I söndags eftermiddag
kom jag hem ifrån SM i discgolf. Jag hade gärna stannat för
upplösningen och prisutdelningen, men omständigheterna tillät inte
det. För mig var det ett bra SM. Hade en tung andra dag som
spolierade mina chanser till en riktigt fin placering, men jag är
nöjd med mitt spel på Järva. De svåra korgplaceringarna och de
svåra slingorna är en tuff utmaning för mig. Mitt långa spel är
inte riktigt bra nog att göra birdies på den layouten av banan. Men
jag höll mig på banan för det mesta och tog mina chanser på de
kortare hålen. Precis enligt planen. De jag spelade med gjorde i
allmänhet fler birdies, men också några fler bogeys. Så
resultatmässigt spelade vi ganska lika. Risk and reward, eller safe
och par.
Hemma i soffan alltså,
efter en lång och rolig men jobbig tävling. Utpumpad! Märker att
det är streaming på webben. Ledgestone från USA. Största
prispotten i discgolfens historia. McBeth, Lizotte, McCray och
Leiviska i ledargrupp. AWESOME!!!
När jag får igång
sändningen står de på en bro och puttar från utkastet. Alla utom
McCray. Han går för korgen och går OB. Lizotte frågar innan sitt
kast om det är Stroke and Distance på det här hålet. Sen tar
världsmästaren i längd fram en putter och chippar fram sig. På
ett ganska kort par 3-hål. McCray går för det och får stryk, typ
en tia i protokollet. Kommentatorn är inte riktigt säker, även jag
har tappat räkningen. Det är discgolfens motsvarighet till en
bilkrasch. Tin Cup, har ni sett den? Där gör Kevin Costner världens
bästa tolva på avslutande hålet. I Hollywood kan det funka. McCray
såg inte lika nöjd ut som Costner. Sportsman som han är så tuggar
han ändå på och deppar inte ihop. Men man anar hur han känner sig
inombords. En av världens bästa discgolfare har just kastat bort
sina segerchanser på mindre än en minut.
Jag undrar i mitt
sömndruckna sinne vad som pågår, men hålet efter verkar vara ett
ganska vanligt hål, så det kanske bara var en engångsföreteelse?
Det visar sig inte vara så. Innan rundan är slut får jag se
spelarna kasta runt ett vattentorn, ner på en beachvolleyplan,
försöka träffa en OB-ö genom en trång passage. Med mera. Och är
det roligt att se? Nej.
Tillbaka till Järva.
Vi spelade de svåra slingorna, hål 10-18 var inte med. Men jag
passade på att spela dem på inspelsvarvet, bara för att, liksom.
Häftigast är ju 14, utan konkurrens. Hålet har blivit bättre sen
OB-linjen flyttades. Förut, om man ville spela safe, kunde man med
lite otur få en rull som stannade OB. Nu är den risken borta,
vilket gör hålet bättre avvägt mellan risk och reward. Hål 21
däremot, OB-ön, är jag mer kluven till. Eftersom man inte från
tee kan avgöra hur det blåser så är varje utkast lite av en
chansning. Nu har jag en riktig tegelsten i väskan, och det hjälper
ju avsevärt.
På Ledgestone verkar
man inte ha brytt sig om risk and reward. Korgar så nära OB att
risken är för stor. OB-linjer så tighta att världens bästa
spelare gör tvåsiffriga scorer på hålen. En bit in i sändningen
pratar kommentatorn lite med TD för tävlingen. Han säger att han
älskar utmaningarna som de tighta linjerna och Stroke and Distance
innebär. Jag undrar hur stor del av spelarfältet som håller med?
På sociala medier har
man sett ett och annat efter tävlingen. En del historier har flimrat
förbi i surrret. Jag har inte sett några positiva kommentarer.
Ingen av spelarna verkar trivas med det. Kanske att publiken gillade
det? Jag vet inte... Det som fick mig att fastna för discgolf var
att se discen flyga. Långt. Att rädda sig ur knepiga lägen med en
snygg roller. Att stänka i putten från 14 meter för birdien. Om
jag hade gillat bangolf hade jag säkert tyckt att Ledgestone vore
fantastisk, men som discgolfare gör jag det definitivt inte.
De här reglerna kommer
från USDGC. En tävling som avgörs på en bana där fairways är
ganska generösa. På en hel del av hålen kan du kasta hur snett som
helst utan att hamna ute i skiten. Om inte repen fanns där och
begränsade spelvägarna. Och det kan jag väl kanske köpa. Det jag
inte kan köpa är alla dessa specialregler som hittas på från år
till år. Hittills har de mig veterligen stannat på Winthrop Gold,
fram tills nu alltså. Och det är klart att andra sneglar på
världens mest prestigefyllda tävling när de ska göra sitt eget
event. Så vad göra?
Regler är regler,
tycker jag. Vi kan ändra våra regler genom att påverka PDGA. Vi
kan enligt reglerna för närvarande använda lokala regler på våra
banor och tävlingar. Det är genom den ”snällheten” som sånt
här kan uppstå.
Vi vill växa som
sport, eller hur? Att andra ska förstå att vi utövar en seriös
sport. Ett steg på vägen dit är att ta bort lokala regler och
specialregler för OB så att vi spelar enligt samma regler oavsett
vilken bana och vilken tävling vi spelar. Då vet spelare,
kommentatorer och kanske viktigast av allt, publiken, vad som gäller.
En kommentar på
Facebook var väldigt talande. Fritt ur minnet och översatt från
engelska.
- Jag streamade
discgolfen när en av mina farbröder kom förbi och undrade vad jag
tittade på. Jag förklarade att det var en stor tävling i discgolf
och att man följde några av världens bästa spelare. Han kollade
ett litet tag, skrattade till och sa: Om de är bäst i världen,
varför kastar de OB hela tiden? Sen skakade han på huvudet och
gick.
