Pallen i Kolbäck
Emellanåt har det varit tungt och
trist. Jag älskar att kasta plast. Men en heldag, som en tävling
är, det har blivit för mycket. Jag har pallat i en runda, sen
räcker det. Sen vill jag hem. Flerdagarstävlingar har inte ens
varit att tänka på; jag gjorde ett undantag med Slottsduellen, men
den förtjänar det undantaget. För mycket var det på
Smålandstouren i Västervik. En ganska bra förstarunda, värd 986 i
rating, följt av en andra då jag från starten bara ville hem. Den
landade på 922 den. Heja! Samma sak senare i Ljungby. En bra
förstarunda, värd 1000 i rating, följt av en på 970. Då jag
jagade segern så tvingade jag mig att kämpa, men det var mer
kämpigt än roligt. På Rudan gjorde jag en godkänd förstarunda,
värd 972, följt av en riktigt rutten andrarunda. Men i Kolbäck
vände det litegrann. Efter en hygglig förstarunda fann jag glädjen
i att kasta plast och spurtade in på en 1002-runda och en
andraplats. På Järva fick jag inte alls till det, men i Eksjö
klarade jag av att hålla huvudet högt och vinna. Äntligen! Jag
trodde inte att jag skulle klara av att vinna något i år, men med
ett kasts marginal efter en birdie på det sista hålet så tog jag
hem avslutningen i Smålandstouren. Spurtade även till mig en
andraplats i totalen där. Framgång!
Seger i Eksjö
Egentligen borde det vara slut här.
Säsongen är oftast slut i mitten av oktober. Men suget hade kommit
tillbaka. Någonstans i den här vevan beslutade vi att satsa på
ÖVERTID. Jag kommer inte ihåg exakt när, men antagligen var det i
september någon gång. Ja, initiativet var väl mitt, men
tillsammans med övriga i kommittén har vi dragit igång det. Jag
har skrivit det förut, men jag vill återigen understryka vilken
fröjd det är att jobba med bra folk. Det är mycket snack och
mycket verkstad på en och samma gång. Vi drar åt samma håll. Vi
lägger grunden för en ny tour till sommaren med våra
vintertävlingar. Det känns rätt! Och jag vill gärna understryka
hur viktiga Oskar och Petra har varit i arbetet. Utan dem hade det
inte nått dit vi är idag, det är alldeles säkert! Tanken väcktes
av Örebros primus motor Peter Magnholt. Den underströks genom ett
samtal med Peter Bygde. Mälartouren behöver avlastning.
Smålandstouren har gått från ganska liten till välbesökt de
senaste åren. Där mittemellan kommer vi att verka. Det är tanken.
Träningssällskap i trädgården
Allt det här är avhängigt på en
sak. Inspiration. I somras ville jag knappt se åt en disc. Discgolf
var motion, inget annat. Men suget har återkommit, tack vare mina
vänner och min sambo Elin. Jag behöver något att se fram emot.
Någon sorts vision att jobba mot. Annars sitter jag bara och surar.
När jag känner att mina idéer får gehör och det blir en
fixa-attityd, så vill jag bara köra på. Jag trodde inte alls att
det skulle bli så här i början av sommaren, men nu är det så här
och det är bara att njuta av det. Vi hade 13 juniorer på ÖVERTID i
Fålehagen igår. Hur fett är inte det? De var aspepp och hade en
kanondag. Det är fett... fett. Ja, vi har haft enstaka juniorer med
förr. Ibland några stycken. Men med 13 på plats är det en helt
annan sak. De peppar varandra utan att vi gubbar behöver lägga
manken till. Jag har lovat dem träningar och annat kul till våren,
återstår att försöka infria det löftet på något sätt. Jag ska
passa till Jonas Hangvar och se om han är sugen på att
fånga bollen.
Jag har lagt i fler Falk i väskan. Min
mest inspelade går numera spikrakt. Min lite fräschare har en liten
turn. Min nya är riktigt gott understabil. De flesta discgolfarna
bör skaka på huvudet över inledningen på det här stycket, men
jag lovar er att det är sant! Jag kastar mycket forehandinspel med
K2 Berg nu. Det går svinbra! Jag kastar mycket Reko som vanligt, och
puttar K1 Reko. Snart kommer en ny disc, som av mina testkast att
döma bör likna en PD/Thunderbird. Kastaplast blir, förutom att
vara min sponsor, även en samarbetspartner till vår tour. Det är
kul och häftigt.
Junioranstormning på ÖVERTID i Fålehagen
På premiären av ÖVERTID gjorde jag
mitt i arrangörsstressen min bästa tävlingsrunda för året. -9 i
Rydskogen gav 1023 i preliminär rating. Spelade tyvärr bort mig på
andra varvet, jag var helt slut. Igår i Fålehagen tog det nästan
27 hål innan jag hittade flowet, men när det väl kom spurtade jag
från delad nionde plats till andra plats med en 1012-runda. Det var
lätt att kasta plast. Jag gjorde birdies överallt. Det är för att
det är kul att kasta plast igen som det funkar, trots att träningen
inte varit i varken önskvärd kvalitét och kvantitét.
Igår var egentligen den riktiga
avslutningen av säsongen, idag börjar träningen för att må
bättre och prestera bättre under 2018. Vi har några
ÖVERTID-tävlingar kvar innan klockan slår 00 den siste december,
men de är inte sanktionerade och räknas därmed inte ”på
riktigt”. Vi kommer att jobba vidare med våra tourer under vintern
och framåt våren, och förhoppningsvis kan vi hitta på något
riktigt bra. Det finns egentligen inga begränsningar för hur bra
det kan bli, förutom de vi själva sätter upp. Jag har en del att
jobba med vad gäller det egna spelet också. Jag har äntligen en
disc som jag gillar att kasta med, trots att den är snabbare än en
Teebird. Jag känner mig duktig ända upp till 100 meter från korgen
tack vare mina Falkar. Känner mig fortfarande väldigt ängslig så
fort jag får tag i något bredrimmat. Om jag ska kunna spela bra på
en större tävling så måste jag komma över den känslan. Resten
av spelet har jag med råge. Så det får jag försöka jobba med.
Det ska bli kul. Det är kul med discgolf. Hoppas att ni andra också
tycker det. Let's Kastaplast!
