Obskyrsportsfunderingar

Studentens ekonomiska situation är för tillfället inte den mest hållbara, men trots det ska jag ge mig ut på road trip till Eskilstuna imorgon. Det är discgolftävling. Senast jag var i Eskilstuna var någon gång under nittiotalets första hälft, då var det golftävling. Den gick inget vidare bra om jag minns rätt, jag hoppas på bättre tur denna gång. Förutsättningarna är de allra bästa, men ändå hopar sig bekymren över min böjda rygg:

Ska jag investera i ett par nya solglasögon? De jag har nu är så repiga att jag knappt ser åt vilket håll jag går åt, än mindre kastar. Min linsanvändning gör mig extra känslig för solens strålar. Ja, ett par nya glajjor får det nog bli.

Bärselen till väskan är trasig. Som tur är har jag med kort varsel lyckats fixa en ersättningssele. Jag funderade ett tag på att försöka med nål och tråd själv, men jag hade nog orsakat både material- och personskador på det sättet. Jag kommer ihåg syslöjden där jag med darrande hand förgäves försökte trä sytråden genom den labyrint som symaskinens konstruktör illvilligt hade konstruerat. När jag efter en timmes slit äntligen hade fått allt på plats brukade jag kunna sy i en handfull sekunder innan undertråden gick av, det blev trassel, eller jag upptäckte att jag sytt på fel ställe eller med fel sorts stygn. Betygstvåan var nog satt med medlidande av min tålmodiga fröken. En mer objektiv lärare hade gett mig en etta.

Vilka discar ska jag packa med mig? Väskan rymmer ca. 16 stycken, beroende på hur många putters jag tar med. Putters tar större plats än drivers, men de är desto viktigare. Ska min Soft Spike med? Den är lika pålitlig i luften som Eddie ”The Eagle” Edwards, men den kan utföra flygningar på ett helt fantastiskt och unikt sätt om jag kastar den rätt. Ska min KC Aviar med? Fantastiskt bra disc, men jag har problem med att kasta den. Den glider ur näven som om den var gjord av pengar. Ska Sidewindern med? Även där löper jag stor risk för totala misärkast, men discen är väldigt användbar och unik. Kanske behövs en rollerdisc? Eftersom jag inte har spelat banan så vet jag inte alls hur jag ska göra. Ska jag våga använda min Pro Katana? Den flyger 10-15 meter längre än alla mina andra discar, men åt vilket håll sticker den? Bekymren är många.

Ska solen skina? Antagligen. Eller med största säkerhet. Min hy och solen har länge varit ovänner. Trots tappra försök från min sida har nederlagen varit många och bittra. Solskyddsfaktor de luxe måste införskaffas. Eller en presenning att svepa in mig i.

Samtidigt med alla dessa bekymmer har jag en hemtenta att formulera och skriva. En vecka till deadline, tjoho!

Holmgång i Boxholm

”Det var köttätandet som fick ner oss från träna en gång så att vi blev tänkande varelser.”
Citerat av Johan Birath, kommunalpolitiker i Boxholms kommun, Östergötland. Kommentaren fälldes i samband med en debatt om besparingar i kommunens skola. En annan kommunpolitiker föreslog att man skulle införa en köttfri dag. Då tände Birath till. Johan är i en del led kontroversiell för sin enligt hans kritikers åsikt allt för förlegade och bakåtsträvande bild av socialdemokrati och samhället i stort. Å andra sidan har han med samma stil gjort sig populär i de breda folklagren i Östergötland, och varit en faktor enligt många bedömare till att socialdemokraterna i Boxholm kunnat gå framåt i ett förlustval på riksnivå, och behålla sin egna majoritet i kommunfullmäktige.

Jag har sett honom i panelen i åsiktsmaskinen Hjärnverket, ett populärt program i östgötsk lokal-tv som startade på TV4 Öst i mitten av 90-talet. Där roade han mig med sin bondska, ”rejäla” stil och sitt oinlindade språk. På den tiden var jag mindre insatt i politik än vad jag är idag, och såg honom mest som en roande kuf. Nu när jag är äldre och har en större benägenhet att bli gubbsur så retar jag mig desto mer på hans huvudlösa agerande.

Boxholm är en liten kommun och som alla små kommuner så står den egna överlevnaden och välfärden i första rummet. Inget fel i det, det är bara naturligt. Jag kan även tänka mig att en personlighet som Birath tillåts att ta stor plats, mest på grund av att det är ganska tomt i leden av politiska eldsjälar i en så liten kommun. Även detta är naturligt. Och jag kan förstå hans tankar när han i nästa mening säger att man istället skall gynna de lokala bönderna genom att köpa kött av dem och servera i skolan.

Det är när man ser det hela i ett vidare perspektiv som saker och ting blir ohållbara. Om alla kommuner tänkte som Birath skulle världen för fan stanna. Det håller nämligen inte att hålla djur och äta kött i längden, det finns oemotsäglig statistik och undersökningar i det ämnet. Den lilla ekonomin är inte gångbar i dagens samhälle. Om Boxholm skulle gräva en vallgrav runt kommungränsen och inte släppa in andra varor kanske det skulle fungera ett tag. Men samhällets ekonomi tillåter det inte. Staten skulle inte fungera.

Frågan är hur Birath kan kalla sig socialdemokrat med dessa värderingar? Om Boxholms kommun hade legat i Skåne skulle man säkert kunna skymta honom i Skånepartiets led. Där har vi ett parti som tagit det här med att avskärma sig från omvärlden på allvar. I min åsikt ohållbart i längden på ekonomiska och ekologiska grunder.