblicket. Jag ser det varje varv jag spelar, både hos mig själv och hos mina medspelare. Jag är mest bekväm med att kasta backhand, därför är det mitt naturliga val. Det ska finnas särskilda skäl för att jag ska ta till en forehand från tee. Discgolf är en sport som handlar om självförtroende, självförtroende och åter självförtroende. Om du inte tror på det du ska göra, då är chanserna att lyckas inte särskilt stora. Om du däremot har övertygat dig själv om att du gjort ett klokt beslut, och att du har förmågan att lyckas med kastet, då finns det goda möjligheter att göra det. Commit, heter det på engelska. Det är egentligen ett bättre ord än något svenskt, då det är bestämt, kort och precist.
Att utöka sin komfortzon
Nu lämnar vi tillfälligt spelstrategin, men jag kände att jag ändå ville få med biten om hur man utökar sin komfortzon. Man kan ju inte bara stå och stampa utan att utvecklas, eller hur? Som jag ser det utökar man sin komfortzon stegvis:
Det första steget är att se en sak utföras. Om du är som jag så börjar du då fundera. Hur gick det där till? Hur kan jag göra för att klara av det? Det här behöver inte vara ett helt nytt kast, det kan vara att man spelar med någon som puttar fantastiskt bra. Bättre än vad man trodde var möjligt. Så var det för mig när jag flyttade ner till Göteborg och hamnade i samma grupp med lirare som Dan och Berglund. Efter rundan vet man att det är möjligt. Hur kan jag göra det där själv? Spela med och mot bättre spelare. Det här är enligt mig livsviktigt för att utvecklas som spelare. Då ökar man sina horisonter om vad som är möjligt att göra med en disc.
Andra steget är att träna, träna och träna. Det finns inga genvägar. Försök dig inte på kast du inte ens testat på träningsfältet i skarpt läge. Det är ingen bra idé. Nöt in kastet när du tränar, testa det på bana. När du är skapligt komfortabel med det kan det vara dags på tävling, men inte innan dess.
Tredje steget, och givetvis svårast, är att införliva kastet i sin egen komfortzon. Det tar tid, men är värt mödan. För vet man att man har klarat det förut, då är det genast lättare att lyckas med det just nu. Jag skulle vilja påstå att jag blivit en bättre puttare bara genom att spela med några av Sveriges bästa puttare. Det är svårt att ”Committa” om man inte tror på sin egen förmåga att klara kastet.
Återigen kan vi ta Paul McBeth som ett gott exempel här. Det är första putten under sista varvet på Memorial 2012 jag pratar om. Paul leder tävlingen men skaffar sig en riktig death putt direkt. Själv hade jag inte ens tänkt tanken att gå för den, om det inte var i situationen vinna eller försvinna. Men Paul har självförtroendet att committa på den putten. Se putten själva och hör vad han har att säga om det. Nästa kapitel handlar om typiska spelstrategier för olika typer av hål.
*Edit. Det kan vi inte, videon finns inte kvar. Poängen är ändå lite förlorad, då den putten (12 meter rakt mot vattnet) inte läggs upp idag. Alla går för allt i toppen. Om det inte blåser. Vissa klarar pressen, andra inte. Världstoppen sätter nästan allt inom cirkel 1 och ännu fler från precis utanför cirkeln. För lätt? Så, jag slänger in den här istället. Det spelar ingen roll hur det ser ut, bara du sätter putten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar