Från början fanns bollgolf. Jag
duffade och toppade mig igenom livet tills jag var nästan 30 fyllda.
Men intresset falnade och jag såg mig om efter nästa fix. En polare
bjöd med mig till Rydskogen i Linköping; vi provade discgolf. Snart
lade jag en beställning på discsport och iväg bar det. Ganska
tidigt skiljdes min väg från mina vänners. De gillade att kasta
och ha skoj. Jag med, men jag kan inte halvfastna för något. Så
jag tog nästa steg. Och nästa. När seriespelen drog igång 2009
hade jag spelat i några månader och kunde redan ta mig runt på en
handfull kast över par. Bäst i klubben var Henrik Wahlman. Det var
honom man ville spela med. Dels för att han är trevlig, dels för
att han har ett brinnande intresse för frisbeekastning och är
villig att dela med sig av sina kunskaper. Mjukis kallade, eller
ibland The Architect. Mjukis är en annan historia, men The Architect
eftersom Rydskogen i det stora hela är hans baby. Jag generaliserar
lite här, men tillåt mig det, ok? Jag minns fortfarande rundan den
sommaren när jag bara var ett kast ifrån att slå honom. Han gjorde
sin sämsta runda någonsin, men ändå.
Henrik kastar ut på hål 13 i Rydskogen, DNT 2011.
Tiden gick och vi blev vänner, och
eftersom livet är en tävling så tävlar man med sina vänner. Vi
har många timmar ihop på många olika banor och boenden i Sverige,
tid jag inte skulle vilja byta bort mot något annat. Men Mjukis och
jag är olika personer också. Han har huvudet lite i det blå, jag
kan bli extremt fokuserad. Så givetvis ville jag slå honom på
fingrarna på discgolfbanan närhelst jag kunde. Då Henrik dels hade
ritat banan och dels var bäst i stan så presenterade sig dessa inte
alltför ofta. Han hade redan gjort allt. Birdie på sjuan. Eagle på
tvåan, trean och åttan. Men så hände en sak. Jag gjorde en trea
på 13. Eagle. Det var något som Henrik faktiskt inte hade lyckats
med. Jag visste att några andra också hade gjort det. Så jag kunde
inte låta bli. Jag startade facebookgruppen ”Vi som gjort eagle på
hål 13 i Rydskogen”. Det hela var en oskyldig liten pik till
Henrik, som med säkerhet skulle fixa biffen inom några veckor,
tänkte jag. Det här var i april 2013. Det är alltså mer än 6 år
sedan. Sex år! Det är låg- och mellanstadiet det, gott folk! Ett
halvår efter prinsessan Estelle föddes! Samma år som Paul Walker
dog. Det blev inte några veckor...
Blurpan blir medlem. Henrik surar i bakgrunden
Hål 13 i Rydskogen. Par 5, 238 meter enligt vissa mätningar, 208 enligt andra. En lång anhyzer RHBH ger dig ett inspel på 100 meter där det gäller att missa alla träden och. Missar du vinkeln på både drive och inspel är du väldigt stängd tack vare de snillrikt placerade träden längs fairway. Svårt att göra trea, visst. Men inte alls omöjligt. Ett ganska snällt par, i alla fall om du håller dig på banan. Visst pikades det friskt i början.
Boppa fick Simon Lizotte på besök, han gjorde 3 på 13 på sitt
första försök, 22/5 2013. Han inviterades i gruppen under stora
jubilationer. Fler lokala förmågor anslöt sig till skaran. Men
ännu lyckades inte Henrik.
2014 arrangerade Linköping en DNT. Det
tisslades och snackades lite om gruppen. Vi fick några nya medlemmar
iom tävlingen. Mitt minne kan svika mig här, men Christer
Christiansson (då Köhler) gjorde en i samma flopp som Henrik. Den
som minns bättre kan säkert flika in mer.
23 minuter in i filmen kan vi bevittna två eagles på hål 13.
2015 bettade vi om nya medlemmar iom en
Mälartour. Jag bettade en femma på Tomas Rosenqvist och fick rätt.
Jonas Hälleblad, eller vad karln nu heter fick med sin eagle på
film. Jag och Henrik åkte upp och spelade par-SM i Eskilstuna. Vi
var ett ynka kast från att särspela om medaljerna, vilket var skoj
men nesligt. Mjukis var inte helt på topp. Kan det berott på att
han fick spela tillsammans med tre spelare vars väskor pryddes av 3
på 13-pins? Han var tystlåten om det.
Zach Melton, proud member!
2016. Storbesök från Amerikat. Zach
Melton träder in i vår gemenskap. Big Jerm skrattar och säger att
”this is the most hilarious thing ever”! Henrik då? Jag vet att
han hade en ganska kort putt för trea. Men precis när han skulle
putta ramlade ett barr ner och in i hans öga. Efter flera minuters
trilskande och sköljande fick han bort det nesliga barret och
puttade sin putt. ”Den var inte ens nära”, beklagade han sig
efteråt, med sitt röda öga för allas beskådan.
2017 och 2018. Henrik bor i orienten
någonstans och ger sig därmed inte så många chanser till att göra
sin eagle.
25/7 2019. ”10 år av förtvivlan,
blod, svett och tårar är nu till ända. En epok har gått i graven
och äntligen, äntligen besegrade jag demonen som huserat där på
fairway nära McDonalds vid Vallarondellen.
Trean på tretton är bärgad!
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!”
Grattis till din eagle Henrik. Ursäkta
häcklandet, men det var helt enkelt för roligt för att avstå.
