Att bygga ett hål

Inte ett hål i marken. Ett discgolfhål. Så var det ja.

Jag började spela i Rydskogen. Jag har inte kläm på detaljerna, men i stora delar är det Henrik Wahlman som är hjärnan bakom banan. Den är teknisk, mycket tight på sina ställen och ställer en spelare inför väldigt många olika utmaningar. Vi hemmaspelare har ofta bra koll på tomahawks, cut forehandrollers och anhyzerbomber med en putter. Något som inte många andra banors hemmaspelare kan stoltsera med. De här kasten är jättebra att ha i arsenalen. Du kan ta dig ur problem där många skakar på huvudet och menar att de inte ens har ett kast. Det är en stor fördel.

Rydskogen har funnits sedan 2008, ungefär. När jag började kasta lades de sista utkasten på plats. Banan har i det stora hela förblivit oförändrad sedan dess. Vi har dock lagt många timmar på att gallra, snygga till fairways och ta bort onödiga träd. Banan har blivit mycket bättre. Den har också blivit mer lättspelad. För kalenderbitaren kommer här några intressanta siffror. Nämligen vad som krävts för att få 1000 för en tävlingsrunda i Rydskogen.

2011 – 56 kast

2012 – drygt 55 kast

2013 – 56 kast

2014 – 55 kast

2015 – 55 kast

Ingen tydlig trend på nåt sätt, men kanske har banan blivit ett kast lättare under tiden? Hur som haver, för oss som gärna åker ut och tävlar ringer här en liten varningsklocka. På en modern tävlingsbana krävs oftast rundor på par eller strax under för att få 1000 i rating. På Rydskogen behöver du alltså gå ca 6 under par. Om vi vill ha en konkurrenskraftig bana för tävlingar kan man utan större omsvep hävda att banan borde vara några kast svårare i förhållande till par.

Det finns faktiskt också nackdelar med att vara hemmaspelare i Rydskogen. Vi har något, visserligen väldigt internt här, som kallas bredrimsförbud. Det är när någon av oss (som tävlar runt lite) kastar så dåliga drives att antingen spelaren själv eller dennes medspelare utdelar ett bredrimsförbud. Förbudet gäller dagen ut, minst. Jag har ålagt mig själv detta förbud flertalet gånger. Jag har ålagt min ständige spelpartner och mentor Henrik Wahlman det några gånger, och är tämligen säker på att han har gjort det mot sig själv. Varför drabbas då Rydskogenspelare av bredrimsfrossan? Jag tror att det beror på ovana. ”Men vadå, ni har ju par 61, det finns ju tom två par 5-hål i Rydskogen”, kanske någon nu invänder? Det är sant. Men låt mig förklara: Rydskogen ställer krav på att du tänker efter innan du kastar. Risk and reward brukar detta kallas. Som jag räknar finns det fem hål i Rydskogen där du rimligen kan kasta en bredrimmad driver. 2,3,7,12,13. Övriga är antingen för korta eller för krokiga. Bara på hål 12 så blir du direkt belönad av en klockren drive. En bra drive ligger för putt. På 2,3 och 7 krävs en vansinnigt bra drive för att ligga för putt. På 13 får du ett kortare inspel, men inte mer än så. Hur ser det då ut med risk and reward på dessa fem hål? På hål 2? Forget about it. Om du kastar en putter eller en forehand fram till kröken så har du ett mycket lätt inspel för en birdie. Så driven går bort, annat än på plojrundor. Hål 3? Samma sak här. Hål 7? Med rätt vind så finns här en chans att göra en tvåa för tävlingsspelaren, men det krävs en kanondrive. I fel vind är det omöjligt. Så kanske. Hål 12? Det här är egentligen inte en fulldrive, då hålet svänger så mycket. Men visst, går du inte för korgen här på tävling så tappar du ju kast mot många andra. Hål 13? Då man måste pricka kurvan exakt för att bli väl belönad här så är inte bredrimmat alltid den rätta medicinen. En Roadrunner, som har en mer pålitlig kurva är mer effektivt i det långa loppet.

Kontentan är att man i stort sett aldrig blir omedelbart belönad för en bra bredrimsdrive i Rydskogen. Om vi spelar ett tävlingsvarv i skogen så använder jag bredrimmat på 12 och kanske 13. Det är det hela. Ovanan att kasta bredrimmat på tävling gör att det blir svårt. Vi åker och tävlar på Järva. Eller Rudan. Eller Hässleholm. Eller Jenny. Alla erkända, bra tävlingsbanor. Här har du kast med bredrimmad drive på ungefär hälften av banornas hål. Det blir kämpigt, när det är ett kast man inte är van att göra.

Jag har brottats med det här ett tag. Särskilt påtagligt blev det när jag bodde i Göteborg och räknade Slottsskogen som hemmabana. Undantaget Calle finns inte en lokal spelare där som kastar bra drives (ursäkta eventuella tåtrampningar!) Man kastar så långt man behöver på hemmabanan, allt annat kräver mycket målmedveten träning. Det är tid jag sällan har att lägga numera. Nu när Henrik startat företag ihop med Jonas så har de bägge mindre tid över för banan i Rydskogen. Här såg jag min chans! Det är dumt att ändra för mycket på en redan bra bana, risken är att man gör den sämre snarare än bättre. Så hur göra? Jo, man kan faktiskt ändra på banan utan att ändra på banan! Man kan lägga till. Man kan slå ihop temporärt. Så där är vi nu. För tillfället finns det 19 hål i Rydskogen. Till tävling kan två ordinarie slås ihop till ett, och vips har vi 18 tävlingshål.

Jag saknade som sagt bredrimskast i skogen, där du får en omedelbar belöning för ett bra kast. Med de här ändringarna får vi nu två till sådana kast, varav ett innebär omedelbar belöning. Jag tror på den här idén, att den ger banan ett lyft som tävlingsbana då två korta och lätta hål slås ihop till ett relativt långt och riktigt svårt par 4 (jämför lite med 7 på Järva) och ett långt par 3 tillkommer. Banans par höjs till 62 och jag tror att svårighetsgraden höjs med två kast. En runda på par bör ge 960 i rating, snarare än 940. Dels tror jag att man som hemmaspelare känner sig en aning mer beredd för de utmaningar som väntar på andra tävlingsbanor i Sverige.

Den stora svårigheten var då att hitta var på banan man kunde göra denna förändring. Hål 4 (det med repet, eller numera upphöjda korgen) samt hål 5 är logiska att sätta ihop. För en högerhänt 950+ spelare är båda dessa måste-tvåor. Och efter hål 5 har jag länge sneglat på ett möjligt hål. Det finns kvar att göra för att trimma till det riktigt fint, men det är redan spelbart. Till sommaren räknar jag med att kunna spela denna tävlingsslinga som det är tänkt, medan de som hellre kastar vanliga banan inte kommer att märka någon skillnad alls.

Det här, tror jag, är ett bra sätt att tävlingsanpassa våra banor utan att skrämma bort motionskastarna. Det svåra är att hitta bra lösningar. Vi får se hur det faller ut. Nedan är en bildserie, tagen av chefsröjaren Andreas Johansson och jag själv. Från idé till färdigt hål. Svagt uppför, ca 110 meter. Det bästa kastet för att säkert ta sig till korgen är en låg hyzerflipp. Det går att göra andra kast också, men då blir det lite hej kom och hjälp mig. Jag hoppas att det så småningom blir ett bra tävlingshål och jag hoppas att ni kommer tycka att det är både kul och utmanande.

Så nu har vi två hål där jag kastar bredrimmat i Rydskogen, där jag måste kasta bredrimmat för att nå fram och där några andra alternativ egentligen inte finns. Det är inte mycket jämfört med tävlingsbanor Så i framtiden så vill jag hitta fler ställen där en liknande tillbyggnad kan ske.

Vi har nu även fått klartecken från kommunen, så lagom till Mälartouren kommer vi (antagligen och förhoppningsvis) spela en något förändrad bana. Par 62, och enligt mig minst två kast svårare än originalbanan. Peppen är oerhörd hos undertecknad. Efter avslutad tävling sätts ordinarie korg 4 tillbaka och allt är som vanligt, förutom att man kan kasta förbi korgen på hål 4 och därmed spela tävlingsbanan.

Det var det om att bygga ett nytt hål. Tyckte du att rubriken ljög? Att det här inte handlar om att bygga ett hål? Tillåt mig då förklara: Att bygga ett hål handlar till 20 % om att bygga ett hål och till 80 % om planering och analys. Vad är dåligt med nuvarande hål? Vad saknar banan? Var kan det placeras? Vilka möjligheter finns? Finns det andra, bättre alternativ? Med mera, med mera. Jag har funderat på det här hålet i flera år. Det är antagligen överdrivet, men att förhasta sig och lägga ner arbete på något som blir antingen onödigt eller dåligt har jag gjort förut, och det är inte roligt. John Houck är en stor inspiration, i alla fall på pappret. Jag har nämligen aldrig spelat någon av hans banor. Han har tänket som jag gillar. Surfa in på hans hemsida och läs om bandesign, om du är intresserad. Där finns mycket nyttigt att grotta i!